Skógvur wrote:Japp. Har hört att det skall vara sista lilla ön i Norden som har kvar kå (från Aszev själv, om jag minns rätt). Det är det traditionella uttalet.
Närheten till (det gamla) Danmark skulle i och för sig kunna antyda att man haft övergången -
k > -
g men att man medvetet tagit tillbaka -
k för att markera ett avstånd till danskan. Ett sekundärt -
k således om teorin skulle stämma.
Skógvur wrote:Det är på väldigt utgång, liksom tre kön, tyvärr.
Fast tre kön har ju i princip alla dialekter, i och för sig. Det är ju de utrotningshotade djuren som är värda att rikta bevarandeinsatser mot.
Inte
mäk med
ä?
Skógvur wrote:Ingen aning. Det verkar vara begränsat till det verbet. Förmodligen bara oregelbunden lenition för att det är så vanligt.
Heter "
skä", "
ske" eller "
ski" (hårda
k:n) i jämtska i betonad form. Handlar om ett generaliserad
i-omljud av
a. Synd att jämtska har tappat det tjocka
l:et här, min stavning är dock
skæł med normaliserat uttal [skæː] (obetonat: [skə]). "
Hænn skæł æta!" [hæn skə ²æː.ta] = 'Han ska äta!' där
æ i
hænn = han minner om den korta period (två generationer på 1600-talet?) då
nn var trönderskt palatalt, [ɲ], i jämtska.
Skógvur wrote:Japp, bygda, som jag valde att stava det av estetisk preferens, uttalas bögda.
I jämtska
bygd med öppet
y (öppnare än svenska öppna
y:t men inte lika öppet som ett kort
ö, samma kvalitet som det jämtska långa trånga
ö:et d.v.s. nånstans mellan [ʏ] och [ø]).