Jämtska

Diskutera konstgjorda/kunstige språk, kulturer, världar/verdener, nærstående vitenskaper og mykket/meget annat!
Prinsessa
runic
runic
Posts: 3226
Joined: Mon 07 Nov 2011, 14:42

Re: Jämtska

Post by Prinsessa » Fri 17 Jan 2014, 09:38

Tycker själv att det obetonade uttalet känns mera korrekt, och att det betonade, i alla fall i många svenska fall, känns som en hyperkorrektion. Vet ej om det är genom någon form av halvmedveten antihyperkorrektion, eller om det är naturligt, men jag uttalar under inga omständigheter någon konsonant i ordet. Hur som helst kvarstår ju att den obetonade formen är överlägset vanligast (med undtantag för en del talare, i synnerhet på teve, urk...), så, ja, det är krångligt...

Jag är väl medveten om att även norrmän och islänningar ofta uttalar sitt ge här, men beroende på mål, kan det var okej eller ej, tycker jag. I isländska bör det rimligen ses om omfattande okej, i och med fonologin i övrigt. Så ledes är det fullt möjligt att det vare okej även i jämtska, och många svenska mål. I västgötska torde det enligt samma princip egentligen vara okej, men jag tycker att det låter så hemskt vems mun det än kommer ur på svenska (och norska), faktiskt... Stelt.
User avatar
DrGeoffStandish
banned
Posts: 672
Joined: Sun 19 Feb 2012, 00:53

Re: Jämtska

Post by DrGeoffStandish » Fri 17 Jan 2014, 21:32

Jag brukar själv förbanna mig själv varje gång jag "tvingas" säga 'ch' i 'och' som om det vore ett "ck". Detta felaktiga uttal är dock något jag i första hand använder mig utav när jag riktar mig till yngre personer som jag misstänker inte skulle förstå en konsonantlös uttalsvariant. (Värre: De anser att jag är en mossig gubbe. Min flint hjälper ju inte till heller, men tunnhårig blev jag före 25 års ålder.)

De belägg i jämtska för g-uttal måste ju rimligen vara autentiska, d.v.s. nedärvda från fornjämtska. Notera att g:et är mjukt, en slags motsats till det västsvenska hårda g:et (samma förhållande gäller d där icke-initialt d i jämtska är mjukt - t.ex. i ludu 'lada' och sidr 'senare' - och det västsvenska är hårdare än det rikssvenska), även om jag inte riktigt har lyckats lista ut IPA-symbolen. (Notera att det handlar inte om ett frikativt g, [ɣ].)
User avatar
Óðon
hieroglyphic
hieroglyphic
Posts: 54
Joined: Thu 11 Apr 2013, 19:36

Re: Jämtska

Post by Óðon » Fri 07 Feb 2014, 00:25

Jag har gjort en del efterforskningar i frågan om diftongeringen av långt e i litteraturen och det är min övertygelse att den som tagits upp här i avseende på jämtskan är identiskt med den östnordiska diftongeringen av långt e > ia.

Om vi börjar med att titta på de gamlöa norrländska målen som har ett liknande geografiskt forhållande till Uppsverige som jämtskan.

I sin avhandlig över överkalixmålet (1924) går Carin Pihl in på utvecklingen av ”äldre” ē i dels
överkalix socken, men även i övriga mål i Norr- och Västerbotten. Hon noterar att äldre ē uppträder såsom [i:] i en grupp verb i preteritum (grät, lät [sonabat], rådde, hette). Pihl relaterar detta till den ”brytning” ( ē > je ) förekommande i västerbottniska dialekter och för tesen att Norrbotten haft liknande utveckling men att enbart den senare komponenten bortfallit och [i:], [ɪ:] återstår, såsom skett med andra fall av brytning i överkalixmålet.
Ord hon tar upp för jämförelse mellan bottniska mål är fä, fil, knä, lä, trä, lätt, rätt, slätt, tätt samt vi. De flesta former saknar förändring i avseende på vokalen men vi kan notera ljätt, sliett, tjett, kni.

Pihl menar att formerna ē > /i/, /je/ /iæ/, /iö/ är de genuina för Norrbotten och dess angränsande
områden samt att de varit allmännare förr. Men att de gått förlorade på grund av riksspråklig
påverkan.
Slutligen tar Pihl upp två ord. Det första är /stiɽ/~/stjiɽ/ (sv. stel) och /stjeɳ/ (sv. stelna)
med dess diftongerade motsvarigheter i Nederkalix, Västerbotten, Jämtland och Helsingland som en
del i denna ”brytning”. Det andra ordet är /-titʰ/ (sv. tita) som i Västerbotten förekommer som /jeta/ och /-jet/, östsvenska dialekter /tjet-/ och /tje-/. Om det ursprungliga ordet har ē så är det ganska underhållande att ett onomatopoetikon har utvecklas så att uttalet inte stämmer överens med det ljud som det härrör ifrån. [:)]

Bengt Hesselman (1936) står för vad som antagligen är den bredaste studien av vokalutveckligen i fråga på skandinaviskt område. Även om Hesselman underdriver när han skriver att ”ndersökningen berör stängt taget endast ett ord [...]” så visar han att han medveten om studiens begränsningar. Hesselman har fokuserat på ordet ”hiär” (sv. här, pg. *hē r) och en grupp verb av klass VII med ē som stamvokal i preteritum samt ”jär” (sv. är, fn. er), vars vokal i vissa mål ska tidigt ha förlängts.

Hesselman gör följande sammanställning av förekomsten i nuvarande dialekter:
Hiär: Gotland, Det svenska Finland, Estland, Norrbotten och Västerbotten, Dalarna, Södra Möre
och Östra Blekinge, ett uttryck från Södermanland, gamla Slesvig (i Söderjylland).
Jär: Gotland, Findland, Estland, Norrbotten och Västerbotten, Uppland.

Hesselman menar att utbredningen visare ett mönster på ett större enhetligt område, dialektdraget
har inte uppstått separat på var sitt håll utan det är i stället senare influenser som utplånat
dialektdraget i det ursprungliga områdets centrala delar (”som givetvis i första rummet utgjorts av
mälartrakterna och Östergötland”) medan de mer ”periferiska” målen som även i andra avseenden
är arkaiska har dialektdraget bevarat.

I källor från 1600- och 1700-talen finner Hesselman hiär och/eller jär i följande områden: Gotland,
Finland (med viss osäkerhet i avseende på källmaterialet), Norrbotten (och Västerbotten), Dalarna,
Södermanland eller Uppland, Öland, Södra Möre (sydöstra Småland), östra Blekinge.Hesselman
noterar att området (utöver det gällande moderna dialekter) utvidgats med en del av Stockholms
skärgård, Södra Möre och Öland.
I fornsvenska handskrifter finner Hesselman hiär och/eller jär i följande områden : Gotland,
Dalarna, Västmanland, Uppland, Östergötland, Småland, Västergötland. Häri ligger Dalalagen,
Västmannalagen, Östgötalagen, diverse diplom m.m. Hesselman påpekar dock att formerna på
”handskrifternas tid nästan helt och hållet undanträngts av det allmännare här och är , i varje fall i
skriftspråket.”
I runskrifterna finner Hesselman hiär och/eller jär i följande områden:
Gotland, Uppland, Södermanland, Småland, Öland.

Hesselman presenterar idén ”Birkasvenska”: ”Det är icke fråga om drag, som en gång varit
allmänt nordiska, utan om sådana som, åtminstone från nordisk synpunkt, äro specielt svenska, och
som aldrig varit ursprungligt västnordiska eller allmänt danska […] m.a.o. drag som inom Norden
haft sitt centrum i de gammalsvenska landskapen: Uppland, Södermanland och Östergötland.”

Hesselman menar att området där dialektdraget förekommer representerar ”Sveaväldets” makt kring
år 1000 (baserat på förekomsten bland runskrifterna) och bekräftar det med den historiska bilden. I
synnerhet vill Hesselman uppmärksamma belägg på runstenar i Danmark.

Utanför Norden så har fornhögtyskan, fonvästsaxiskan och gornholländskan samma diftongering av
ē². Hesselman gör gällande att ”de svenska vikingarna” mött dialektdraget utifrån Hedeby med
kontakt med ”stora frankiska handels- och industricentra.” Hesselman ser det som sannolikt att ”ē² > ia såsom östnordiskt språkdrag först uppstått i Hedeby under inflytande av frankiskan – eventueltfornsaxiskan eller fornfrisiskan.”
Hesselman uppmärksammar dock att dialektdraget även finns på Island och i Tröndelag inklusive
det tröndska limålet i norra Jämtland som har ē² -former som [hɪɛn] (< *hérna) och [bɽies] (nsv.
blåste). Hesselman utvidgar dock inte den västliga kopplingen.

I Det språk som blev vårt (2004) tar Gun Widmark upp Hesselmans uppsats.
Hon attesterar antagandet att ”det under några årtionden vid 900-talets början funnits ett svenskt rike i Slesvig med sin huvudpunkt i handelsstaden Hedeby.” med nära kontakter med Birka. Däremot påpekar hon att ē i öst övergått till ǟ vilket krockar med diftongeringen. Widmark drar slutsatsen att diftongeringen till jä aldrig genomfördes helt och därför senare kunde skutas undan av former med ä.

Utan att nämna namn skriver Widmark att ”[e]n norsk språkforskare” kunde konstatera att
diftongeringen även förekom i Norge. Senare forskning har även visat att spår av diftongeringen
förekommer på runstenar i Västergötlan och Bohuslän.

Widmark kopplar, liksom Hesselman, diftongeringen med påverkan från kontinenten och att flera
språkförändringar under vikingatiden går att knyta till sydligare germanska språk.

Fortsättning följer...
Last edited by Óðon on Fri 07 Feb 2014, 04:53, edited 1 time in total.
User avatar
Óðon
hieroglyphic
hieroglyphic
Posts: 54
Joined: Thu 11 Apr 2013, 19:36

Re: Jämtska

Post by Óðon » Fri 07 Feb 2014, 00:43

...fortsättning

Jag tror att långt fler ord än de med samnordiskt é har diftongerats. Jag tror att vi kan räkna med ord där e förlängts fram till ca 1400 för Jämtlands del.
Jag tror att följande hör till dessa ord:
Förlängning framför rð:
gjaal (fvn. gerði, nsv. gärde),
atgjal (fvn. atgerð, nsv. åtgärd)
sjel (fvn. stirðr, nsv. stel) (i höjs framför r på skandinavien, innan förläningen sker)

Förlängning framför ng:
bjengel (vingel s.), bjengel (vingla v.). Etymologi okänd. Tänkbart avledning av pg.*bankiz
(förhöjning, bänk).
fjengse (=liten sidennäsduk). Etymologi okänd. Tänkbart avledning av nsv. fägn, glädje, eller nsv.
fängsen, angelägen om, avledning av nsv. fånga.
Sjängelmy (=harkrank, av nsv skängel = något långt och smalt, ex. ben)

Inte så mycket till bevis då jag inte känner till etyhmologin och palataliseringen i skjengel- hade ju skett ändå.

Förlängning i kortstaviga ord:
stjaga (fn. stigi, nsv. stege),
sjônu (fvn. Sin, sina, nsv. Sena),
sjele (fvn. sili,nsv: sele),
fjemper (=rask, fvn. fimr) som dessutom har det jämtska p-inskottet.

Allmänt gäller att där det finns spår av diftong så har den palatala förslaget blivit konsonatoriskt (ia
> jV).

Jämtskan saknar belägg för diftongering av ē². Det betyder dock inte att den utvecklingen aldrig ägt rum. Dock finner vi belägg för annat tidigt ē i form av tjett, jett. En mängd ord saknar denna utvecklig men det kan dock ha sin förklaring i jämtskans fonotax. Ordet nsv. fä förekommer både
som fje och fi. (När det kommer till ordet fjös kan vi nortera att sydjämtskan helt saknar denna
variant och har i stället ordet faus som även på sina håll förekommer norröver. Kanske skulle det
ha sin förklaring i att diftongeringen har svagare genomslag i sydjämtskan. Vad tror ni?)

Till skillnad från dialekter med monoftongerin så saknar jämtskan diftongering. Exempel på
dialekter med diftongering för ē med ursprung i den primära diftongen äi är målen i älvdalen i
Dalarna (bįen, stįen för fvn. bein respektive fvn. stein), Nyland i Finland (stiēn) samt Vätö i
Uppland (bīen).

När det kommer till orden gjaal (fvn. gerði, nsv. gärde) och atgjal (fvn. atgerð, nsv. åtgärd) så kan
man vid första anblick tro att det rör sig om helt vanlig palatalisering av /g/. Dock har vi oväntat a
som vokal i ordet i stället för det vanliga e.

Jämtskan saknar den förlängning där e står som uddljud i enstaviga ord som finns i många andra
dialekter. Möjligen då med undantag för pronomet je. Bonskan har ju exempelvis jäta för äta, vilket kan jämföras med isländskan éta (fn. eta).

Fortsättning följer...
User avatar
Óðon
hieroglyphic
hieroglyphic
Posts: 54
Joined: Thu 11 Apr 2013, 19:36

Re: Jämtska

Post by Óðon » Fri 07 Feb 2014, 01:02

...fortsättning



- Från gutamålet finns belägg för flieta (fläta)
- På shetlandsöarna finner vi i Hildinakvädet stavningar som mier (fvn. mér pron.), hien (fvn.
héðan nsv. hädan), yagh, yach (fvn. ék nsv. Jag), yaar (fvn. er, nsv. är). (Min misstanke är
att den palatala förslaget blir konsonantoriskt, innan progressivt i-omljud hinner verka, när
diftongeringen står som uddljud.)
- Jag tror alltså att dialektdraget har spridits från Jämtland via Tröndelag ut till öarna. I så fall borde man kunna hitta förekomsten i tröndska diplom från samma tid + tiden före som diftongeringen är belagd i de isländska källorna. I de isländska källorna var utvecklingen följande é > ei > ie. Nordmøre och Överkalix har ei.
-Progressivt i-omljud verkar enbart på lång vokal. Den diftongering som uppstått vid äldre a-
brytning saknar progressivt i-omljud med få undantag där man får anta förlängning (exempel fjer nsv. fjäder)
– Progressivt i-omljud verkar inte trots lång vokal då i blivit konsonantoriskt genom
assimilation med föregående konsonant. (exemplet gärde)
- Gällande pronomet je så kan Din tes mycket väl stämma. De som påstår det motsatta; att je härrör från fsv. jak måste påvisa att progressivt i-omljud är möjligt för detta ord 1) innan i blivit
konsonantiskt j samt 2) att vokalförlängning inträffat, då i-omljud enbart verkar på långa vokaler i
jämtskan.
- Faktum är att Hesselman föreslår att formen jag i hela det östnordiska härrör från denna diftongering och inte från brytning av sidoformen eka.
- eka är som jag förstår det ett slags verbsuffix. Jag har dock inte hittat någon som i detalj beskriver hur denna form tog över ek:s ställning. Vad tror du? Kan rådande uppfattning vara helt fel?
- Läste precis i boken Norsjömålet av Anna W.. att det inte fanns någon förklaring till hur formen jig uppstått... :/ Åtminstone Norrland kan tillföras området där eka-teorin inte håller.
Last edited by Óðon on Fri 07 Feb 2014, 05:43, edited 1 time in total.
User avatar
Óðon
hieroglyphic
hieroglyphic
Posts: 54
Joined: Thu 11 Apr 2013, 19:36

Re: Jämtska

Post by Óðon » Fri 07 Feb 2014, 01:21

DrGeoffStandish wrote:Borde inte äldre fornjämtska hennaʀ ha utvecklats till yngre fornjämtska henna vilket i sin tur ljudlagsenligt blir henne [²hɛnː]/[²hɛnː.ə]? Har en känsla av att -ar i hennar kan komma från norska där ʀ efter vokal skärpts till r snarare än faller. (I Reinhammars bok hittar jag bara hennes vilket i likhet med deres förstås är en försvenskning; av äldre häänn < hänne < hänna resp. deeir < deire < ðeira/teira.)
Det stämmer i avseende på ljudlagsenligheten. Jag kan dock tänka mig att ändelsen skyddats tack vare dess morfemstatus, som en alternativ förklaring.
DrGeoffStandish wrote:Verkar som att äldre fornjämtska Njarðaʀ- har blivit till yngre fornjämtska Njarðra- via Njarðʀa- där man har en metates > ʀa. Den (yngre) fornjämtska Kombinationen rðr + vokal tycks allmänt i jämtska ha blivit [ɖː(ə)ɾ] snarare än det förväntade [ɽ(ə)ɾ], t.ex. nordre [²nɔɖː.əɾ]/[²nɔɖː.ɾə] (< norðri) 'norra'. Utvecklingen av ja förstår jag mig dock inte riktigt på, kan efterledet øy ha rundat vokalen?
Ja. Rundning kan ju bara uppstå på ett handfull sätt och enbart det du föreslagit ovan passar i detta fall. Man kan ju alltid hitta på någon analogism men kolla på detta: Fræseyjar, tidigaste formen för Frösön. Även här har vi rundning av æ!
Nu återstår att undersöka om det finns fler öar med rundat æ och om det är någon annan vokal som kan rundas av øy. :)
User avatar
Óðon
hieroglyphic
hieroglyphic
Posts: 54
Joined: Thu 11 Apr 2013, 19:36

Re: Jämtska

Post by Óðon » Fri 07 Feb 2014, 01:29

DrGeoffStandish wrote:
Óðon wrote:Ordet "dæ" bör vel ses som analogisk till "mæ", vilket kanske tydligast framgår av härjedalska mö/dö (öppet ö-ljud).
Detta håller jag helt med om. Förresten, varför har härjedalska en ett ö-ljud (ô-ljud?) här? Har man haft utvecklingen -um vit > mvit [mwɪt] > myt > myð > ?
Vi kan nog jämföra härjedalska utvecklingen mvit > med monoftongeringen av pojke > pœk.
User avatar
Óðon
hieroglyphic
hieroglyphic
Posts: 54
Joined: Thu 11 Apr 2013, 19:36

Re: Jämtska

Post by Óðon » Fri 07 Feb 2014, 03:41

DrGeoffStandish wrote:Så till något nytt. Har du koll på huruvida gammalt kort ø i kortstavig ord (fno. -øC(j)i, -øC(j)a eller -øC(j)u) finns bevarade i några jämtska ord? Jag hittar bara gammalt kort ø i gamla långstaviga ord, d.v.s. framför lång konsonant (fno. -øCC) t.ex. øks [øks] 'yxa', øðłe [²ʏːɽ] 'natur, inre väsen/egenskap' (t.ex. øðłestjéttleik 'täthet, densitet', Hú e háttug til øðłes [hʉː ɛ ²hɔtːʰ.ɵ tʰɪ ²ʏː.ɽəs] 'Hon är trevlig till naturen'). Möjligen har jag ett exempel men jag vet inte om jag ska analysera det som ett gammalt kort y eller gammalt kort ø: [¹ʏː.ʋəɾ] 'övre' (d.v.s. komparativ av 'ovan'; fno. øfri).

Anledningen till att jag funderar över frågan är att jag låter ø stå för en formellt lång vokal (ur fno. œ, ǿ som var lång version av den korta vokalen ø). Detta leder endast till problem om jag lyckas hitta ett kortstavigt ord med gammalt långt ø. Nödlösningen att använda y (som i detta fall skulle ha samma uttal) - d.v.s. "yvr" - fungerar inte i allmänhet p.g.a. böjningsformer: i superlativ heter exemplet ovan i genuin jämtska [øfst] (yngre: [¹ʏː.ʋəst]) 'överst' vilket knappast kan stavas "yvst" (ö-uttal - jag räknar [ʏː] och [ø] som ö-uttal - för y funkar bara i gamla kortstaviga ord samt vid r eller ł).
Jag känner inte till några kortstaviga ø-ord från fn. över huvud taget. :)

Men jag letade i Norrøn ordbok och hittade följande ord:
kør n. kår, val; avgjerd http://en.wiktionary.org/wiki/kj%C3%B6r
>kør-gripr m. utvald ting, eignelut
>kør-ligr a. ønskjeleg
køri m. tapp, sonde (sidoform till keri)

Jag gick igenom alla Cø- ord och det var allt jag hittade.
User avatar
Óðon
hieroglyphic
hieroglyphic
Posts: 54
Joined: Thu 11 Apr 2013, 19:36

Re: Jämtska

Post by Óðon » Fri 07 Feb 2014, 04:13

DrGeoffStandish wrote:Óðon, vad sägs om följande projekt: Skapa en jämtsk-svensk svensk-jämtsk ordlista baserad på de 3000 vanligast förekommande orden (enligt frekvensordlista för t.ex. svenska)? Det vore ett sätt att med minimal arbetsinsats skapa en användbar ordbok för jämtska och där man dessutom kan presentera min ortografi. Jämför projektet med Liten älvdalsk-svensk och svensk-älvdalsk ordbok av Lars Steensland som innehåller ungefär så många ord men som baseras på de vanligast förekommande orden funna i texter skrivna på älvdalska. Skillnaden mellan vår ordlista och Lars Steenslands ordlista blir förstås att vår blir mer användbar för ett modernt samhälle. Givetvis kommer vi få hitta på ord för saker som idag inte har specifikt jämtska ord.

Jag antar att 'och' är vanligaste ordet i svenska, i den jämtsk-svenska delen skulle man således ha en post
          • og [oːɡ] k och
där man endast tar hänsyn till den betonade uttalsvarianten.
Jag skulle uppskatta och ha nytta av ett sådant projekt.
Google spreadsheets skulle väl vara ett lämpligt verktyg om inte du känner till något mer ändamålsenligt? https://docs.google.com/spreadsheet/

När det kommer till fonetisk skrift är jag dock något skeptiskt. Jag tycker inte att det finns något rätt uttal av exempelvis á eller u. Då är det bättre och mer tidsekonomiskt att ha en kortare uttalsguide som bilaga. Men om det är något du önskar arbeta med så kommer jag inte stoppa dig. :)
User avatar
Óðon
hieroglyphic
hieroglyphic
Posts: 54
Joined: Thu 11 Apr 2013, 19:36

Re: Jämtska

Post by Óðon » Fri 07 Feb 2014, 04:42

DrGeoffStandish wrote:
Óðon wrote:Fullt möjligt, men formen med diftong finns i nylandssvenskan och estlandssvenskan med, så jag vet inte om vi kan vara helt säker på att det är ett lån. Exempel på diftongering av e framför ll i andra ord skulle dock peka på det, men jag känner inte till något sådant.
Mitt problem med omedelbara etymologin eild är att det saknas andra exempel på ord där ei framför lång konsonant - specifikt ld - har bevarats i uttalet i andra dialekter än nordöstliga av typen hammerdalsmål. Hur har t.ex. fornnordiska deild 'andel' utvecklats i jämtska?
Jag har inte hittat några belägg för ordet "deild" på jamska i arkivet. Jag får undersöka saken närmare.
Formen med diftong finns utöver Hammerdal och Ström även belagd från Berg enligt Olboka. Om det talar för eller emot någon av förklaringarna kan jag inte uttala mig om.
eille elda [Brg]
eille opp - bränna upp [Brg]
eille rat - elda skräp [Brg]
User avatar
DrGeoffStandish
banned
Posts: 672
Joined: Sun 19 Feb 2012, 00:53

Re: Jämtska

Post by DrGeoffStandish » Sat 08 Feb 2014, 20:33

En sak som man måste betona när det gäller alla svenska och vissa norska språkhistoriker och dialektologer är att det finns en etnocentrisk agenda och mitt i skottlinjen ligger jämtskan som sällan - eller snarare aldrig - får tala för sin sak.
Óðon wrote:Jag har gjort en del efterforskningar i frågan om diftongeringen av långt e i litteraturen och det är min övertygelse att den som tagits upp här i avseende på jämtskan är identiskt med den östnordiska diftongeringen av långt e > ia.
Fast obesläktade då jämtskans diftongering hör samman med den tröndska diftongeringen.
Óðon wrote:Om vi börjar med att titta på de gamlöa norrländska målen som har ett liknande geografiskt forhållande till Uppsverige som jämtskan.
Håller inte riktigt med, Jämtland ligger till skillnad från det gamla Norrland i inlandet. Hela det gamla Norrland var tillgängligt sjövägen.
Óðon wrote:Slutligen tar Pihl upp två ord. Det första är /stiɽ/~/stjiɽ/ (sv. stel) och /stjeɳ/ (sv. stelna)
med dess diftongerade motsvarigheter i Nederkalix, Västerbotten, Jämtland och Helsingland som en
del i denna ”brytning”.
Här handlar det åtminstone för jämtskans del inte om diftongering eller brytning utan om palatalisering.
Óðon wrote:Hesselman uppmärksammar dock att dialektdraget även finns på Island och i Tröndelag inklusive
det tröndska limålet i norra Jämtland som har ē² -former som [hɪɛn] (< *hérna) och [bɽies] (nsv.
blåste). Hesselman utvidgar dock inte den västliga kopplingen.
Någon sådan koppling tror jag inte finns, de västliga diftongeringarna (på Island resp. i Pan-Tröndelag) är av betydligt senare datum.
User avatar
DrGeoffStandish
banned
Posts: 672
Joined: Sun 19 Feb 2012, 00:53

Re: Jämtska

Post by DrGeoffStandish » Sat 08 Feb 2014, 21:09

Óðon wrote:Jag tror att långt fler ord än de med samnordiskt é har diftongerats. Jag tror att vi kan räkna med ord där e förlängts fram till ca 1400 för Jämtlands del.
Givetvis så opererar diftongeringen på långt e oavsett ursprung. Sedan är ju frågan hur diftongeringen ligger till tidsmässigt jämfört med vokalförlängning till långt e.
Óðon wrote:Jag tror att följande hör till dessa ord:
Förlängning framför rð:
gjaal (fvn. gerði, nsv. gärde),
atgjal (fvn. atgerð, nsv. åtgärd)
Här är det mycket troligt, faktiskt. (Syftar a:et här på slutet eller öppet a?) Förlängningen framför måste ha uppstått innan det blev till "tjockt l" vilket inträffade rätt tidigt, antagligen tillräckligt tidigt.
Óðon wrote:sjel (fvn. stirðr, nsv. stel) (i höjs framför r på skandinavien, innan förläningen sker)
Problemet är att det är en helt annan vokal än i exemplen ovan, jag tror inte på denna teori. Här handlar det om palatalisering enligt min mening.
Óðon wrote:Förlängning framför ng:
[...]
Inte så mycket till bevis då jag inte känner till etyhmologin och palataliseringen i skjengel- hade ju skett ändå.
Någon förlängning av vokal framför ng tror jag inte på. Dina exempel känns ytterst spekulativa och "sjängelmy" kräver ingen sådan förklaring alls vilket du påpekar.
Óðon wrote:Förlängning i kortstaviga ord:
stjaga (fn. stigi, nsv. stege),
sjônu (fvn. Sin, sina, nsv. Sena),
sjele (fvn. sili,nsv: sele),
Dessa ord var helt säkert kortstaviga in i modern tid så de exemplen ger jag inte mycket för. Här handlar det om palatalisering enligt min mening. Möjligen - rent teoretiskt - kan det handla om brytning men då hade t.ex. fno. bera 'bära' blivit "bjæra" (jmf. älvdalska bjärå) och inte det faktiska bæra.
Óðon wrote:fjemper (=rask, fvn. fimr) som dessutom har det jämtska p-inskottet.
Palatalisering här också, kanske.
Óðon wrote:Jämtskan saknar belägg för diftongering av ē².
Vad är detta? Du menar att det finns olika gamla långa e:n?
Óðon wrote:Det betyder dock inte att den utvecklingen aldrig ägt rum. Dock finner vi belägg för annat tidigt ē i form av tjett, jett. En mängd ord saknar denna utvecklig men det kan dock ha sin förklaring i jämtskans fonotax. Ordet nsv. fä förekommer både
som fje och fi.
Du menar att uttalet fje finns belagt i jämtska? Uttalet fi känner jag dock till.
Óðon wrote:(När det kommer till ordet fjös kan vi nortera att sydjämtskan helt saknar denna
variant och har i stället ordet faus som även på sina håll förekommer norröver. Kanske skulle det
ha sin förklaring i att diftongeringen har svagare genomslag i sydjämtskan. Vad tror ni?)
Ordet torde vara äldre än diftongeringen så skillnaden måste ha en annan förklaring. Antagligen hette det ett tag feus vilket lika gärna kan bli fjós (d.v.s. fiós) som faus (d.v.s. fǫus). Kan alltså ha att göra med hur och au uttalades i olika delar av Jämtland. Som bekant så uttalas idag den gamla au-diftongen mer som öu än ôu i sydväst
Óðon wrote:Till skillnad från dialekter med monoftongerin så saknar jämtskan diftongering. Exempel på
dialekter med diftongering för ē med ursprung i den primära diftongen äi är målen i älvdalen i
Dalarna (bįen, stįen för fvn. bein respektive fvn. stein), Nyland i Finland (stiēn) samt Vätö i
Uppland (bīen).
Detta har jag också obeserverat, dialekter med sekundär diftongering är - med några undantag (norrbottnisk bondska) - dialekter som (någon gång) monoftongerat ei, au och øy.
Óðon wrote:När det kommer till orden gjaal (fvn. gerði, nsv. gärde) och atgjal (fvn. atgerð, nsv. åtgärd) så kan
man vid första anblick tro att det rör sig om helt vanlig palatalisering av /g/. Dock har vi oväntat a
som vokal i ordet i stället för det vanliga e.
Har inte det med det tjocka l:et att göra? En koll i Reinhammar bekräftar att det är ett slutet a här och faktum är ju att t.ex. ferð 'färd' har fått öppet a (d.v.s. æ). Något mystiskt är det alltså som har hänt här även om jag inte riktigt ser att det skulle ha med diftongering att göra. Det enda jag kan tänka mig här är att det sedan gammalt (runjämtsk tid) har hetat gjarði, atgjar­ð vilket rimligen borde ha blivit jaaL, atjaL ty j:et motverkar att det blir ett å-ljud (jmf. rjála > raaL). Detta skulle funka för det senare ordet (stam ger-) men inte det förra (stam garð-).
Óðon wrote:Jämtskan saknar den förlängning där e står som uddljud i enstaviga ord som finns i många andra
dialekter. Möjligen då med undantag för pronomet je. Bonskan har ju exempelvis jäta för äta, vilket kan jämföras med isländskan éta (fn. eta).
Men jeling, fno. élingR, då?
User avatar
DrGeoffStandish
banned
Posts: 672
Joined: Sun 19 Feb 2012, 00:53

Re: Jämtska

Post by DrGeoffStandish » Sat 08 Feb 2014, 21:36

Óðon wrote:- Jag tror alltså att dialektdraget har spridits från Jämtland via Tröndelag ut till öarna. I så fall borde man kunna hitta förekomsten i tröndska diplom från samma tid + tiden före som diftongeringen är belagd i de isländska källorna.
Intressant teori, jag hade antagit att diftongeringen på Island är oberoende och att jämtskan har fått diftongeringen från tröndskan (där den är mer konsekvent genomförd).
Óðon wrote:I de isländska källorna var utvecklingen följande é > ei > ie. Nordmøre och Överkalix har ei.
Borde det inte ha stannat som ei på Island? Eller var islänningarna så pass literata så att de kunna skilja på vokaletymologin i ord som mér och meir som alltså båda uttalades meir? Eller var det en skillnad i uttalet, t.ex. att etymologiskt ei låg närmare äi så att mér uttalades "meir" och meir uttalades "mäir"? Spontant så skulle jag dock tippa på att ei för äldre é bara är en stavningsfråga, t.ex. många älvdalingar skriver uo-diftongen som det fallöande ou (t.ex. soul när det uttalas suol = sol) eftersom det ser bättre ut eller nåt sånt.
Óðon wrote:- Gällande pronomet je så kan Din tes mycket väl stämma. De som påstår det motsatta; att je härrör från fsv. jak måste påvisa att progressivt i-omljud är möjligt för detta ord 1) innan i blivit
konsonantiskt j samt 2) att vokalförlängning inträffat, då i-omljud enbart verkar på långa vokaler i
jämtskan.
Precis min tanke och jag har försökt förklara precis detta för ledande dialektologer utan att få annat än "håll dig på din plats, din dumma värdelösa jämte!" som svar (har det känts som att de svarat, i alla fall).
User avatar
DrGeoffStandish
banned
Posts: 672
Joined: Sun 19 Feb 2012, 00:53

Re: Jämtska

Post by DrGeoffStandish » Sat 08 Feb 2014, 21:42

Óðon wrote:Det stämmer i avseende på ljudlagsenligheten. Jag kan dock tänka mig att ändelsen skyddats tack vare dess morfemstatus, som en alternativ förklaring.
Så länge man inte säger hennes så spelar det mindre roll, men jag vill gärna se till så att jämtskans stavning är så konsekvent som möjligt m.a.p. etymologin. Helst inga specialfall. Jag tror personligen att sådana specialfall snarast bror på sporadisk yttre påverkan.
Óðon wrote:Ja. Rundning kan ju bara uppstå på ett handfull sätt och enbart det du föreslagit ovan passar i detta fall. Man kan ju alltid hitta på någon analogism men kolla på detta: Fræseyjar, tidigaste formen för Frösön. Även här har vi rundning av æ!
Så etymologin är alltså inte Frøysøy? Hur kan fræ- ha uppstått ur frey-? Eller är det en gammal sidoform? T.ex. adjektivet frjór 'frodig' verkar ha haft sidoformerna frær och freyr så omöjligt är det kanske inte att gudanamnet Freyr kan ha haft sidoformen Frær (urnordiska hade FraujaR vilket ju kan ha monoftongerats till FrājaR - analogt med hur t.ex. urn. ai blivit á snarare än ei i en del ord - vilket skulle förklara Frær).
Óðon wrote:Nu återstår att undersöka om det finns fler öar med rundat æ och om det är någon annan vokal som kan rundas av øy. :)
Ett (1) annat bekräftat exempel skulle göra teorin om rundning p.g.a. øy mycket trovärdig.
Óðon wrote:Vi kan nog jämföra härjedalska utvecklingen mvit > med monoftongeringen av pojke > pœk.
Jag ser inte riktigt kopplingen här, pojke är ett sentida lånord (åtminstone i härjedalska) medan mvit inte kan ha funnits på minst 600 år eller så.
User avatar
DrGeoffStandish
banned
Posts: 672
Joined: Sun 19 Feb 2012, 00:53

Re: Jämtska

Post by DrGeoffStandish » Sat 08 Feb 2014, 22:09

Óðon wrote:Jag känner inte till några kortstaviga ø-ord från fn. över huvud taget. :)

Men jag letade i Norrøn ordbok och hittade följande ord:
kør n. kår, val; avgjerd http://en.wiktionary.org/wiki/kj%C3%B6r
>kør-gripr m. utvald ting, eignelut
>kør-ligr a. ønskjeleg
køri m. tapp, sonde (sidoform till keri)

Jag gick igenom alla Cø- ord och det var allt jag hittade.
OK, bra. Man kanske kan behandla de få exempel som kanske finns (fno. øfri) som om de vore gammalt kort y? Lite fusk, men inte värre än att det finns en viss förvirring kring gammalt kort u och gammalt kort o (som ju är sekundärt uppkommet ur det förra, t.ex. spur > spor).
Óðon wrote:Jag skulle uppskatta och ha nytta av ett sådant projekt.
Känner du till nån frekvensordbok tillgänglig via nätet?
Óðon wrote:Google spreadsheets skulle väl vara ett lämpligt verktyg om inte du känner till något mer ändamålsenligt? https://docs.google.com/spreadsheet/
Vilket format som helst som kan fungera som databas. Ett worddokument eller motsvarande funkar förstås inte. Man ska lätt kunna få till sökbar databas på nätet i ena änden och publicerbart pdf-dokument i andra änden.
Óðon wrote:När det kommer till fonetisk skrift är jag dock något skeptiskt. Jag tycker inte att det finns något rätt uttal av exempelvis á eller u.
Jag föreställer mig ett normerat jämtskt uttal och det finns ite så mycket till alternativa versioner så då är det inga problem att använda det. Man har ju uttalsguider för svenska och engelska ordböcker trots ett mycket större dialektalt uttalsomfång.
Óðon wrote:Då är det bättre och mer tidsekonomiskt att ha en kortare uttalsguide som bilaga.
Jag håller med dig och det är tanken (fast en längre uttalsguide snarare), men för vissa ord kommer det behövas markeras vad uttalet är och då utgår jag från ett normerat uttal.
Óðon wrote:Men om det är något du önskar arbeta med så kommer jag inte stoppa dig. :)
Går snabbare om man är fler än en.
Óðon wrote:Jag har inte hittat några belägg för ordet "deild" på jamska i arkivet. Jag får undersöka saken närmare.
Formen med diftong finns utöver Hammerdal och Ström även belagd från Berg enligt Olboka. Om det talar för eller emot någon av förklaringarna kan jag inte uttala mig om.
eille elda [Brg]
eille opp - bränna upp [Brg]
eille rat - elda skräp [Brg]
Ja, eil säger man ju så du behöver inte ge belägg (ska det vara dubbla l i exemplen?). Men det är etymologin som är mystisk här, stämmer inte riktigt med fj. eildR, behöver något att jämföra med.
Prinsessa
runic
runic
Posts: 3226
Joined: Mon 07 Nov 2011, 14:42

Re: Jämtska

Post by Prinsessa » Mon 24 Feb 2014, 07:46

Óðon wrote:Jag känner inte till några kortstaviga ø-ord från fn. över huvud taget. :)
Skönt att veta att det är andra lika vanskligt som jag själv har upplevat.
User avatar
DrGeoffStandish
banned
Posts: 672
Joined: Sun 19 Feb 2012, 00:53

Re: Jämtska

Post by DrGeoffStandish » Fri 04 Apr 2014, 20:17

(1) Ang. fno. ø i kortstaviga ord, t.ex. kør (variant av kjǫr) 'val', så har jag kommit fram till att om sådana ord finns i jämtska - om inte så skulle man kunna tänka sig att man får sådana ord genom lån från fornnordiska i likhet med hur isländska och färöiska har gjort - så ska de stavas med y. T.x. skulle fno. kør alltså stavas kyr i jämtska. Jag kan inte se några problem med detta angreppssätt.

(2) Funderar på att utesluta æ ur ortografin, ljudet den representerar kan inte riktigt anses vara fonemiskt, eller? Frågan är då om man t.ex. ska skriva "mark" eller "merk", uttal [mæʂk], 'mark; mask' där etymologin är med a i båda fallen (fno. mark resp. maðkʀ). När det gäller kortstaviga ord med utjämning så lär det inte vara några problem, där är ju reglerna solklara: stavningarna spala [ˈspæː.la] 'spela', smaka [ˈsmaː.ka] och skaka [ˈskæː.ka] anger entydigt uttalen i resp. fall. Har dock fåt för mig att det finns undantag till regeln om g och k.

Tankar om dessa idéer, Óðon (eller någon annan)?
User avatar
DrGeoffStandish
banned
Posts: 672
Joined: Sun 19 Feb 2012, 00:53

Re: Jämtska

Post by DrGeoffStandish » Fri 11 Jul 2014, 19:35

Synd att Óðon verkar ha tappat sitt intresse för jämtska, inget svar på drygt 3 månader. Fortsätter dock med att presentera ytterligare insikter.

BOKSTAVEN Æ

Ang. (2) ovan så har jag kommit fram till följande: Uteslut æ ur ortografin! Man bör skriva etymologiskt vid "r-omljud" (mark [mæʂk] 'mask', ełg [æɽg] etc.) och vid utjämning precis som jag skrev (spala [ˈspæː.la] 'spela', smaka [ˈsmaː.ka] 'smaka', skaka [ˈskæː.ka] 'skaka' etc.), det ska funka. Undantaget vid utjämningen tror jag beror på yttre påverkan i just den dialekt (Hammerdalsmål) som jag i första hand tittar på för tillfället (eftersom den har den bästa populärvetenskapliga genomgången tack vare Vidar Reinhammar).

VOKALUTJÄMNING

Mer om vokalutjämningen. Man bör konsekvent skriva med upprepad vokal:
    • a~a: lasa 'läsa'
      e~e: leseð 'läst' (sup. av lasa ovan)
      i~i: skrivið 'skrivit'
      o~o: sovo 'sova'
      u~u: bugu 'båge'
      y~y: mykyð 'mycket'
Däremot gäller för kortstaviga ord som slutade på -jV (V = a, i, u) att man har -i, t.ex. seli 'sälja' ur äldre selja. Notera att ord med ändelsen -gjV (V = a, i, u) behandlas på samma sätt, t.ex. fołi 'följa' ur fylgja. (Att y > o är samma fenomen som i myrk > mork 'mörk' och möjliggörs i fno. fylgja av att det inte är kortstavigt.)

AKUT ACCENT

I stället för att använda interpunkt (eller halvhög punkt som det också kallas), ·, för att markera att ett formellt flerstavigt ord har akut accent så kommer jag använda apostrof, '. Detta av givna praktiska skäl. T.ex. hús'eð istf. hús·eð. Detta innebär att användandet av ' som stående för fallen vokal (vid grav accent) utgår, istället skriver man konsekvent ut schwa, e. T.ex. förledet lísel [li.l̥ː] (grav accent) 'lill' som i líselstreik 'lillpojke'. Vidare skriver man alltså t.ex. hest'en 'hästen' där e:et är stumt.

ÖSTTRÖNDSKA - NÅGRA ORTOGRAFISKA DETALJER

Kombinationerna ld, nd och mb

I fallet att man skapar en ortografi för det vidare språkliga begreppet östtröndska som även inkluderar härjedalska så måste man ta hänsyn till kombinationerna ld, nd, mb (som är bevarade i vissa härjedalska dialekter) samt u-omljudat a (bevarat i alla härjedalska dialekter även om jag inte känner till i vilken utsträckning gällande grammatiken). Isåfall skriver man t.ex. kveld istf. kvell 'kväll' (normerat uttal som om uttalet vore det senare), land istf. lann 'land' (normerat uttal som om uttalet vore det senare), kamb istf. kamm 'kam' (normerat uttal som om uttalet vore det senare).

Det u-omljudade a:et

Det u-omljudade a:et har jag funderat på att stava ǫ som i normerad fornnordiska men detta skulle förutom att förvirra tolkningen av svansen i gammalt nasalt schwa, ę, dölja det faktum att det dominerande uttalet är som ett a och att det endast är i 10% av det östtröndska språkområdet som det uttalas som om det vore ett o. Därför har jag kommit till slutsatsen att stavningen bör vara å, i denna bokstav får man med både a och o (dessutom att a är dominerande i dialekterna). I forntröndska var det u-omljudade a:et ett rundat a snarare än ett regelrätt o vilket än mer motiverar att a:et bör dominera bokstaven (och i urnordiska var det ju ett regelrätt a, i alla fall fonemiskt). Exempel: Man skriver t.ex. tånn 'tand' och det uttalet bör vara som om det stavades "tonn" även om det mer konventionella uttalet som om det stavades "tann". Man får t.ex. land [lænː] sg. 'land' men lånd [lɔnː] pl. 'land, länder' (givet att man har grammatiskt omljud).

Möjligt ortografiskt problem vid östtrönderskt u-omljudat a

Ett problem uppstår dock (förutom att östtröndska å:et inte har etymologiskt något med det svenska å:et att göra som snarare motsvarar östtröndskt/jämtskt á.). Vid ng och gg uttalas a:et i jämtska som om det stavades á (d.v.s. gammalt långt a som i t.ex. 'få') och hittills har jag accepterat detta som stavning, t.ex. gáng 'gång' och hágge 'hugga'. Om man använder u-omljudat a så blir dessa ord gång (jmf. fisl. gǫngr) resp. hågge (jmf. fisl. hǫggva) där den jämtska kopplingen till á förloras. Stavningen bör vara konsekvent vilket inte blir fallet om man vid ickeomljud skriver á (som ej är ickeomljudade formen av å) vid ng och gg. Konsekvent blir det bara om man isåfall skriver a istf. á vid ng och gg då det ej är omljud, men då tappar man kopplingen till att det ska uttalas som ett á. Men det får man kanske leva med. Således sang [sɑʊŋː] 'sjöng' (fno. sang) men sång [sɔŋː] 'sång' (fno. sǫngr) samt vagge [ˈʋɑʊɡː] 'vagga' men hågge [ˈhɔɡː] 'hugga' (båda har en stavelse men grav accent).
User avatar
DrGeoffStandish
banned
Posts: 672
Joined: Sun 19 Feb 2012, 00:53

Re: Jämtska

Post by DrGeoffStandish » Mon 14 Jul 2014, 15:37

Nä, vid närmare eftertanke så blir det nog ǫ för u-omljudat a. Ogonek behöver inte tolkas som nasalitet, kan lika gärna tolka det som det tolkas i i normerad fornnordiska, nämligen som u-omljudat a i fallet ǫ och som öppning i fallet ę (fno. e [e] men fno. ę [ɛ] el. [æ]).

Således t.ex. sang [sɑʊŋː] 'sjöng' (fno. sang) men sǫng [sɔŋː] 'sång' (fno. ack. sǫng) samt vagge [ˈʋɑʊɡː] 'vagga' (fno. ack. vaggu) men hǫgge [ˈhɔɡː] 'hugga' (fno. hǫggva), båda de två sista orden har en stavelse men grav accent (tvåtoppsaccent, cirkumflexaccent mfl. namn) i det normerade uttalet.

Med fno. (fornnordiska) menar jag den dialekt som mellan vikingatid och tidigt 1300-tal talades i Jämtland och Härjedalen (som då rimligen var ganska enhetlig och som karaktäriserades av bl.a. u-omljudat a i t.ex. ack. sǫng 'sång' men inte i t.ex. ack. vaggu 'vagga' (jmf. fisl. ack. vǫggu) d.v.s primärt u-omljudat a men inte sekundärt. Detta drag var gemensamt i alla tröndska dialekter, i manuskript skulle ordexemplen antagligen stavas song (el. möjligen sang eftersom det i tröndska var ett rundat a och inte ett rent å-ljud) men konsekvent vaggu (el. vaggo el. liknande).

Ett exempel på ord där ogonek används både på o och på e: sǫng'ję [ˈsɔɲː.dʒæ] dat. 'sången' (akut accent, därav apostrofen som markerar var den bestämda artikeln hängs på).
User avatar
DrGeoffStandish
banned
Posts: 672
Joined: Sun 19 Feb 2012, 00:53

Re: Jämtska

Post by DrGeoffStandish » Tue 15 Jul 2014, 18:38

Jag diskuterade tidigare i tråden att man borde kompilera en jämtsk (el. öst-tröndsk) ordlista baserad på en svensk frekvensordlista. Låt mig använda denna från 1997 och gå igenom ord för ord tills jag inte orkar längre (lär inte bli mer än 100 ord - fixar till en ordlista i bokstavsordning när jag är klar = har ledsnat). Orden är på uppslagsform även om frekvensordlistan jag utgår ifrån inte är det. När en annan böjningsform dyker upp ignorerar jag ordet. (Hade helst velat ha en frekvensordlista där alla böjningsformer sammanfattas under en uppslagsform men jag är inte intresserad av vetenskaplig frekvensordlista för jämtska/öst-tröndska utan vill bara ett urval rimligen vanliga ord.

Notera att endast uppslagsformen anges för enkelhets skull.
Last edited by DrGeoffStandish on Tue 15 Jul 2014, 19:19, edited 3 times in total.
Post Reply