Mål og dialekter

Diskutera konstgjorda/kunstige språk, kulturer, världar/verdener, nærstående vitenskaper og mykket/meget annat!
User avatar
Skrukskrov
rupestrian
rupestrian
Posts: 17
Joined: Tue 25 Aug 2015, 16:53
Location: Pitebygden, Norrbotten

Re: Mål og dialekter

Post by Skrukskrov » Mon 29 Feb 2016, 00:45

Under vekun sum hav vöred hav ig arbeited nalta uppa ed nýtt sätt at skriv' måled mett uppa. Bland anned hav ig freisted at stuka dell åll' vukala og diftonga uppa ed meir konsekvent sätt än före. Ig kum uppå at ig gat gjera enn konsekvent stjillnad milla [o:]/[ɔ] og [u:]/[ʊ]. Ig kan itt länger nöte o för sistljúded denna (sum uppa swänshk'), då varð hed dell exempel swårt stjil' milla presens og imperfekt útåv verbed at kuma og samtidigt behåll ein höfsat etymologisk stavning:

Presens: ig kom [i: kɔm]
Imperfekt: ig kum [i: kʊm]
Supinum: ig hav kömed [i: ha kœme]

Tankn at skriv' hed kåm úti presens få meg nästan at gjöl', sö númeir skúll ig skriv' döm sönna! Hed havd vöred skönt kuna skriv' u ållumstansh den [u:]/[ʊ]-ljúda fennesh, ve få si hvúre ig gjer dell slút. Sum sagt jär hed swårt freist' våra nalta "etymologiskt trogen" og samtidigt itt gjera ne sö umständagt. [ʉ:] og [ɵ] skriv ig ved ú.

Anners hav ig bört at lägg' dell ed stúmt d baki döm órða hed hav falled bort frå, sö i princip åll' súpinumformen få ed stúmt d baki e:t. Hejn gjäll mang' ader órð og, sum hed "det" og ed "ett", og åll' neútrúmórða úti bestämd form singúlar.

Primärdiftonga ve håva uppa peitmåled skúll ig vele skriv' ei, oy og öú, men ig hav fundered uppa hwurt ig skúll skriv' förstn äi iställed. Ig tökj um ei meir, men ve få si hvúre ig gjer. Förmjúkninga borti ed äller hart g skriv' ig ved gj, sum je kuna si. (Förmjúkninga borti k sum kj og))

Seda var hed då hejn ved tjokk-L:a. Sum hed jär nú marker ig bara tjokk-L:e då hed jär kömed borti , ved samma konsonantkombinasjón. Ig veit itt hvure ig skul gjera ved åll' denader tjokk-L:a, hell hwurt ig ensh nöges skriv' út döm. Haha, itt tänkt' ig hed var sö naged ved at gjera ed höfsat skrivsätt åt måled våre, men hed hav verklagt vised seg itt våra sö ljätt sum ig trudd. Ed slags beróendframkålland húwevärk jär hvud hed jär, hejna...

Jär hed nagen sum itt stjön riktigt hvud ig tåla um jär hed klart ig översätt hed dell swänshka, men ig tänkt hed havd vurted tråkugt tåga ne uppa naged anned än måled i fråga, inni dialekttrådn og ållt. [:)]
Last edited by Skrukskrov on Mon 29 Feb 2016, 22:31, edited 2 times in total.
Allekanger
cuneiform
cuneiform
Posts: 143
Joined: Wed 01 Feb 2012, 00:27
Location: Suecia

Re: Mål og dialekter

Post by Allekanger » Mon 29 Feb 2016, 22:19

Fortsett du, hed er kul med pitemål i trån å [:)] Fin stavning du har denne! Jag gillar din tanken ům ett d skrivid i stelled før t i sluted åv orl. Ed gekk veldig fort å vena seg vød hed!
User avatar
メタ情報
hieroglyphic
hieroglyphic
Posts: 43
Joined: Sat 03 Jan 2015, 03:43

Re: Mål og dialekter

Post by メタ情報 » Sat 05 Mar 2016, 18:42

Ephraim wrote:
メタ情報 wrote:talōną → ta:La
malaną → ma:la

selhaz → sja:L
dalaz → da:L
saliz → sa:l

Kann det vara gamla ändelser som avgör tjockt eller tunnt l?
Enligt Wessén beror tunnt l i sal på att det är ett lågtyskt lånord. SAOB skriver att det är "åtminstone delvis lånat från fvn. (i bet. 1) resp. mlt. l. t. (i bet. 2)". Mala vet jag inte hur det förhåller sig med, det förefaller inte vara ett lån.
Intressant; det påminner ju om den äldre svenska skillnaden på själ själ og sjähl säl, som också beror på lån. Jag undrar hvad mala heter på jämtska.
Skrukskrov wrote: Presens: ig kom [i: kɔm]
Imperfekt: ig kum [i: kʊm]
Är det säkert att det där är fonematiska vokalskillnader og inte allofona? I lulemålet växlar kåm og kom, og i umemålet heter båda kôm. Jag hade gissat att båda böjningsformer skulle kunna uttalas på båda sätt, beroende på talare. Annars kanske vi har att göra med ett äldre *kumb i presens? :wat:

Förresten, hur uttalas det där hwurt mer exakt?
User avatar
Skrukskrov
rupestrian
rupestrian
Posts: 17
Joined: Tue 25 Aug 2015, 16:53
Location: Pitebygden, Norrbotten

Re: Mål og dialekter

Post by Skrukskrov » Sun 06 Mar 2016, 13:29

メタ情報 wrote:Är det säkert att det där är fonematiska vokalskillnader og inte allofona? I lulemålet växlar kåm og kom, og i umemålet heter båda kôm. Jag hade gissat att båda böjningsformer skulle kunna uttalas på båda sätt, beroende på talare. Annars kanske vi har att göra med ett äldre *kumb i presens?
Ig stjil milla döm uppa henn vised i hwårt fall. Hed tró ig denader sum ig tåla ved uppa måled og gjera. Kanskje kuna ve våra påverked útåv ed slags "hýperkorreksjón" för söjna stå hed inni "ållt milla aag och ööx", órðbóka hennars a Gun Lidström:

"KOMMA v. kōma, kom, kȫme, ipf. pl: kòom, pres. sg: kåm, imperat pl: kȫmen/kȫmjen"

Makron = kortstavighet och grav accent = tvåtoppsaccent.

*Kumb jär spännand. Komer og kom uppa fornswänshka skúll nug anners hav vurte /kʊm/ úti båd' pres. og ipf. uppa peitmåled. Hell kanskje /koʊm/ úti presens um hed var ed langt o uppa fornswänshka, ig veit itt.
メタ情報 wrote:Förresten, hur uttalas det där hwurt mer exakt?
Hed kan úttåles sum /wʊʈ/, /vʊʈ/ hell /hʊʈ/ beróend uppa tålar. Ig skriv hw júst nú för at inkluder úttåled ved h og säg hed /wʊʈ/ sjölv, för ig tró hed jär mest genúint. Men ig jär itt säker uppa riktigt hwurs hv hav vurted w uppa peitmåled än, så ig let meg varð' motbevised um hvud sum jär úrsprungligest og hvud sum bara jär trönshkand!
Spoiler:
(trönshk' - att "tala finare", närma sig mer rikssvenskt uttal)
Last edited by Skrukskrov on Sun 06 Mar 2016, 20:55, edited 1 time in total.
Ephraim
sinic
sinic
Posts: 386
Joined: Fri 15 Nov 2013, 13:10
Location: Sweden

Re: Mål og dialekter

Post by Ephraim » Sun 06 Mar 2016, 20:48

メタ情報 wrote:Intressant; det påminner ju om den äldre svenska skillnaden på själ själ og sjähl säl, som också beror på lån. Jag undrar hvad mala heter på jämtska.
Hur böjs mala förresten? Det är ju ett starkt verb från början.
メタ情報 wrote:Snubblade på den her:
Ljudstrukturen i dialekten i Rödåliden
Ett drag som jag också har sett beskrivet i flera dialekter är en distinktion mellan /a/ och /ɑ/ som är oberoende av längd. För dialekten i Rödåliden verkar de korta vokalerna ha sammafallit nyligen, men de skiljer sig åt i palatalisering av föregående velar (som därmed blivit marginellt fonemisk) och om jag förstått det rätt kan äldre informanter fortfarande göra en skillnad. De långa vokalerna är fortfarande systematiskt skilda.

Korta exempel som ges är exempelvis:
damm [damː] n. ’fördämning’. Jämför fsv. dambẹr (pl. dammar), fvn. dammr
damm [dɑmː] n. ’stoft’. Jfr fsv. dam(b), nor. damb, damm, ty. dampf
napp [napː] m. obest. ’tutte’
napp [nɑpː] n. obest. av napp (på betet)

Detta bakre a är distinkt från å, det vill säga /ɔ/ och /oː/.

Jag har sett en liknande beskrivning för många Dalmål:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Dalm%C3%A5l
"Karakteristiskt för vokalsystemet i speciellt övre Dalarna, med undantag för egentligt dalmål är bruket av öppet och slutet a, som användas på helt olika sätt mot i riksspråket: det öppna kan förekomma som långt och det slutna som kort, till exempel hara hare med öppet a i första, slutet i andra stavelsen, katt, bakka, vagn med slutet, skabb, kalv med öppet a;"

Även i bohuslänska, se sidan 6:
http://www.youblisher.com/p/1143647-Bohusarvet-2014-04/

Här nämns ordet "ânsti" ’andid = skördetid’ med främre a.

Förledet nämns från Rödåliden med främre a:
ann [an:] f. obest. ’skördetid’ ≠ ann [ɑn:] f. obest. and ’sjöfågel’

Det kan hända att olika mål har lite olika distribution av bakre och främre a, men det verkar finnas ett överlapp och då täcker ju distinktionen ett ganska stort geografiskt område.

Var kommer den här skillnaden ifrån? Det verkar som att /ɑ/ delvis används framför sådana kluster där det på sinna håll också finns en utveckling av gammalt kort a till "å", alltså framför gammalt nd, mb m.m. Men uppenbart är det mer komplicerat än så (dessutom är vissa av etymologierna ovan lite komplicerade). Någon som vet mer?
User avatar
メタ情報
hieroglyphic
hieroglyphic
Posts: 43
Joined: Sat 03 Jan 2015, 03:43

Re: Mål og dialekter

Post by メタ情報 » Mon 07 Mar 2016, 00:49

Enligt Rietz dialektlexikon böjs mala i Västerbotten mol mäli; dvs. starkt som i fornnordiska fast med i-omljud i supinum (jfr kömed ovan). Andra böjningsformer borde vara nåt i stil med pres. sing. *mal, plur. mala, pret. plur. *mool. (Konstigt att isländska har svag böjning men färöiska stark!)


I Pehr Stenbergs Ordbok över umemålet ser man tydligt skillnaden mellan â-ljudet og mörkt a-ljud; till exempel "något" og na "henne". Det är også skillnad på "har" og ha "ha".

Det verkar finnas olika anledningar till att ljuden har skilts åt.
Beroende på omgivande konsonanter: mahl, tag, sak, dȧs, mȧt, vȧd
Vokalbalans (vanligt i verb): kasa "kasa", men kȧsa "kasar" pl. av kȧs; detsamma med ha(va) og hȧ(v) som jag nämnde
Mörkare a-ljud framför gammalt (velart?) ll jämfört med assimilerat rl: kall "kall"; kȧll "gubbe"
Mörkt a av gammalt á/ǫ́ eller kort o: natt "natt" og stad "stöd" skiljer sig från kȧtt "katt" og stȧ "stad"
Avledning: rȧda "placera i rader" till "rad"; jfr rada "styra"
Barnspråk / ljudhärmande: dadd "pappa"; jfr nȧdd "vikare" (jag menar att ȧ är den förväntade utvecklingen av gammalt kort a)

Som du säger utvecklas ljuden olika framför nn, nd, mm og mb. Till og med förlängs vokalen framför nd og mb på riktigt umemål: kam "kam", san "sand"; men även när orden får lång vokal behålls skillnaden mellan dessa og ord som slutat med enkelt n, som får tjockt n: vahn "van". När det gäller dȧmm og damm är väl skillnaden helt enkelt i gammalt mm og mb.

Att "napp" har olika uttal beror nog på modern förvirring; jfr hur de skiljer på ner "nära" og när "hos", fast det är samma ord.
Ephraim
sinic
sinic
Posts: 386
Joined: Fri 15 Nov 2013, 13:10
Location: Sweden

Re: Mål og dialekter

Post by Ephraim » Mon 07 Mar 2016, 20:48

Tack, det var ett upplysande svar!
User avatar
Skrukskrov
rupestrian
rupestrian
Posts: 17
Joined: Tue 25 Aug 2015, 16:53
Location: Pitebygden, Norrbotten

Re: Mål og dialekter

Post by Skrukskrov » Wed 09 Mar 2016, 21:15

Inni órðbóka min fann ig órðed greitt, den ved betýdelsa ”bra”. Hed jär itt naged ig hav hurt/lest úti peitmåled före, sö ig vart sum gåpat över fönded. Hed fenns jú úti norska og jämtska dell exempel, frå fno. greiðr. Men jenna – uppi nórðbutn? Ig trudd hejn var ed órð i stort sitt begränsed dell västnórðiska.

Jär hed nagen sum veit meir um hvúre hejn kan kuma seg? Tåla ve um ed lan västanett, hell ed gambalarvórð sum levt kwar jenna? Ig skúll gjiss’ uppa ed lan, men hu veit!
User avatar
HinGambleGoth
greek
greek
Posts: 459
Joined: Tue 01 Jul 2014, 04:29
Location: gøtalandum

Re: Mål og dialekter

Post by HinGambleGoth » Sun 13 Mar 2016, 22:27

https://www.youtube.com/watch?v=zLVaV33pay0

Är det verkligen befogat att texta skåningar?
[:D] :se-og: :fi-al2: :swe:
[:)] :nor: :usa: :uk:
:wat: :dan: :se-sk2: :eng:
[B)] Image Image :deu:
Allekanger
cuneiform
cuneiform
Posts: 143
Joined: Wed 01 Feb 2012, 00:27
Location: Suecia

Re: Mål og dialekter

Post by Allekanger » Tue 05 Apr 2016, 14:14

Jag har försökt sammanfatta en hemsida om uppländska dialekter. Om någon är intresserad av detta, så spana gärna in http://upplandska.weebly.com/ och lämna gärna kommentarer här om vad som skulle kunna göras bättre. [:)] Tacketack!

Och eftersom det ofta kommer upp här på forumet: nej, "skriftspråket"/ortografin är inte (ännu) genomtänkt, den är mer eller mindre en avart av rikssvensk stavning, men med anpassningar till uppländska ordformer och uttal, för att så många som möjligt ska kunna förstå och ta del av innehållet.
User avatar
sestir
hieroglyphic
hieroglyphic
Posts: 61
Joined: Sun 22 Mar 2015, 16:05
Location: Markaryd
Contact:

Re: Mål og dialekter

Post by sestir » Wed 06 Apr 2016, 14:42

Allekanger wrote:Jag har försökt sammanfatta en hemsida om uppländska dialekter. Om någon är intresserad av detta, så spana gärna in http://upplandska.weebly.com/ och lämna gärna kommentarer här om vad som skulle kunna göras bättre. [:)] Tacketack!
Jättebra initiativ! Jag tänkte just börja leta efter en sådan sajt. :wat: [:O] [:D]
Förbättringar skulle kunna vara att använda IPA, ljud-exempel och kartor som visar gränserna för uttal.

Skulle det möjligen kunna förhålla sig som så att uppländska använder pronomenet 3 pers maskulinum singular på samma sätt som skånska (och kanske samtliga dialekter i konungariket)?

Nom ... han
Ack ... han
Gen ... hans
Dat ... honom
Ephraim
sinic
sinic
Posts: 386
Joined: Fri 15 Nov 2013, 13:10
Location: Sweden

Re: Mål og dialekter

Post by Ephraim » Wed 06 Apr 2016, 20:36

Kul projekt tycker jag, och ser bra ut så här långt.

Glöm inte syntaxen heller. Kolla exempelvis NALS efter skillnader mellan nordiska dialekter på detta och andra områden.
http://www.tekstlab.uio.no/nals#/project_info

Vad gäller ortografi måste man ju fundera över vad syftet med framställningen är: är det att vara en deskriptiv framställning av det talade språket, eller är det att skapa ett skriftspråk (i syfte att stärka dialekternas ställning eller liknande).

Många på forumet gillar ju att skapa sinnrika ortografier för olika mål, men ofta är ju syftet just att målet ska kunna användas som ett gemensamt skriftspråk för talare av flera muntliga varieteter som kan ha viss inbördes variation. Då kan det exempelvis finnas anledning att använda en etymologisk stavning i vissa fall.

Men om syftet är att detta ska vara en deskriptiv framställning är den typen av "skriftspråksskapande" stavningar däremot ganska olämplig. Jag skulle säga att det bästa alternativet är en ortografi lik den du har nu, som i hög grad bygger på den standardsvenska. Det gör det hela mer lättillgängligt och det underlättar jämförelse med andra svenska varieteter. Sedan är förstås mer detaljerade uttalsangivelser av stort intresse, men de kan med fördel ges med IPA.
Allekanger
cuneiform
cuneiform
Posts: 143
Joined: Wed 01 Feb 2012, 00:27
Location: Suecia

Re: Mål og dialekter

Post by Allekanger » Fri 08 Apr 2016, 15:32

Tack, vad roligt att ni gillar det! [:O] [:D] Kartor med t.ex. isoglosser är något som är på gång, så förhoppningsvis läggs de upp snart!
sestir wrote:Skulle det möjligen kunna förhålla sig som så att uppländska använder pronomenet 3 pers maskulinum singular på samma sätt som skånska (och kanske samtliga dialekter i konungariket)?

Nom ... han
Ack ... han
Gen ... hans
Dat ... honom
Själv säger jag han i både subjekts- och objektsposition, allra helst i obetonad form: -n. Det jag vet om uppländska från litteratur är ett exempel från roslagsmål där betonad ackusativform är anom [anːɔm] och obetonad -n. Uppländska possessivformen är allmänt hanses, så mönstret kanske ser ut något i stil med

Nom ... han, -n
A/D ... han, hanom, honom?, -n
Gen ... hanses
Ephraim wrote:Glöm inte syntaxen heller. Kolla exempelvis NALS efter skillnader mellan nordiska dialekter på detta och andra områden.
http://www.tekstlab.uio.no/nals#/project_info
Det är väl nästa steg. Ska läsa på om det!
Ephraim wrote:Vad gäller ortografi måste man ju fundera över vad syftet med framställningen är: är det att vara en deskriptiv framställning av det talade språket, eller är det att skapa ett skriftspråk (i syfte att stärka dialekternas ställning eller liknande).
Syftet är främst (och enbart?) att vara deskriptiv. Att stärka dess ställning är kanske något jag hoppas ska ske efterhand folk lär sig mer om dialekterna. Först när det finns ett intresse att faktiskt skriva ner uppländska kanske man kan börja diskutera hur man bäst gör det. [:)] Lär nog bli en separat hemsida för det iallafall.

IPA är definitivt intressant och jag har funderat på att ha med det, men jag tycker det är svårt att bestämma vilken/vilka del(ar) av landskapet som ska representeras och hur noga man ska vara. Många som skriver på dialekt använder bokstäver som â och ô för att nogrannare ange uttal, vilket man kanske skulle kunna göra även på hemsidan, och förklara uttalet av dessa. Det skulle ju skilja mörka och ljusa a-ljud från varandra och liknande.
User avatar
メタ情報
hieroglyphic
hieroglyphic
Posts: 43
Joined: Sat 03 Jan 2015, 03:43

Re: Mål og dialekter

Post by メタ情報 » Fri 08 Apr 2016, 19:40

Svensk stavning funkar ganska okej för normerad svenska, eftersom man har nött in att ovan och ovan, min och min uttalas olika m. m., men om man ska beskriva något som alla inte redan vet hur det låter, kan det vara värt att använda en mer systematisk ortografi, där t. ex. varje lång konsonant märks ut: mann, hånnåm, dømma.
User avatar
メタ情報
hieroglyphic
hieroglyphic
Posts: 43
Joined: Sat 03 Jan 2015, 03:43

Re: Mål og dialekter

Post by メタ情報 » Sat 16 Apr 2016, 12:36

Skrukskrov wrote:
メタ情報 wrote:Är det säkert att det där är fonematiska vokalskillnader og inte allofona? I lulemålet växlar kåm og kom, og i umemålet heter båda kôm. Jag hade gissat att båda böjningsformer skulle kunna uttalas på båda sätt, beroende på talare. Annars kanske vi har att göra med ett äldre *kumb i presens?
Ig stjil milla döm uppa henn vised i hwårt fall. Hed tró ig denader sum ig tåla ved uppa måled og gjera. Kanskje kuna ve våra påverked útåv ed slags "hýperkorreksjón" för söjna stå hed inni "ållt milla aag och ööx", órðbóka hennars a Gun Lidström:

"KOMMA v. kōma, kom, kȫme, ipf. pl: kòom, pres. sg: kåm, imperat pl: kȫmen/kȫmjen"

Makron = kortstavighet och grav accent = tvåtoppsaccent.

*Kumb jär spännand. Komer og kom uppa fornswänshka skúll nug anners hav vurte /kʊm/ úti båd' pres. og ipf. uppa peitmåled. Hell kanskje /koʊm/ úti presens um hed var ed langt o uppa fornswänshka, ig veit itt.
メタ情報 wrote:Förresten, hur uttalas det där hwurt mer exakt?
Hed kan úttåles sum /wʊʈ/, /vʊʈ/ hell /hʊʈ/ beróend uppa tålar. Ig skriv hw júst nú för at inkluder úttåled ved h og säg hed /wʊʈ/ sjölv, för ig tró hed jär mest genúint. Men ig jär itt säker uppa riktigt hwurs hv hav vurted w uppa peitmåled än, så ig let meg varð' motbevised um hvud sum jär úrsprungligest og hvud sum bara jär trönshkand!
Spoiler:
(trönshk' - att "tala finare", närma sig mer rikssvenskt uttal)
Hort og hvort är väl samma sorts skillnad som i hôre og hvôre "hur", som väl beror på ordets ofta svagtoniga ställning.

Om skilnaden kåm og kom har jag funderat på om vi kan ha att göra med ett kóm i preteritum/imperfekt såsom generaliserad preteritumböjning, möjligen efter kóm’ (kòom) som inte borde vara långstavigt, men som tydligen var det i fornsvenska koma. Det skulle stämma överens med lulemålets sóf /såo/ "sov" (fno. svaf) och västerbottniska vók "vakade" (fno. vakta). I alla dessa fall skulle "syftet" med nybildningarna vara att skilja dem från andra böjningsformer. Det finns ju også en annan sorts ombildning där man helt enkelt lägger til "-ade" i preteritum, just för betydelsen. Än i dag säger ju folk han komme og jag sovde.
User avatar
Skrukskrov
rupestrian
rupestrian
Posts: 17
Joined: Tue 25 Aug 2015, 16:53
Location: Pitebygden, Norrbotten

Re: Mål og dialekter

Post by Skrukskrov » Sun 17 Apr 2016, 18:47

メタ情報 wrote:Hort og hvort är väl samma sorts skillnad som i hôre og hvôre "hur", som väl beror på ordets ofta svagtoniga ställning.
Hm, e peitmålsområded jär ändå eútåled /vœre/ för ”hur” häilt dominerand meda ”hvort” kan eútåles upa tri sätt, trots at döm kuma frå sama /hv/.
Ig hav fräisted at feinn’ na mönstrum för hojna eútveklinga, nagen formel för vöre gambel-/hv/ hav vurted upa peitmåled, beróend upa wud slags vokal sum kum ätt’ hed upa fórnspråkjed. En formel sum seda hav nednoytesed og bört vard’ ehópblanded ved swänshka seda "dialektdödn" únder 1900-taled, men hed jär sö mökjed sum reú mótsäte säg sjölv at hed närmest likn ed lotteri, hejna.
メタ情報 wrote:Om skilnaden kåm og kom har jag funderat på om vi kan ha att göra med ett kóm i preteritum/imperfekt såsom generaliserad preteritumböjning, möjligen efter kóm’ (kòom) som inte borde vara långstavigt, men som tydligen var det i fornsvenska koma. Det skulle stämma överens med lulemålets sóf /såo/ "sov" (fno. svaf) och västerbottniska vók "vakade" (fno. vakta). I alla dessa fall skulle "syftet" med nybildningarna vara att skilja dem från andra böjningsformer. Det finns ju også en annan sorts ombildning där man helt enkelt lägger til "-ade" i preteritum, just för betydelsen. Än i dag säger ju folk han komme og jag sovde.
Ve håva /såo/ e peitmåled og, pres.sg. /såv/ og inf. at suva då, sö hed boyes góde leikt kuma. Intressant iakttagelse!
メタ情報 wrote:malaną → ma:la
För oss jär hed tjukk-L dena.

För övrigt: Jär hed bara peitmåled sum hav /vœre/ för ”hur”? Åt Leúl og Kölis jär hed ”huri” og upa stjelletmåled segj’ döm ”hure/höre” tró ig, men ig hav et leka bra koll upa dialektum e västerbutnum. Veit dú vöre riktigt hed vard länger sörater krögum Beúr-, Vindel- og Eúmälvum dell exempel? Ig hav hurt at hed skul finnes ed ”hyri” nagerst også.
Last edited by Skrukskrov on Tue 19 Apr 2016, 00:44, edited 2 times in total.
User avatar
メタ情報
hieroglyphic
hieroglyphic
Posts: 43
Joined: Sat 03 Jan 2015, 03:43

Re: Mål og dialekter

Post by メタ情報 » Sun 17 Apr 2016, 23:13

/hv/ utvecklas väl til /w/ överallt, förutom sönnst i Västerbotten där det blir /gv/. Just de här två orden skiljer sig frå de andra hv-orden genom at de oftast hamnar i svagtonig ställning og då uttalas slarvigare og kortare, og därmed utvecklas og förändras olika. Ett annat ord med växlande former är orden för hvarken som i Västerbotten kan heta alltifrån wôrstkjä til hyssji.

hôre heter det på umemål. åtminstone i Burträsk finns hyri, og är väl i-omljud på huri. vôre finns i alla fall inte i söder.

När vi ändå talar /hv/, hur pass finns det sekundärt i pitemålet? Jag har ingen aning om hur det tilkommer, men i t. ex. umemålet har det ju uppkommit i ord som hvâri "varg" , hvahl "skräp, oordnat virke" og hvahl "skaft", som alla borde ha /v/, av fornnordiska vargr, vǫrðr og vǫlr.
User avatar
Skrukskrov
rupestrian
rupestrian
Posts: 17
Joined: Tue 25 Aug 2015, 16:53
Location: Pitebygden, Norrbotten

Re: Mål og dialekter

Post by Skrukskrov » Mon 18 Apr 2016, 19:10

Hvarken jär "huiskjen" /hʊɪstɕən/ upa peitmåled. Jo, hed reú våra stur' variasjón då hed gjäll hejn órded, vöre kuna åll' kuma borte fno. hvárki? Gambelpeitmåled skúll håva böt havt *hvýrskin häll naged tökked, mein' ig. Wuda kom ý:ed?

"Warg" breúkes definitivt jena (ved hart /g/), og vard' kan man teid' hoyr' en deil segj ved /w/. Anners hav eútveklinga meste gått twärtum för /hv/-órda. Hvat og hvarest segjes meste /vʊ/ og /vʊʂ/ stelled för ved /w/ dell exempel. Ig kjänn et åt denader órda dú skreiv.

EDIT: Ig si ine órdbóka at hed fenns ed vahl (enkel-v) sum betuid "rot", kanskje sama sum órded jede för "skaft".
Spoiler:
At reú /re`ʉ/ - att verka. Hed kjändes sum hed kund våra góde lokalt.
Last edited by Skrukskrov on Tue 19 Apr 2016, 12:50, edited 1 time in total.
User avatar
メタ情報
hieroglyphic
hieroglyphic
Posts: 43
Joined: Sat 03 Jan 2015, 03:43

Re: Mål og dialekter

Post by メタ情報 » Tue 19 Apr 2016, 10:15

Jo he ruv no na stor varasjon. Det finns ju allt ifrå wôrske og warki til hysji og wiske. Jag har også svårt at ferstå hur det kan finnas så underliga former.

Men warg med hart g? Det var då nytt för meg. I Um het e hvâri, og i Lul hvåri. De enda andra ord jag vet med hart g etter r er bjärg, börg, dårga og targa. I alla andra ord har skett en förmjukning, antingen genom at ordet i fornnordiskan slutade på -gja, eller genom förmjukning i böjningsformerna, t. ex. arg, arjeneari, arjene, elg, eljeneli, eljen. Finns det fler ord med hart g efter r eller l i pitmål?

Förresten hvars kann mann skaffa den där ordboka?
Ephraim
sinic
sinic
Posts: 386
Joined: Fri 15 Nov 2013, 13:10
Location: Sweden

Re: Mål og dialekter

Post by Ephraim » Tue 19 Apr 2016, 17:55

Varken uppvisar historiskt stor variation över hela det nordiska språkområdet. Det beror kanske dels på att ordet kan växla mellan olika grader av betoning, dels på att det urpsrungligen är en form av ett pronomen med intern böjning, och sådana är väldigt benägna till diverse analoga omdaningar.

Som en allmän tidig fornnordisk form kan man anta att formen var *hwaðartki, vilket helt enkelt är en neutrumform av ett pronomen *hwaðarrȝi ’ingendera (av två)’. Detta är i sin tur bildat till pronomenet hwaðarr ’vilkendera (av två)’ med det negativa suffixet –ȝi. Böjningsmönstret är alltså detsamma som hwaðarr plus ett suffix, vilket dock var föremål för assimilation. Så förmodligen fanns former som *hwaðarrȝi, *hwaðɔrȝi, *hwaðartki, *hwaðarski, *hwaðarŋgi, *hwaðruȝi, *hwaðrumgi etc.

För hwaðarr hittar vi fortfarande former som hvaðarr några enstaka gånger i äldre isländska, men det verkar senare dras samman till hvárr, möjligen först i de böjningsformer där stammen var *hwaðr-. Modern isländska har hvor. I medeltida handskrifter hittar vi mellanformer med stammar som <hvꜵr-> (troligen motsvarande hvǫr-), <hvór-> m.fl.
http://www.abdn.ac.uk/skaldic/db.php?id ... hv%C3%A1rr

Fornsvenskan har hvār, fast detta pronomen är väldigt ovanligt. Ej att blanda ihop med *hwaʀ ‘vem (m.nom.sg) ’ > fsv h(v)ā(r), h(v)ō, eller *hwarr~*hwærr ‘vilken (av flera)’ > fsv hvar, hvär (sv. var, varje), isl. hverr. De två senare (från PG *hwaz och *hwarjaz) har dock delvis sammanfallit i isländskan.

Vad gäller pronomenet *hwaðarrȝi hittar vi till en början hvārghi i fornsvenskan och hvárrgi i fornisländskan. Till en början böjs det också fortfarande internt. I båda språken finns emellertid en tendens att omdana böjningen till en mer regelbunden ändelseböjning. I isländskan hittar vi förutom den interna genitivformen hvárski också formen hvárkis med extern böjning och hvárskis med dubbelböjning. Senare omvandlas det till att böjas mer som ett adjektiv och vi hittar formen hvárigr, plural hvárgir och det moderna hvorugur, hvorugir. Färöiska har hvørgin. Se även:
http://www.abdn.ac.uk/skaldic/db.php?id ... able=lemma

I fornsvenskan hittar vi också en stor variation med, med både intern och extern böjning och diverse assimilationer. Dessa exempel är från Schlyter:
"hvarghin (hværghin, hvahkin; hværken, Sk. n. hvarghit, hvarti; hvatki, G. hværgith, hværtegh, hværeken, Sk.*; i nyare hss. hvate, hvaske, hvarken, hvarie, ÖG. &c. dat. m. hvarghum, n. hvar- gho)"
Se här för fler former:
http://spraakbanken.gu.se/cgi-bin/fsvld ... &limit=100
http://spraakbanken.gu.se/cgi-bin/fsvld ... &limit=100

Ett annat ord som genomgått en liknande utveckling är ju inte(t), ingen, icke etc. Från början är det ju helt enkelt *æiŋŋgi, *æ̨ittki etc., alltså räkneordet *æinn (en) med det negativa suffixet –ȝi. Sen har det förstås genomgått ganska många ljudmässiga och böjningsmässiga förändringar.

Åtminstone i den tidigare historien var det nog så att pronomenent hwaðarr, pronomenet *hwaðarrȝi och konjunktionen *hwaðartki var genomskinligt sammankopplade och kunde låna former av varandra. De kom dock att glida isär. Fornisländska former som hvárki och det moderna hvorki fortsatte ju att följa hvár och hvor åtminstone. Den svenska formen varken är väl lite intressant då stammen verkar komma från en gammal (internt böjd) neutrumform, medan ändelsen -n är en (externt böjd) maskulinform.

Hellquist skriver lite mer om varken, och går även in på nordsvenska former med rsk.
http://runeberg.org/svetym/1184.html

Hur former som hysji har uppstått vet jag inte men att variationen är stor i dialekterna är väl inte så förvånande. Kanske kan man jämföra utvecklingen med hur(u), som enligt メタ情報 ovan kan heta hyri i Burträsk. Den svenska formen hur(u) uppvisar en särskild höjning av äldre omljudat framför kvarstående u/w. I fornsvenska finns även formerna hvaru, hvoro m.fl. och i forndanska hvaru. Jfr även huvud, fornisländska hǫfuð, hugga, fornisländska hǫggva.
Post Reply