Fikatråden 2.0

Diskutera konstgjorda/kunstige språk, kulturer, världar/verdener, nærstående vitenskaper og mykket/meget annat!
User avatar
HinGambleGoth
greek
greek
Posts: 459
Joined: Tue 01 Jul 2014, 04:29
Location: gøtalandum

Re: Fikatråden 2.0

Post by HinGambleGoth » Sat 14 Feb 2015, 12:56

Prinsessa wrote:Veit nokon kvar r i ordet haust er kvorve?

http://en.wiktionary.org/wiki/Appendix: ... /harbistaz

Eg har lurt på grunnar, men eg aner ikkje.
Ingen aning, men jag har undrat över varför just engelskan, ökänd för sina reduktioner har Harvest, medans tyska och svenska har de mera nerslitna formerna Herbst och Höst, lite baklänges på nåt sätt
[:D] :se-og: :fi-al2: :swe:
[:)] :nor: :usa: :uk:
:wat: :dan: :se-sk2: :eng:
[B)] Image Image :deu:
Prinsessa
runic
runic
Posts: 3226
Joined: Mon 07 Nov 2011, 14:42

Re: Fikatråden 2.0

Post by Prinsessa » Sat 14 Feb 2015, 13:39

Er kanskje relatert til at dei ikkje likar alt for lange kluster i slutten av ord. Epentetisk på nokon måte. Som sorrow og ferry.
Ephraim
sinic
sinic
Posts: 386
Joined: Fri 15 Nov 2013, 13:10
Location: Sweden

Re: Fikatråden 2.0

Post by Ephraim » Sat 14 Feb 2015, 15:23

Prinsessa wrote:Veit nokon kvar r i ordet haust er kvorve?

http://en.wiktionary.org/wiki/Appendix: ... /harbistaz

Eg har lurt på grunnar, men eg aner ikkje.
Nei, þat veitkat ek fyrir víst. En r-tapit í norrǿnum mǫ́lum gætti eigi vesit fullkomliga regluligt. Mér sýnisk ok vesa nǫkkut óljóst hvernig hitt frumgermanska orð átti at vesa endrbygt. Þat es stumdum endrbygt sem *harbustaz, stundum sem *harbistaz, stundum sem *harubistaz.

Guus Kroonen endrbyggir orðit sem *harbistaz ok virðisk einfaldlega gørva ráð fyrir at r-tapit stafar af einfǫldun á lǫngum samhljóðaklasa. Hann rítar svá:
”Nordic haustr arose as a distortion of *harƀstʀ after the syncope of the medial vowel.”
User avatar
HinGambleGoth
greek
greek
Posts: 459
Joined: Tue 01 Jul 2014, 04:29
Location: gøtalandum

Re: Fikatråden 2.0

Post by HinGambleGoth » Sat 14 Feb 2015, 16:07

Runsvenska och fornisländska är skoj, men vad sägs om urnordiska?

KonungaR Gauto Sweono'hwe ?

Eka Goto hinaR GammalaR wrait.
[:D] :se-og: :fi-al2: :swe:
[:)] :nor: :usa: :uk:
:wat: :dan: :se-sk2: :eng:
[B)] Image Image :deu:
User avatar
DrGeoffStandish
banned
Posts: 672
Joined: Sun 19 Feb 2012, 00:53

Re: Fikatråden 2.0

Post by DrGeoffStandish » Sat 14 Feb 2015, 19:52

Prinsessa wrote:Er kanskje relatert til at dei ikkje likar alt for lange kluster i slutten av ord. Epentetisk på nokon måte. Som sorrow og ferry.
Jag håller på detta, "egentligen" borde engelska ha "harst"?
Ephraim
sinic
sinic
Posts: 386
Joined: Fri 15 Nov 2013, 13:10
Location: Sweden

Re: Fikatråden 2.0

Post by Ephraim » Sun 15 Feb 2015, 14:33

Epentes tror jag inte det är frågan om i engelska harvest, jag tror faktiskt att det är en äldre vokal som har bevarats. Däremot kan det nog vara så att vokalen bevarats just för att inte skapa ett alltför tungt konsonantkluster, vilket ju är en annan sak.

Den fornengelska formen var ju hærfest (eller liknande) och det förvånar väl ingen då fornengelskans vokalbortfall nog överlag inte gått lika långt som fornnordiskans. Det relevanta engelska vokalbortfallet skedde ju först därefter. De äldre beläggen i OED tyder dock på att ordet behållit sin tvåstavighet genom medelengelskan till nutid. Det finns dock några belägg för ha’arst, harst, herst också.

Det är ju sant att engelskan sedan fornengelskans tid genomgått ett väldigt omfattande vokalbortfall men jag tror att bortfallet ofta fungerade lite annorlunda än det vi såg i de nordiska språken mellan urnordiskan och fornnordiskan.

Om ett språk genomgår vokalbortfall och detta någon gång leder till ett otillåtet kluster finns det väl i princip fyra strategier för att hantera detta:
Genomför inte bortfallet och behåll vokalen.
Genomför bortfallet och förenkla det uppkomna klustret.
Genomför bortfallet men bryt upp klustret med en epentetisk vokal.
Genomför bortfallet och ändra reglerna för tillåtna kluster.

Vad gäller vokalbortfallet från urnordiska till fornnordiska verkar det ofta ha varit ganska "aggressivt" på så sätt att konsonanter ofta strök med när vokalen föll (strategi 2).

Vad gäller bortfallet från fornengelska till modern engelska tror jag att det rätt ofta (långtifrån alltid) varit "snällare" på så sätt att vokalen ofta bevarats (om än bara i reducerad form) för att skydda omkringliggande konsonanter (strategi 1).

Man kan ju jämföra med de ändelser som uppkommit till följd av respektive period. Den fornnordiska gen.sg-ändelsen -s (och det svenska genitiv-s:et) får ju ingen inskottsvokal även vid ord som slutar på s, vilket ibland leder till 0-genitiv. De engelskan s- och d-ändelserna är ju däremot väldigt känsliga för omgivningen och bevarar en äldre vokal om det behövs.
User avatar
HinGambleGoth
greek
greek
Posts: 459
Joined: Tue 01 Jul 2014, 04:29
Location: gøtalandum

Re: Fikatråden 2.0

Post by HinGambleGoth » Sun 15 Feb 2015, 14:46

Ibland undrar jag om det är "rättvist" att jämföra 1200-tals fornnordiska (de främsta källorna är ju från den tiden) med västgermanska språk som talades 400-500 år tidigare, rent kronologiskt är ju fornsvenska och fornisländska samtida med "medel" och inte "forn" västgermanska dialekter.

Det är ju lätt t.ex säga att vokalreduktionen var starkare i FN än FHT, generellt, men då bör man tänka på att det är 700-800 tal det handlar om, Då är det väl snarare rökstenens språk som är aktuellt, än normaliseringen som bygger ett 400 år yngre språk.

faigjan sunu = fegan son är väl ett bra exempel, vore intressant att ta fram en alternativ fornnordisk normalisering som är samtida med de västgermanska fornspråken, problemet är väl att den yngre runraden är ganska taskig.
[:D] :se-og: :fi-al2: :swe:
[:)] :nor: :usa: :uk:
:wat: :dan: :se-sk2: :eng:
[B)] Image Image :deu:
Ephraim
sinic
sinic
Posts: 386
Joined: Fri 15 Nov 2013, 13:10
Location: Sweden

Re: Fikatråden 2.0

Post by Ephraim » Sun 15 Feb 2015, 15:35

Du kan ju jämföra med tidig fornnordiska dock (eller sen fornhögtyska). Det skedde nog ingen större vokalförlust i fornnordisk tid efter ca 850. Man räknar med att de sista förlusterna under den omfattande synkoperingen fram till fornnordiskan var de av i och u efter kort stavelse. Detta sista steg verkar också ha skett ganska långt efter de andra, Eggja-stenen från ca 650-700 verkar redan ha genomfört övriga synkoperingar. Språket på Rök-stenen har några former som inte genomgått det sista synkopesteget sitiʀ, sunu men detta är väl i stort sett slutpunkten för sådana former. Jag är osäker på om inte stenen dessutom har motsvarande synkoperade former, men hursomhelst kan detta ha varit rätt ålderdomliga drag redan då.
Ephraim
sinic
sinic
Posts: 386
Joined: Fri 15 Nov 2013, 13:10
Location: Sweden

Re: Fikatråden 2.0

Post by Ephraim » Sun 15 Feb 2015, 16:21

HinGambleGoth wrote:faigjan sunu = fegan son är väl ett bra exempel, vore intressant att ta fram en alternativ fornnordisk normalisering som är samtida med de västgermanska fornspråken, problemet är väl att den yngre runraden är ganska taskig.
Ja, har också funderat lite på det spåret, hur såg något slags tidig fornnordiska ut precis innan de sista synkoperingssteget där i och u föll efter kort betonad stavelse. Jag antar att det måste ha funnits åtminstone fem vokalkvaliteter i obetonade stavelser vid den tiden, eftersom exempelvis i som kommer av äldre långt *ī och diftongen *ai > *ē inte faller. Samma sak för u.

Jämför för verbet sitja 2sg presens indikativ (2) 2sg presens konjunktiv (2) 2sg preteritum konjunktiv.
1. PG *sitisi > UrN *sitiʀ > Tidig FN *sitĭʀ > FIs sitr
2. PG *sitais > UrN *sitēʀ > Tidig FN *sitiʀ > FIs sitir
3. PG *sētīz > UrN *sātīʀ > Tidig FN *sǣtiʀ > FIs sætir
User avatar
HinGambleGoth
greek
greek
Posts: 459
Joined: Tue 01 Jul 2014, 04:29
Location: gøtalandum

Re: Fikatråden 2.0

Post by HinGambleGoth » Sun 15 Feb 2015, 16:47

Ephraim wrote:
HinGambleGoth wrote:faigjan sunu = fegan son är väl ett bra exempel, vore intressant att ta fram en alternativ fornnordisk normalisering som är samtida med de västgermanska fornspråken, problemet är väl att den yngre runraden är ganska taskig.
Ja, har också funderat lite på det spåret, hur såg något slags tidig fornnordiska ut precis innan de sista synkoperingssteget där i och u föll efter kort betonad stavelse. Jag antar att det måste ha funnits åtminstone fem vokalkvaliteter i obetonade stavelser vid den tiden, eftersom exempelvis i som kommer av äldre långt *ī och diftongen *ai > *ē inte faller. Samma sak för u.

Jämför för verbet sitja 2sg presens indikativ (2) 2sg presens konjunktiv (2) 2sg preteritum konjunktiv.
1. PG *sitisi > UrN *sitiʀ > Tidig FN *sitĭʀ > FIs sitr
2. PG *sitais > UrN *sitēʀ > Tidig FN *sitiʀ > FIs sitir
3. PG *sētīz > UrN *sātīʀ > Tidig FN *sǣtiʀ > FIs sætir
Lånord i fornengelska från från den danska tiden kan också ge upplysningar om vikingatida fornnordiska.

/x/ kvarstår i flera ställningar, "slaughter" och "though" beskrivs ofta som tidiga fornnordiska lån, i västmannalagen stavas även dotter "doctir", assimilationen kanske inte var samnordisk.

ordet lag dyker upp i plural som "lagu" i engelska källor.

Brytningarna hade öppnare uttal, i FE lånas djärv in som "dearf".
[:D] :se-og: :fi-al2: :swe:
[:)] :nor: :usa: :uk:
:wat: :dan: :se-sk2: :eng:
[B)] Image Image :deu:
Ephraim
sinic
sinic
Posts: 386
Joined: Fri 15 Nov 2013, 13:10
Location: Sweden

Re: Fikatråden 2.0

Post by Ephraim » Sun 15 Feb 2015, 18:57

HinGambleGoth wrote:Lånord i fornengelska från från den danska tiden kan också ge upplysningar om vikingatida fornnordiska.

/x/ kvarstår i flera ställningar, "slaughter" och "though" beskrivs ofta som tidiga fornnordiska lån, i västmannalagen stavas även dotter "doctir", assimilationen kanske inte var samnordisk.

ordet lag dyker upp i plural som "lagu" i engelska källor.

Brytningarna hade öppnare uttal, i FE lånas djärv in som "dearf".
Det är bra tips! Visste inte att slaughter var ett lån från nordgermanska men OED håller med om det. Det måste vara väldigt tidigt lån i så fall. Heikkilä daterar ljudskridningarna *ht > tt och *hs > ks till ungefär ca 500 så det är väl egentligen fortfarande urnordisk tid (där mycket synkopering inte genomförts). Men det vore intressant om det fanns en dialektal variation här så att *ht levde kvar längre i vissa dialekter. Västmannalagens doctir är dock oväntat, men det är kanske frågan om lågtyskt inflytande i det fallet? Through anges dock inte som lån i OED.

I fornengelskan fungerar neutrala a-stammar precis som jag antar att fornnordiskan gjorde precis innan den sista synkopering/apokoperingen. Kortstaviga neutrala a-stammar har plural på -u medan långstaviga har 0-plural. Fornengelska nom.sg glæs, nom.pl glæsu. Tidig fornnordiska torde ha haft nom.sg. glaʀ, nom.pl. glaʀŭ/glɔʀŭ. Och samma sak med feminina ō-stammar, de har -u i nom.sg i fornengelska kortstaviga stammar. Det borde gälla fornnordiskan också.

Lagu är ju därför intressant. OED skriver att det skulle ha lånats runt 1000, från en neutral pluralform som omanalyserats som feminin singular. Att någon nordisk dialekt skulle ha behålligt u efter kortstaviga stammar så länga är dock väldigt förvånande. Vad jag förstår finns det inget från det inhemska källmaterialet som tyder på det.
Edit: Dock är slaughter tydligen inte belagt i engelskan förrän runt 1300 vilket är väldigt sent. Ett annat exempel är tight, av ett medelengelskt och numera dialektalt thight som tydligen inte är belagt i engelskan förrän 1375. Det ska tydligen vara lånat från en nordisk form þéhtr < *þinhtaz, motsvarande fornisländska þéttr (svenska tät). Detta är allt ytterst förvånande faktiskt. Jag funderade på om det var någon slags senare preaspiration som lånats in som /x/ i engelskan men det är ju inte så att geminerade klusiler allmänt lånas in med /x/.
User avatar
DrGeoffStandish
banned
Posts: 672
Joined: Sun 19 Feb 2012, 00:53

Re: Fikatråden 2.0

Post by DrGeoffStandish » Sun 15 Feb 2015, 20:30

Ephraim wrote:Det är bra tips! Visste inte att slaughter var ett lån från nordgermanska men OED håller med om det. Det måste vara väldigt tidigt lån i så fall. Heikkilä daterar ljudskridningarna *ht > tt och *hs > ks till ungefär ca 500 så det är väl egentligen fortfarande urnordisk tid (där mycket synkopering inte genomförts).
Ljudskridningarna *ht > tt och *hs > ks var säkerligen långt mer sentida än år 500, i isländska är de ju fortfarande inte fullt genomförda! (Nej, jag är inte det minsta övertygad om att t.ex. preaspiration vid pp, tt och kk är novationer i de dialekter som har det.)
Ephraim wrote:Men det vore intressant om det fanns en dialektal variation här så att *ht levde kvar längre i vissa dialekter. Västmannalagens doctir är dock oväntat, men det är kanske frågan om lågtyskt inflytande i det fallet?
Just stavningen med c är en smula märklig i sammanhanget, kopplingen till lågtyska skulle kunna vara rent ortografisk eftersom ordet där vanligen stavades dochter. Inget talar emot att uttalet var något i stil med [ˈdoː.ʰtːɪr] eller kanske till och med [ˈdoː.xtɪr].
Ephraim wrote:Lagu är ju därför intressant. OED skriver att det skulle ha lånats runt 1000, från en neutral pluralform som omanalyserats som feminin singular. Att någon nordisk dialekt skulle ha behålligt u efter kortstaviga stammar så länga är dock väldigt förvånande. Vad jag förstår finns det inget från det inhemska källmaterialet som tyder på det.
Det finns inget vettigt källmaterial från vikingatiden överhuvudtaget, allt vi har är rekonstruktioner och runstenar - visserligen många men väldigt lika - på ytterst sparsmakad (vokabulärt och ortografiskt) uppländska. Jag är övertygad om att det kring år 1000 fanns ett spann av nordiska dialekter från väldigt moderna som liknade klassisk fornisländska till väldigt ålderdomliga med en fot (eller i alla fall några tår) kvar i urnordiskan. Ändelsen -u i lagu känns inte alls märklig om man har den insikten.
Ephraim
sinic
sinic
Posts: 386
Joined: Fri 15 Nov 2013, 13:10
Location: Sweden

Re: Fikatråden 2.0

Post by Ephraim » Sun 15 Feb 2015, 23:01

DrGeoffStandish wrote:
Ephraim wrote:Det är bra tips! Visste inte att slaughter var ett lån från nordgermanska men OED håller med om det. Det måste vara väldigt tidigt lån i så fall. Heikkilä daterar ljudskridningarna *ht > tt och *hs > ks till ungefär ca 500 så det är väl egentligen fortfarande urnordisk tid (där mycket synkopering inte genomförts).
Ljudskridningarna *ht > tt och *hs > ks var säkerligen långt mer sentida än år 500, i isländska är de ju fortfarande inte fullt genomförda! (Nej, jag är inte det minsta övertygad om att t.ex. preaspiration vid pp, tt och kk är novationer i de dialekter som har det.)
Tyvärr hittar jag inte att Heikkilä skriver närmare var han fått just den dateringen ifrån, men självklart ska sådana dateringar förstås med att de inte skedde samtidigt på alla ställen, eller att det ens skedde i alla språkliga varieteter. Dock får jag inte ihop hur den inte skulle vara genomförd i isländskan. Menar du då att det finns en koppling mellan preaspirationen och urnordiska kluster med *h (som väl antas ha uttalats [x] i den positionen men det är kanske svårt att veta)?

Isländsk preaspiration är väl såvitt jag förstår helt fonologiskt betingad (det antar jag är likadant i andra nordiska dialekter där det förekommer), underliggande geminerade aspirerade klusiler blir preaspirerade, och så också aspirerade klusiler framför /l, n, m/ (med några komplikationer kanske). Det finns väl egentligen ingen koppling alls till hur den underliggande geminationen uppstått? Nu är ju äldre *ht-kluster en källa till underliggande gemination men aspirationen är ju fortfarande bara skenbart etymologiskt i ord som dóttir /ˈtouhtɪr/ (< *duhtēr) och nótt /ˈnouht/ (< *nahts). Den är "oetymologisk" i þakka /ˈθahka/ (< *þankōną) och hattur [ˈhaʰtʏr] (< *hattuz). Det verkar vad jag kan se som att alla geminerade tonlösa klusiler behandlas likadant, oavsett om de var geminerade i PG, går tillbaka till assimilation av föregående nasal, eller går tillbaka till assimilation av föregående *h. Och ännu viktigare är kanske att underliggande gemination i olika böjningsformer realiseras med preaspiration, jämför latur, löt, latt!

Sen är väl en liten annan fråga hur gammal preaspirationen är. Det är teoretiskt möjligt att preaspirationen som realisation av underliggande geminerade tonlösa (aspirerade) klusiler är urgammal. Det har väl skrivits en del om den saken, och jag ska inte säga att jag är särskilt insatt i den debatten. Man kan ju åtminstone tänka sig urgermanska realisationer som *nahts [ˈnaxts], *lataz [ˈlatʰaz], *hattuz [ˈxahtuz]. Men då är det fortfarande mest en fonetisk detalj.

Poängen är egentligen att *ht ([xt] ?) och *tt tycks sammanfalla och oavsett realisation så tycks ju geminationen vara den underliggande formen, med hänsyn till morfologiska växlingar. Man kan förstås postulera en omvänd ljudskridning, inte *ht > *tt men *tt > *ht (som vi kanske daterar till år 500 då). Det skulle ju ge precis samma effekt åtminstone för isländskan.

Sen finns det väl nordiska dialekter där preaspirationen har en annan distribution än i isländskan, såsom dialekter där äldre icke-geminerade klusiler är preaspirerade, vilket ju gör kopplingen till gamla kluster ännu mer tveksam.

Det jag menade med editeringen i förra inlägget var också att engelska lån som slaughter (< slátt) och thight (< þéttr) kan ha lånat in preaspirationen som /x/, och inte egentligen etymologiskt *h. I så fall verkar det bara vara efter lång vokal eftersom ord med geminerade klusiler efter kort vokal, som hit (< hitta) såvitt jag kan se aldrig får /x/. De kanske fanns en dialekt med preaspiraton endast efter lång vokal.
DrGeoffStandish wrote:
Ephraim wrote:Men det vore intressant om det fanns en dialektal variation här så att *ht levde kvar längre i vissa dialekter. Västmannalagens doctir är dock oväntat, men det är kanske frågan om lågtyskt inflytande i det fallet?
Just stavningen med c är en smula märklig i sammanhanget, kopplingen till lågtyska skulle kunna vara rent ortografisk eftersom ordet där vanligen stavades dochter. Inget talar emot att uttalet var något i stil med [ˈdoː.ʰtːɪr] eller kanske till och med [ˈdoː.xtɪr].
Ja, jag tänkte mig att det kunde vara en halv-bildad ortografiskt variant, typ som engelskans "island", eller en motsvarande uttalskorrektion – att någon bekant med tyska tyckte att det "skulle" vara något mer där (och att uttala underliggade /kt/ som [xt] var nog inte helt främmande). Men det kan också vara så att det markerar preaspiration. Tydligen finns det fler exempel där /tt/ skrivs som <ct>/<kt>/<pt>/<ft> och även där det inte är etymologiskt betingat:
https://books.google.se/books?id=tBsd89 ... &q&f=false

Eller så kan det vara något helt annat.
DrGeoffStandish wrote:
Ephraim wrote:Lagu är ju därför intressant. OED skriver att det skulle ha lånats runt 1000, från en neutral pluralform som omanalyserats som feminin singular. Att någon nordisk dialekt skulle ha behålligt u efter kortstaviga stammar så länga är dock väldigt förvånande. Vad jag förstår finns det inget från det inhemska källmaterialet som tyder på det.
Det finns inget vettigt källmaterial från vikingatiden överhuvudtaget, allt vi har är rekonstruktioner och runstenar - visserligen många men väldigt lika - på ytterst sparsmakad (vokabulärt och ortografiskt) uppländska. Jag är övertygad om att det kring år 1000 fanns ett spann av nordiska dialekter från väldigt moderna som liknade klassisk fornisländska till väldigt ålderdomliga med en fot (eller i alla fall några tår) kvar i urnordiskan. Ändelsen -u i lagu känns inte alls märklig om man har den insikten.
Ja, det är absolut tänkbart att den levde kvar på sina håll. Visserligen behöver vi ju inte leta specifikt efter formen lagu, det räcker att leta efter något kort urnordiskt *u som bevarats efter kort stavelse. Så det finns relativt många ord att välja bland. Och skriftens begränsningar leder väl nästan snarare till att vi senarelägger förändringar, eftersom äldre former kan bevaras i skrift.

Men däremot finns det ju absolut en geografisk och säkert även social bias, det vi vet något om är ju de dialekter och sociolekter som skrevs ner. Om alla andra språkformer som säkert fanns är det ju svårt att veta något (även om lånord ju faktiskt kan ge lite information).

Man förväntar sig kanske dock att ett ord som law ska lånas från en prestigefull språklig varietet, vilket förmodligen också ligger nära det språk som skrevs ner. Om det är en befogad förväntan är jag i och för sig inte helt säker på. Det första belägget i engelskan är åtminstone enligt OED 1000 och från den tiden finns såvitt jag förstår inga nordiska belägg för bevarat *u efter kort stavelse. Det kan ju innebära antingen att ordet lånades långt tidigare men att vi inte hittar det i engelsk källmaterial förrän då, eller att det lånades från en dialekt som avvek från det nordiska språk som skrevs ner.
User avatar
HinGambleGoth
greek
greek
Posts: 459
Joined: Tue 01 Jul 2014, 04:29
Location: gøtalandum

Re: Fikatråden 2.0

Post by HinGambleGoth » Tue 17 Feb 2015, 20:04

Ephraim wrote:Det är ju sant att engelskan sedan fornengelskans tid genomgått ett väldigt omfattande vokalbortfall men jag tror att bortfallet ofta fungerade lite annorlunda än det vi såg i de nordiska språken mellan urnordiskan och fornnordiskan.
Under folkvandringstiden blev vädret kallare, skördarna slog fel och boskapen dog, de nordeuropeiska folken germanerna och slaverna, inledde sina vandringar neråt varmare trakter, matbristen vart dock akut och de tvingades äta upp sina trycksvaga vokaler för att överleva, frankerna anföll Gallien och åt upp den lokala latinska dialektens obetonade ändelser.
[:D] :se-og: :fi-al2: :swe:
[:)] :nor: :usa: :uk:
:wat: :dan: :se-sk2: :eng:
[B)] Image Image :deu:
Prinsessa
runic
runic
Posts: 3226
Joined: Mon 07 Nov 2011, 14:42

Re: Fikatråden 2.0

Post by Prinsessa » Tue 17 Feb 2015, 20:54

Ikkje nokon av dykk som som driv med det som CBB eigentleg handlar om? Det å laga språk, altså.
User avatar
HinGambleGoth
greek
greek
Posts: 459
Joined: Tue 01 Jul 2014, 04:29
Location: gøtalandum

Re: Fikatråden 2.0

Post by HinGambleGoth » Tue 17 Feb 2015, 20:58

Prinsessa wrote:Ikkje nokon av dykk som som driv med det som CBB eigentleg handlar om? Det å laga språk, altså.
Varför laga språk när de inte är trasiga från början?, när jag hör ordet språkvård osäkrar jag min gamla ombyggda Husqvarna, men säkringen är rätt taskig och det slinter lätt.
[:D] :se-og: :fi-al2: :swe:
[:)] :nor: :usa: :uk:
:wat: :dan: :se-sk2: :eng:
[B)] Image Image :deu:
Prinsessa
runic
runic
Posts: 3226
Joined: Mon 07 Nov 2011, 14:42

Re: Fikatråden 2.0

Post by Prinsessa » Tue 17 Feb 2015, 21:07

HinGambleGoth wrote:
Prinsessa wrote:Ikkje nokon av dykk som som driv med det som CBB eigentleg handlar om? Det å laga språk, altså.
Varför laga språk när de inte är trasiga från början?, när jag hör ordet språkvård osäkrar jag min gamla ombyggda Husqvarna, men säkringen är rätt taskig och det slinter lätt.
Ikkje ver så svensk no. Noreg, Danmark, Island og alle andre ler av stokkholmsfolk som seier «laga bilen» og «rålig teve»! Kan mat no lagast, då kan så språk no lagast òg.
User avatar
HinGambleGoth
greek
greek
Posts: 459
Joined: Tue 01 Jul 2014, 04:29
Location: gøtalandum

Re: Fikatråden 2.0

Post by HinGambleGoth » Wed 18 Feb 2015, 18:31

tzåden haz buzja dra iveg lite nuv tyckez ja sörru.

Nej, jag har inte något egentligt hittepåspråk intresse, mest att det fanns en avdelning där man kan diskutera skandinaviska dialekter och massa folk som kan mycket om historisk lingvistik o annat skojigt.
[:D] :se-og: :fi-al2: :swe:
[:)] :nor: :usa: :uk:
:wat: :dan: :se-sk2: :eng:
[B)] Image Image :deu:
User avatar
DrGeoffStandish
banned
Posts: 672
Joined: Sun 19 Feb 2012, 00:53

Re: Fikatråden 2.0

Post by DrGeoffStandish » Wed 18 Feb 2015, 19:05

Prinsessa wrote:Ikkje nokon av dykk som som driv med det som CBB eigentleg handlar om? Det å laga språk, altså.
Nej, konspråkande i större skala höll man på med när man var yngre, idag som åldersstigen gubbe orkar man inte ens påbörja slika projekt. Förresten, har du nån nytta av nynorskan din när du hälsar på hos svärföräldarna? Jag har fått för mig att herr Prinsessa har en västnorsk fröken Prinsessa vid sin sida.
Prinsessa
runic
runic
Posts: 3226
Joined: Mon 07 Nov 2011, 14:42

Re: Fikatråden 2.0

Post by Prinsessa » Wed 18 Feb 2015, 19:17

DrGeoffStandish wrote:Förresten, har du nån nytta av nynorskan din när du hälsar på hos svärföräldarna?
Snackar ju kronisk svorska vare sig jag möter folk hädan eller däran.

Faktum är dock att jag nästan aldrig snackar digitalt (d.v.s. i text) med svenskar längre, men ofta med norskt folk, så jag har helt klart större nytta av nynorskan.

Så dette var liksom nesten einaste plassen eg ikkje skreiv på norsk og det har byrja å følast litt merkeleg å ikkje gjera det, så eg synst det er på tide no!

Ho er for resten med her no. Djuske.
Last edited by Prinsessa on Thu 19 Feb 2015, 10:42, edited 2 times in total.
Post Reply