Utkast: Åsvenska

Diskutera konstgjorda/kunstige språk, kulturer, världar/verdener, nærstående vitenskaper og mykket/meget annat!
Prinsessa
runic
runic
Posts: 3226
Joined: Mon 07 Nov 2011, 14:42

Re: Utkast: Åsvenska

Post by Prinsessa » Sat 23 Nov 2013, 23:43

Ceresz wrote:
Skógvur wrote:Ett särskilt ord är ju rikssvenskans lustiga <rutten> som har kortat av vokalen, medan vi i både göteborgska och sedvanlig västgötska med omnejd har «rôten» som ett fortsatt väl mående och levande dialektalt uttal (en vän från skövdetrakten skrev <röten> över Skype senast i dag, faktiskt). Här ser jag egentligen inget annat val än att tillåta stavningen med både ett och två <t> som dialektala sidoformer, än en gång. Vokalen är litet krångligare, då vårt västgötska ord går mycket väl i hop med namnordet <röta>. Kanske får sidoformen för mellansvenska helt enkelt stavas med annan vokal i adjektivet än i substantivet.
Det är inte nödvändigtvis rikssvenskan som har förkortat vokalen. Om jag inte misstar mig så genomgick göta- och sveamålen olika kvantitativa förändringar. Fornsvenskan hade rutin och jag skulle tro att u:et sänktes till o innan det gick över till ô. I den centrala svenskan förlängdes /i, y, u, o/ i alla fall utom när den följdes av en tonlös klusil, /s/, och ibland även /r/. Därav har vi vikavekka och drupidroppe. Längre söder ut fanns inte de här undantagen. Jag antar att de respektive utvecklingar har sett ut såhär, på ett ungefär, i väldigt korta drag:
  • Svea: rtinr[ʉt:]en
    Göta: rtinr[ɞːt]en


Äh, och ja, jag vet inte riktigt heller hur man ska lösa det utan att antingen tillåta sidoformer eller försumma en av dialekterna.

Oj, nu uttryckte jag mig klantigt här utan att bära i åtanke att den fornsvenska vokalen faktiskt var kort. Vad jag menade var alltså att rikssvenskans vokal till skillnad från västgötskans kom att vara (fortsatt) kort. Det om vecka o.s.v. vet jag om (står bl.a. i den norsksvenskengelska PDF om älvdalska som jag länkade nyligen).

Hur kommer det sig att <röta> är med lång vokal i rikssvenskan i dag?
User avatar
Ceresz
shadowlight
shadowlight
Posts: 2680
Joined: Sat 16 Oct 2010, 01:14
Location: North
Contact:

Re: Utkast: Åsvenska

Post by Ceresz » Sat 23 Nov 2013, 23:52

Ah, okej. Vad gäller vokallängden i röta skulle jag gissa på att det rör sig om en inlånad götaform, men jag är inte säker.
Edit: Vid närmare eftertanke var vokalen troligtvis redan lång under fornsvenskan, om ordet nu från början var røyta.
Prinsessa
runic
runic
Posts: 3226
Joined: Mon 07 Nov 2011, 14:42

Re: Utkast: Åsvenska

Post by Prinsessa » Sun 24 Nov 2013, 00:03

Hm, rör det sig om avljudsvarianter som saknar en vanlig överensstämmelse i enlighet med någon annan paradigm, troligen rätt ur urindoeuropeiska, mellan adjektivet och namnordet?
User avatar
DrGeoffStandish
banned
Posts: 672
Joined: Sun 19 Feb 2012, 00:53

Re: Utkast: Åsvenska

Post by DrGeoffStandish » Sun 24 Nov 2013, 01:47

Ceresz wrote:Hur ska vi då göra med lånordet spor?
Enligt SAOB kan det uttalas med både o- och å-ljud även om jag i praktiken aldrig hört det senare. Ersätta lånord som kommit in efter fornnordisk tid, kanske? Heter gró på isländska, skulle kunna heta (väsentligen) samma på åsvenska.
Ceresz wrote:Antar att det inte är hela världen om de stavas likadant, men jag ser gärna att sådant undviks där det är möjligt. Alternativt antar jag att man skulle kunna tillåta en frivillig diakrit på lånordet. Sedan är det som sagt inte hela världen om de stavas likadant – man kan ganska enkelt lista ut om det rör sig om sporer eller spår i en text, skulle jag tro.
Jag tycker inte om homografer som uttalas olika. Om två ord stavas likadant så ska de uttalas likadant. Däremot kan ord som stavas olika uttalas lika.
Ceresz wrote:För att inte nämna öppningen av uo, som i sin tur ledde till just ô.
Jag tror inte den öppningen är entydig. Dialektalt är det inte nödvändigtvis sammanfall mellan gammalt u, o och á (t.ex. skiljer sydvästjämtska mellan dessa tre: å-, ö- resp- ao-uttal så att t.ex. 'hål', 'spår' och 'skål' uttalas "hål", "spör" resp. "skaol").
Ceresz wrote:Det där med dubbelvokal är en fin tanke, men det ser rätt snuskigt ut. Skulle nästan hellre se att man tecknade dem med en akut accent: hul, spor, sól, tenn, stén, dør, drǿm, osv. Det är upp till dig, helt enkelt.
Håller helt med, men akut accent kommer säkerligen stöta på motstånd bland folk och då kanske dubbelvokal - som de ändå känner igen från t.ex. finska, engelska och nederländska - är mer lättsmält. För oss seriösa icke-populister så finns stöd i äldre svensk ortografi.
Ceresz wrote:
Edit: Vid närmare eftertanke var vokalen troligtvis redan lång under fornsvenskan, om ordet nu från början var røyta.
Hette mycket riktigt reyta i (normerad) fornnordiska.
User avatar
DrGeoffStandish
banned
Posts: 672
Joined: Sun 19 Feb 2012, 00:53

Re: Utkast: Åsvenska

Post by DrGeoffStandish » Sun 24 Nov 2013, 02:15

Skógvur wrote:Så ledes handlar detta i mitt resonemang över huvud taget inget om uttal, utan om enhetlighet och möjlighet att se underliggande former på ett bra vis.
Saknas stöd i etymologin så ser jag ingen seriös anledning till att ha morfofonemisk stavning. En stavning måste ha stöd i uttalet vid åtminstone något skede i historien. Om den tidpunkten är idag så är det en fonetisk stavning, annars i varierande grad etymologisk stavning. Morfofonemisk stavning avskyr jag (om stöd enligt nämnd beskrivning ej finns)
Skógvur wrote:Detta har vi talat om förr, och FN u stämmer ju för hål så vitt vi vet, men är det viktigt? Skulle <ô> som stavning för både hål och spår ställa till oenhetligheter i något landsmål i dag? I så fall får vi klura på det, men vill gärna veta om det alls krävs först.
Som jag skrev en bit upp så finns det dialekter i alla fall i Jämtland där gammalt u och gammalt o uttalas olika. (Endast i central- och västjämtska uttalas de lika.) Misstänker att detta gäller en massa andra dialekter också.
Skógvur wrote:Jag väljer diakriser eller olika grafem över detta vad för dag som helst... [>_<]
Jag också, men se vad jag skriver en bit upp.
Skógvur wrote:<c q w x z> kan strykas helt ur stavningen över huvud taget, tycker jag. Är vi ense om detta?
[+1]
Skógvur wrote:En annan sak är vad vi gör med etymologiskt <nd> och <ld> där det uttalas /n/ och /l/ i rikssvenskan i dag. Det är så himla oenhetligt som det är nu.
Är det? Mnear du t.ex. ett ord som "andra" där d:et är en inskottsvokal (det heter ju inte andan/andat i singularis)?
Skógvur wrote:Sedan har ju folk givetvis i vitt och brett börjat att tala som stavningen föreslår och gör denna skillnad mellan t.d. /l/ och /ld/ i tal i enlighet med stavningen, men hur äkta är denna utveckling egentligen? Det måste la vara hyperkorrektion i tämligen stor utsträckning p.g.a. oenhetlig stavning? Jag ser verkligen inget mönster i hur och varför bara vissa d före l skulle ha försvunnit enligt regelbundna ljudlagar i rikssvenskan.
Att ld överlevt i vissa ord beror på att l:et var tjockt i dessa. I jämtska har vi retroflext d i sådana ord, t.ex. köld som i jämtska uttalas ungefär "tjårdd". Ytterst beror detta på att -d inte tillhör ordroten, t.ex. har ju det besläktade kyla inget d. Däremot ingår ld i ordroten i fornnordiska kveld = 'kväll'. I fornnordiska manuskript stavades det förra (med tjockt l som gett bevarat d) alltid "ld" ett ett l medan det senare (med tunt l som gett förlorat d genom assimilering) även ofta stavades "lld" med två l!
Prinsessa
runic
runic
Posts: 3226
Joined: Mon 07 Nov 2011, 14:42

Re: Utkast: Åsvenska

Post by Prinsessa » Sun 24 Nov 2013, 12:09

DrGeoffStandish wrote:
Skógvur wrote:Så ledes handlar detta i mitt resonemang över huvud taget inget om uttal, utan om enhetlighet och möjlighet att se underliggande former på ett bra vis.
Saknas stöd i etymologin så ser jag ingen seriös anledning till att ha morfofonemisk stavning. En stavning måste ha stöd i uttalet vid åtminstone något skede i historien. Om den tidpunkten är idag så är det en fonetisk stavning, annars i varierande grad etymologisk stavning. Morfofonemisk stavning avskyr jag (om stöd enligt nämnd beskrivning ej finns)
Då verkar vi ha två läger här. [:(]
DrGeoffStandish wrote:
Skógvur wrote:Detta har vi talat om förr, och FN u stämmer ju för hål så vitt vi vet, men är det viktigt? Skulle <ô> som stavning för både hål och spår ställa till oenhetligheter i något landsmål i dag? I så fall får vi klura på det, men vill gärna veta om det alls krävs först.
Som jag skrev en bit upp så finns det dialekter i alla fall i Jämtland där gammalt u och gammalt o uttalas olika. (Endast i central- och västjämtska uttalas de lika.) Misstänker att detta gäller en massa andra dialekter också.
Då får jag tänka.
DrGeoffStandish wrote:
Skógvur wrote:En annan sak är vad vi gör med etymologiskt <nd> och <ld> där det uttalas /n/ och /l/ i rikssvenskan i dag. Det är så himla oenhetligt som det är nu.
Är det? Mnear du t.ex. ett ord som "andra" där d:et är en inskottsvokal (det heter ju inte andan/andat i singularis)?
Njä, jag tänker på misstänksamma ord som «tand». Är svenskans d stavningsmässigt som sedan hyperkorrigerats in i uttal (liksom danska har en massa ohistoriska nd för enhetligs stavnings skull, men utan att uttala dem), eller hade några fornnordiska böjningsformer till skillnad från dagens isländska kvar rester av Verners lag, eller rör det sig om något sporadiskt inskott, eller hade östnordiska helt enkelt aldrig mist d?
DrGeoffStandish wrote:Att ld överlevt i vissa ord beror på att l:et var tjockt i dessa. I jämtska har vi retroflext d i sådana ord, t.ex. köld som i jämtska uttalas ungefär "tjårdd". Ytterst beror detta på att -d inte tillhör ordroten, t.ex. har ju det besläktade kyla inget d. Däremot ingår ld i ordroten i fornnordiska kveld = 'kväll'. I fornnordiska manuskript stavades det förra (med tjockt l som gett bevarat d) alltid "ld" ett ett l medan det senare (med tunt l som gett förlorat d genom assimilering) även ofta stavades "lld" med två l!
Där säger du något, ja. Får vi se i hur lång utsträckning detta stämmer... Ett till synes uppenbart undantag jag kommer att tänka på är ju «eld». Vore detta avlett ur något, vadan kommer det i så fall? «Våld»?

-----

En annan grej som jag kan gissa att vi torde vara tämligen eniga om är ju att rätta till nutida både ohistoriska och av uttal illa representativa stavningar som «man» och «mun» till förmån för «mann» och «munn».
User avatar
Ceresz
shadowlight
shadowlight
Posts: 2680
Joined: Sat 16 Oct 2010, 01:14
Location: North
Contact:

Re: Utkast: Åsvenska

Post by Ceresz » Sun 24 Nov 2013, 12:58

DrGeoffStandish wrote:Enligt SAOB kan det uttalas med både o- och å-ljud även om jag i praktiken aldrig hört det senare. Ersätta lånord som kommit in efter fornnordisk tid, kanske? Heter gró på isländska, skulle kunna heta (väsentligen) samma på åsvenska.
Ersätta låna ord skulle man kunna göra, om man nu vill göra en lite mer radikal reform. Det är rätt kul att leka med den tanken, att "rena" svenskan så att säga.
DrGeoffStandish wrote:Jag tror inte den öppningen är entydig. Dialektalt är det inte nödvändigtvis sammanfall mellan gammalt u, o och á (t.ex. skiljer sydvästjämtska mellan dessa tre: å-, ö- resp- ao-uttal så att t.ex. 'hål', 'spår' och 'skål' uttalas "hål", "spör" resp. "skaol").
Visst, det här är definitivt något man kommer behöva ha i åtanke.
DrGeoffStandish wrote:Att ld överlevt i vissa ord beror på att l:et var tjockt i dessa. I jämtska har vi retroflext d i sådana ord, t.ex. köld som i jämtska uttalas ungefär "tjårdd". Ytterst beror detta på att -d inte tillhör ordroten, t.ex. har ju det besläktade kyla inget d. Däremot ingår ld i ordroten i fornnordiska kveld = 'kväll'. I fornnordiska manuskript stavades det förra (med tjockt l som gett bevarat d) alltid "ld" ett ett l medan det senare (med tunt l som gett förlorat d genom assimilering) även ofta stavades "lld" med två l!
Jag har alltid undrat var du har fått teorin om ett fornnordiskt tjockt l ifrån, då det inte direkt verkar vara en vanlig teori. Den kan mycket väl stämma, men jag undrar bara om du har några stöd för den bortom dina egna förklaringar?
Skógvur wrote: Då verkar vi ha två läger här. [:(]
Verkar som det, ja.
Skógvur wrote: Njä, jag tänker på misstänksamma ord som «tand». Är svenskans d stavningsmässigt som sedan hyperkorrigerats in i uttal (liksom danska har en massa ohistoriska nd för enhetligs stavnings skull, men utan att uttala dem), eller hade några fornnordiska böjningsformer till skillnad från dagens isländska kvar rester av Verners lag, eller rör det sig om något sporadiskt inskott, eller hade östnordiska helt enkelt aldrig mist d?
Just uppländska mål hade en tendens att bevara nd mellan vokaler, och ibland även efter vokal. Enligt svenska wiktionary kommer d:et i singular troligtvis från det i plural.
Prinsessa
runic
runic
Posts: 3226
Joined: Mon 07 Nov 2011, 14:42

Re: Utkast: Åsvenska

Post by Prinsessa » Sun 24 Nov 2013, 13:11

Ceresz wrote:
Skógvur wrote: Njä, jag tänker på misstänksamma ord som «tand». Är svenskans d stavningsmässigt som sedan hyperkorrigerats in i uttal (liksom danska har en massa ohistoriska nd för enhetligs stavnings skull, men utan att uttala dem), eller hade några fornnordiska böjningsformer till skillnad från dagens isländska kvar rester av Verners lag, eller rör det sig om något sporadiskt inskott, eller hade östnordiska helt enkelt aldrig mist d?
Just uppländska mål hade en tendens att bevara nd mellan vokaler, och ibland även efter vokal. Enligt svenska wiktionary kommer d:et i singular troligtvis från det i plural.
Analogi med «hand» är nog ingen omöjlighet heller.
User avatar
Ceresz
shadowlight
shadowlight
Posts: 2680
Joined: Sat 16 Oct 2010, 01:14
Location: North
Contact:

Re: Utkast: Åsvenska

Post by Ceresz » Sun 24 Nov 2013, 13:13

Så skulle det också kunna vara, ja.
Allekanger
cuneiform
cuneiform
Posts: 143
Joined: Wed 01 Feb 2012, 00:27
Location: Suecia

Re: Utkast: Åsvenska

Post by Allekanger » Sun 24 Nov 2013, 14:06

Jag gillar personligen idén om två former för vissa ord och böjningar, om man förutsätter att folk faktiskt ska använda sig av erat projekt. Man undviker nog extra diakriter, och man slipper förklara kortstavighet och allt sånt till folk som bara vill använda språket. Att bara säga att det finns två former av ett ord och båda går lika bra känns som en lättare grej för ickeinsatta att acceptera, även för mig. Två olika former är inte jobbigt att hålla reda på i läsning, allra helst om man bara behöver skriva én av dem själv. [:)] Det kan ju gälla andra ord som skiljer sig också, t.ex. fisk/fesk osv. Beroende på hur man pratar, så kan man ju då blanda så att det liknar ens egen dialekt mer.

Kanske ryggen/ryggjen som alternativ också? Adjektiv med valfritt -ig/-ug!? Ord med valfritt -a eller -e i ändelser!? [:D]
Prinsessa
runic
runic
Posts: 3226
Joined: Mon 07 Nov 2011, 14:42

Re: Utkast: Åsvenska

Post by Prinsessa » Sun 24 Nov 2013, 15:01

Allekanger wrote:fisk/fesk
Just här är vad jag ser som ett våndamål med ä/e/i och så vidare. Jag ser ingen grund till dess att skriva <fesk> i dialekter där fornsvenskt kortstavigt i vid mycken enhetlighet har kommit att bäras fram som [e]. För dessa dialekter skulle <fesk> snarast föreslå [ɛ]~[æ], och det blir bara dumt. Det borde stavas på ett enhetligt sätt som uttalas enhetligen i enlighet med ens eget mål. I ord med kort i är detta i dag inget större krångel, men ord fornsvenskt kortstavigt i som i dag bärs fram som långt [e] i vissa mål och som långt i andra mål (som dagens <vid>) innebär detta krångel. Hur detta bör lösas är jag än nu i tvivel över. I så liten utsträckning som ett enda ord, «vid», vore så klart enklast att tillåta sidoformerna <vid ~ ved>, men det gäller ju flera ord än så här, och om det går att lösa utan sidoformer så vore det givetvis bäst.
Allekanger wrote:Kanske ryggen/ryggjen som alternativ också? Adjektiv med valfritt -ig/-ug!? Ord med valfritt -a eller -e i ändelser!? [:D]

Detta faller under vad jag tidigare sade om att <j> borde uteslutas efter mjuka kå och ge före mjuka vokaler, då många skillnader förekommer mellan dialekterna, och både vi och färingarna klarar oss rätt utmärkt som det är än då. Jag menade icke bara inledande, utan i alla sammanhang. Rikssvenska har ingen förmjukning före ändelser, men vissa dialekter har det, och då känns det lättast att (än en gång liksom färöiskan som även den har förmjukning före ändelser; <elski> uttalas med mjukt kå) även där stava utan något <j> och låta alla bära det fram i enlighet med vad som hör målet deras till, mjukt som hårt. Så slipper folk även tjafsa om kex eller kjex. ;p
User avatar
DrGeoffStandish
banned
Posts: 672
Joined: Sun 19 Feb 2012, 00:53

Re: Utkast: Åsvenska

Post by DrGeoffStandish » Sun 24 Nov 2013, 22:57

Skógvur wrote:Njä, jag tänker på misstänksamma ord som «tand». Är svenskans d stavningsmässigt som sedan hyperkorrigerats in i uttal (liksom danska har en massa ohistoriska nd för enhetligs stavnings skull, men utan att uttala dem), eller hade några fornnordiska böjningsformer till skillnad från dagens isländska kvar rester av Verners lag, eller rör det sig om något sporadiskt inskott, eller hade östnordiska helt enkelt aldrig mist d?
Helt säkert handlar det om att d-inskottet i tänder har smittat av sig på grundformen.
Skógvur wrote:Där säger du något, ja. Får vi se i hur lång utsträckning detta stämmer... Ett till synes uppenbart undantag jag kommer att tänka på är ju «eld». Vore detta avlett ur något, vadan kommer det i så fall? «Våld»?
Dina två exempel eld och våld kan mycket väl vara undantag, ja. Och vild etc. Dessa får väl helt enkelt skrivas med ll till skillnad från köld, böld etc. Vallsens ällvilla köldböld - 'Våldets eldvilda köldböld'.
Skógvur wrote:En annan grej som jag kan gissa att vi torde vara tämligen eniga om är ju att rätta till nutida både ohistoriska och av uttal illa representativa stavningar som «man» och «mun» till förmån för «mann» och «munn».
[+1]
Ceresz wrote:Jag har alltid undrat var du har fått teorin om ett fornnordiskt tjockt l ifrån, då det inte direkt verkar vara en vanlig teori. Den kan mycket väl stämma, men jag undrar bara om du har några stöd för den bortom dina egna förklaringar?
Teorin är knappast kontroversiell men däremot så bortses den ifrån i beskrivningar av fornnordiska. Hur skulle du annars förklara hur vissa fall av fno. ld har blivit ll och andra har blivit retroflext d i t.ex. jämtska? Jag ser ingen annan förklaring. Hur har man annars fått vokalförlängning vid l + konsonant i isländska (half > hálf)? (Engelska uttalet av 'al' i 'talk' har exakt denna förklaring; jmf. också med 'tall', 'small' etc.) Finns alldeles för många indicier för att teorin inte skulle stämma.
Allekanger wrote:Det kan ju gälla andra ord som skiljer sig också, t.ex. fisk/fesk osv. Beroende på hur man pratar, så kan man ju då blanda så att det liknar ens egen dialekt mer.

Kanske ryggen/ryggjen som alternativ också? Adjektiv med valfritt -ig/-ug!? Ord med valfritt -a eller -e i ändelser!? [:D]
Eller så skapar man helt enkelt en diafonemisk ortografi. Annars kan vi ju lika gärna ha ett skriftspråk för varje socken.
Prinsessa
runic
runic
Posts: 3226
Joined: Mon 07 Nov 2011, 14:42

Re: Utkast: Åsvenska

Post by Prinsessa » Mon 25 Nov 2013, 15:36

Hvad sägs om att i staden för -ade stava dåtid i veka verb med astam som -a?
User avatar
DrGeoffStandish
banned
Posts: 672
Joined: Sun 19 Feb 2012, 00:53

Re: Utkast: Åsvenska

Post by DrGeoffStandish » Mon 25 Nov 2013, 20:44

Skógvur wrote:Hvad sägs om att i staden för -ade stava dåtid i veka verb med astam som -a?
Finns tyvärr dialekter där infinitiv och dåtid uttalas olika. I t.ex. jämtska (utom de sydvästliga målen som saknar apokope) har man "kaast" = 'kasta' (och 'kastar') men "kaste" = 'kastade' (och 'kastat', 'kastad'). Däremot -a i infinitiv och -ad i dåtid skulle jag gå med på, det viktiga är antalet stavelser.
Prinsessa
runic
runic
Posts: 3226
Joined: Mon 07 Nov 2011, 14:42

Re: Utkast: Åsvenska

Post by Prinsessa » Tue 26 Nov 2013, 08:35

DrGeoffStandish wrote:
Skógvur wrote:Hvad sägs om att i staden för -ade stava dåtid i veka verb med astam som -a?
Finns tyvärr dialekter där infinitiv och dåtid uttalas olika. I t.ex. jämtska (utom de sydvästliga målen som saknar apokope) har man "kaast" = 'kasta' (och 'kastar') men "kaste" = 'kastade' (och 'kastat', 'kastad'). Däremot -a i infinitiv och -ad i dåtid skulle jag gå med på, det viktiga är antalet stavelser.
Kanske nästan går att dra till med sidoformer här. Blir en väldig massa överflödigt d i de flesta dialekter annars.
Prinsessa
runic
runic
Posts: 3226
Joined: Mon 07 Nov 2011, 14:42

Re: Utkast: Åsvenska

Post by Prinsessa » Thu 28 Nov 2013, 10:50

Detta med <ô> är ju verkligen smidigt, faktiskt. Att det visar skillnaden mellan o och å rättvist mellan mål är en grej, men det hjälper ju även att särskilja o i sol från o i kol och kan hjälpa till att utan lik stavning för olika uttal rätta till lånord. Tar även med några andra som bara skiljer sig mellan å och o och kanske även ö här.
  • kol (← cool) ~ kôl (← kol) ~ kål (← kål) ~ kjøl (← köl)
  • pol (← pol, pool) ~ pôl (← polack [inget standardord precis, men jag har hört det]) ~ Pål (← Pål, Paul, Pol) ~ pøl (← pöl)
  • flor (← som i florsocker) ~ flår (← fluor) ~ flår (← nutid av flå) ~ flôr (← nutid av dialektala flô, att flytta[ sig])
  • korn (← korn) ~ k(v)årn (← quorn [jag säger dock själv kvorn~kvôrn för att jag älskar det, höhö])
  • gør(er) (← nutid av göra) ~ gôr- (← förstärkande förled)
  • gødt (← supinum av göda) ~ gôdt (← neutrum av god) ~ gått (← supinum av gå)
  • spor (← spor) ~ spôr (← spår) ~ spår (← nutid av spå) ~ spør(jer)? (~spyr(jer)?) (← nutid av spörja)
  • bôr(r) (← borr) ~ bør(er?) (← nutid av böra) ~ bor~bur (← nutid av bo) ~ bår (← bår)
  • bål (← ett bål) ~ bôl (← en bål) ~ bål (← dryckesbål, ur eng. bowl) ~ bøl (← namnord ur böla)
<ô> medför ju även ett rent typografiskt argument för <ø> i staden för <ö>, och det är ju att <ô> och <ö>, i synnerhet i handskrift, är mycket lättare att blanda i hop.

TILLÄGG:
Nu skrev en vän «pol» på IRC, faktiskt~
Post Reply