Page 2 of 3

Re: Icke-normativa standardspråksuttal

Posted: Sat 17 Nov 2012, 20:27
by DrGeoffStandish
Skógvur wrote:C verkar ju å andra sidan tämligen omtyckt för sådant.
Skämt åsido, du har förstås rätt. Och jag överdrev när jag skrev att jag som 12-åring satt och skrev operativsystem. Jag gjorde som alla andra med en C64 på den tiden, jag skrev i Basic 2.0.

Re: Icke-normativa standardspråksuttal

Posted: Sun 18 Nov 2012, 00:00
by Xing
Det var tider det, när C64:an var höjden av hemteknologi [:D]

Re: Icke-normativa standardspråksuttal

Posted: Sun 18 Nov 2012, 02:29
by DrGeoffStandish
Xing wrote:Det var tider det, när C64:an var höjden av hemteknologi [:D]
Ja, men det var före min tid. Jag pratar om tidigt 90-tal, då var höjden av hemteknologi snarare Amiga 4000 eller en 386:a. Men de kostade ungefär 10 ggr mer än vad jag hade råd med så det fick bli en C64 för en 50-lapp av en mer bortskämd kompis. En gammal Amiga 500 för en 500-lapp hade jag dock haft råd med (med tömd spargris som resultat), men antalet C64:or var fler och de var billigare.

Re: Icke-normativa standardspråksuttal

Posted: Sun 18 Nov 2012, 12:04
by Prinsessa
Windows 95 är dess värre det äldsta jag, som liten skitunge, kan minnas mig hava kommit över, och då var jag knappast i en ålder för att syssla med sådant här.

För att åter vända till ämnes för ett slag, så slog mig en tanke; vadan kommer det, att många svenska sångare, som aldrig gör det när de talar, i sin sång ofta uttalar de annars dentala stoppljuden som mera... alveolära, tror jag? Tror främst att /d/ råkar ut för detta. Det låter så konstigt, för de gör det bara i sången, men aldrig i tal.

Re: Icke-normativa standardspråksuttal

Posted: Sun 18 Nov 2012, 15:39
by rickardspaghetti
Skógvur wrote:Windows 95 är dess värre det äldsta jag, som liten skitunge, kan minnas mig hava kommit över, och då var jag knappast i en ålder för att syssla med sådant här.
Jag tror vår första dator hade 3.0.

Re: Icke-normativa standardspråksuttal

Posted: Sun 18 Nov 2012, 16:42
by Xing
C64:ns guldålder var egentligen före min tid också... Jag vill minnas att min första dator var en Atari nånting. Jag minns hur vi såg ner på stackarna som fortfarande satt och körde C64 [;)]
Skógvur wrote:Tror främst att /d/ råkar ut för detta. Det låter så konstigt, för de gör det bara i sången, men aldrig i tal.
Förhållandet mellan sång och tal är ju ett intressant kapitel i sig. Långt ifrån alla artister sjunger ju som de talar...

Re: Icke-normativa standardspråksuttal

Posted: Sun 18 Nov 2012, 16:50
by Ceresz
Hmm, det ska finnas nån studie om hur dentala/alveolar /t d/ osv faktiskt är, och jag har för mig att just /d/ är lite mer alveolart. Jag ska se om jag kan leta reda på studien.

EDIT
Tonande /d/ produceras till skillnad från tonlöst /t/ ofta med alveolart artikulationsställe och approximantiskt artikulationssätt. Den alveolara /d/-realiseringen, men inte approximantiseringen, är dialektskiljande och uppträder i geografiskt sammanhållna regioner.
Du kan börja här.

Och sen har vi ju det här:
Förhållandet mellan sång och tal är ju ett intressant kapitel i sig. Långt ifrån alla artister sjunger ju som de talar...

Re: Icke-normativa standardspråksuttal

Posted: Wed 21 Nov 2012, 12:50
by Prinsessa
Hm. Luren min tycker att «snävsta» är en felstavning (och även datorn, ser jag nu). va. Vad säger ni? S: Snävaste låter jättefel.

Re: Icke-normativa standardspråksuttal

Posted: Wed 21 Nov 2012, 15:46
by rickardspaghetti
Skógvur wrote:Hm. Luren min tycker att «snävsta» är en felstavning (och även datorn, ser jag nu). va. Vad säger ni? S: Snävaste låter jättefel.
Brukar inte superlativformen av ett adjektiv byggas på dess pluralform?
Ex:
god > goda > godaste
fin > fina > finaste
snäv > snäva > snävaste

Jag tycker inte att "snävsta" låter fel dock.

Re: Icke-normativa standardspråksuttal

Posted: Wed 21 Nov 2012, 16:49
by Prinsessa
rickardspaghetti wrote:goda > godaste
Hö-hö.

Håller ju ej. Då skulle flertal av grov vara gröv.

Re: Icke-normativa standardspråksuttal

Posted: Wed 21 Nov 2012, 18:19
by rickardspaghetti
Skógvur wrote:
rickardspaghetti wrote:goda > godaste
Hö-hö.

Håller ju ej. Då skulle flertal av grov vara gröv.
Jag förstår inte riktigt varför du skrattade åt just "goda > godaste", men visst finns det väl undantag. Eller har jag tagit fel? Byggs superlativformen av komparativformen genom att byta ut "-re" mot "-ste"? Det verkar faktiskt hålla bättre. Det förklarar ju också exemplet med "grov".

Re: Icke-normativa standardspråksuttal

Posted: Wed 21 Nov 2012, 18:46
by Prinsessa
Flertalsböjningen är ju omöjlig att utgå från. Rötter kan bytas ut och så vidare i jämförelseböjningarna. Skulle man göra så där så skulle ju flertal av «god» kunna väntas vara *«bät» eller något, men så är ju knappast fallet. Som du nu å andra sidan lade märke till, så håller det då väl för att rota superlativet ur komparativen. I just fallet här så får man tänka bak litet. «bättre» > «bäst» < *«bätst» eller liknande.

Rikessvenska tycker ju illa om att tala i flertal om litna ting, eller i ental om en små grej (även om ett smått ting å andra sidan tycks hava överlevat i rikesmålet här), och så ledes kan vi där få oss ett mycket spännande, oregelbundet och uppblandat mönster här, om vi ser inom ramarna för huru människor med rikesmålets järngrepp om tungorna sina så ledes vanligen väljer att ut böja här, och då håller få regler.

Liten... små... mindre... Hjälp. Nej. Här fick vi alls ingen hjälp av flertalet om vi ser till allmännaste käfts. Lyckligtvis är dock den regelbundna, om än omljudda, komparativböjningen av «små» än då tämligen vanlig även i dag, och inget konstigt känns av att hoppa till «smärre»; «smäst» (eller «smärst» som vissa nog hellre skulle vilja få det till i analogi med «värst», där erret dock ingår i roten och annars icke vore där) verkar dock vara mycket motsträvigt för folket att häva ur sig (trots att «fä[r]st» icke helt lyser med sin frånvaro).

Jag börjar fatta mera och mera för var gång som jag gräver mig neder i svenskan att hon nog visst lär vara rätt djävulsk för lärlingar.

Re: Icke-normativa standardspråksuttal

Posted: Fri 23 Nov 2012, 13:14
by Xonen
Skógvur wrote:Jag börjar fatta mera och mera för var gång som jag gräver mig neder i svenskan att hon nog visst lär vara rätt djävulsk för lärlingar.
Nåja. Inte speciellt, skulle jag säga. Visst finns det några mycket komplicerade regler och oregelbundenheter osv., men... Finns det verkligen språk (exklusive typ pidginspråk) utan sånt? Jag tycker att svenskan har ändå varit ett av de lättaste att lära mig. De svåraste sakerna brukar vara ganska små detaljer; den viktigaste grammatiken är mestadels ganska enkel, jämfört med många andra språk.

Re: Icke-normativa standardspråksuttal

Posted: Mon 26 Nov 2012, 11:13
by Prinsessa
Mjo. Sant, og. Gäller även ofta uttal, hvad jag har märkt. Som att «blåbär» tonas litet annorlunda fristående än i «blåbärssylt», og att ordet över huvud taget har tagit sig en toning som är annorlunda än den som en spontan sammanslagning av orden «blå» og «bär» skulle få (jämför t.d. «blåklocka», som är tonat som väntat). «Uppgift» tonas i första stavelsen, men säger man «SQL-uppgift» så är det med ens i «gift» som det ligger. Sådant kan ju vara tämligen krångligt att som utomstående få med sig.

Re: Icke-normativa standardspråksuttal

Posted: Fri 30 Nov 2012, 11:43
by Prinsessa
Nu mindes jag ett ytterligare ord med -lig/-ig. «Slutgiltig», skall det tydligen vara, men för mig ha'r det alltid varit «slutgiltlig»...

Re: Icke-normativa standardspråksuttal

Posted: Fri 30 Nov 2012, 20:35
by Aszev
Vi får återinföra -ug så de inte blandas ihop längre ;p

Re: Icke-normativa standardspråksuttal

Posted: Sat 01 Dec 2012, 17:16
by Prinsessa
Äh, vi kan slänga ut -ig helt. De flesta kan bytas mot -lig/-t (slutgiltlig, brunhårt, barbent). De få ord jag kan komma på som det ej funkar så väl för är typ blodig och hårig och de kan båda bytas ut mot blodtäckt och hårtäckt.

Re: Icke-normativa standardspråksuttal

Posted: Sun 03 Feb 2013, 01:20
by DrGeoffStandish
Som ni antagligen känner till så hade man i äldre stavning ett b-inskott mellan m och efterföljande konsonant, t.ex. Nambn 'namn' och Himblen 'himlen':
    • "Ty billigt Henne ges, hwad högt Hon want på Jorden,
      Odödligt Heders Nambn, för dygd-förd wandel skär,
      För sann Gudsfruchtan med Passion betrachtad här,
      SOPHIA BRENNER ty, och säll i Himblen worden."

      (Dikt från 1730 hittad här.)
Det verkar inte helt orimligt att anta att man förr verkligen hade ett b-inskott i slika ord, men har ni någonsin hört ett modernt exempel med ett tydligt hörbart b? Jag råkade av en slump hitta ett exempel från ett barnprogram från 1983 där Staffan Westerberg säger följande:
    • "Nu var det inte mycket av himblen som syntes i den."
      Lyssna här för att höra själva.
Kan det vara dialekt? (Staffan Westerberg är norrbottning även om det knappast hörs.) I t.ex. älvdalsmål har man b-inskott i just detta ord,kanske har man det i bondska ocksåvilket är anledningen till detta i moderna öron avvikande uttal? Eller är det bara ett sällsynt inslag av spontant b-inskott p.g.a. samma fonetiska orsak som gjorde att man en gång i tiden införde det konsekvent?

N.B.: I svenska hade man även d-inskott mellan n och efterföljande konsonant, en stavning som fortfarande gäller i vissa ord; t.ex. andra som egentligen borde stavas "annra" (jmf. annan, inte "andan"). Någon som kommer på fler exempel? (Jag kommer på fyra för tillfället: kinder, spindlar, mindre och tänder (subst.) som egentligen borde vara "kinner", "spinnlar", "minnre" resp. "tänner". Finns ett enda ord med b-inskott efter m?)

Re: Icke-normativa standardspråksuttal

Posted: Wed 06 Feb 2013, 23:21
by Aszev
Morpheus wrote:Eller är det bara ett sällsynt inslag av spontant b-inskott p.g.a. samma fonetiska orsak som gjorde att man en gång i tiden införde det konsekvent?
Utan att nu ha kollat på klippet skulle jag gissa på detta.
Morpheus wrote:Finns ett enda ord med b-inskott efter m?)
Inte vad jag känner till, de är ju mindre frekventa, så det är logiskt att det skulle finnas färre reliker av dem.

Re: Icke-normativa standardspråksuttal

Posted: Sat 14 Jan 2017, 20:57
by Skrukskrov
Någon som har bra koll på i vilka områden man vanligen uttalar /sl/ som [ʂɽ] dvs. med främre sj-ljud och tjockt l? I norr- och västerbotten tror jag att det hör alla dialekter till (utom Tornedalen då), men jag funderar på riktigt hur långt det kan sträcka sig! :?: