Jämtska

Diskutera konstgjorda/kunstige språk, kulturer, världar/verdener, nærstående vitenskaper og mykket/meget annat!
Prinsessa
runic
runic
Posts: 3226
Joined: 07 Nov 2011 14:42

Re: Jämtska

Post by Prinsessa » 18 Nov 2012 12:16

Är /ɞ/ ljudet som är västgötska ô? Jag ha'r fortfarande aldrig lärt mig hur' man skriver det med IPA, för alla verkar tycka olika, och jag är själv för usel när det kommer till fonologi, för att bara kunna analysera mitt uttal och komma fram till sådant.

Det vore skoj att se IPA för hela orden, även om du huvudsakligen här är ute efter att visa särskilda bitar (självljuden i detta fall), så att man får sig en bättre helhetsuppfattning. Undrar i synnerhet över uttalet av avslutande -r utan något i mellan bindande självljud.

Undrar litet över eddet i kvarnen där. Är det av något liknande isländskans och färöiskans inskott av d/t mellan r och n som ha'r hänt från början, och sedan glidit bort helt, eller är det en annan bakgrund?

Är «gur» släkt med engelska «gore»?

Ser över lag fint ut, tycker jag.

User avatar
DrGeoffStandish
banned
Posts: 672
Joined: 19 Feb 2012 00:53

Re: Jämtska

Post by DrGeoffStandish » 18 Nov 2012 21:09

Skógvur wrote:Är /ɞ/ ljudet som är västgötska ô? Jag ha'r fortfarande aldrig lärt mig hur' man skriver det med IPA, för alla verkar tycka olika, och jag är själv för usel när det kommer till fonologi, för att bara kunna analysera mitt uttal och komma fram till sådant.
Det är samma ljud som vanligen skrivs ô, ja. Ljudet finns bara i nordöstra Jämtland men i mitt standardiserade uttal för jämtska så är det rimligt att införa ljudet så att det inte blir alltför många sammanfall.
Skógvur wrote:Det vore skoj att se IPA för hela orden, även om du huvudsakligen här är ute efter att visa särskilda bitar (självljuden i detta fall), så att man får sig en bättre helhetsuppfattning.
Tanken är som du säger att fokusera på just de ljuden som jag vill exemplifiera. Sedan så tar det lång tid att skriva ned fullständig IPA.
Skógvur wrote:Undrar i synnerhet över uttalet av avslutande -r utan något i mellan bindande självljud.
I brúðr och tjøðr är ð stumt så uttalen blir /brúr/ resp. /tjør/. Mer relevanta exempel i sammanhanget är t.ex. sidr 'senare' och fingr 'finger'. Här har man naturligtvis inskott av (orundat) schwa: [1seː.ðɘɾ] resp. [1fɪŋː.ɘɾ]. (N.B.: Vid -ł har man närmast ett rundat schwa: fugł 'fågel' uttalas således [1fɞʉː.ɣɵɽ].)
Skógvur wrote:Undrar litet över eddet i kvarnen där. Är det av något liknande isländskans och färöiskans inskott av d/t mellan r och n som ha'r hänt från början, och sedan glidit bort helt, eller är det en annan bakgrund?
Enligt ett vetenskapliga arbete så har [rn] verkligen blivit [ðn] i bl.a. jämtska. (Liknande exempel: barn > báðn 'barn') Sedan så har [ð] blivit stumt men långstavigheten är förstås bibehållen. Notera att det förlorade r:et har r-omljudat e till æ: kvern > kvæðn. Detta är alltså en motivering till varför æ betraktas som ett fonem också i enstaviga och långstaviga ord och inte bara en variant av a eller e som den har sitt ursprung i.
Skógvur wrote:Är «gur» släkt med engelska «gore»?
Det borde det vara. Och man kan sätta det som förstärkningsled: gurstór 'jättestor'; detta är samma princip som i många andra dialekter.
Skógvur wrote:Ser över lag fint ut, tycker jag.
Tack. Fortsättning kommer.

User avatar
DrGeoffStandish
banned
Posts: 672
Joined: 19 Feb 2012 00:53

Re: Jämtska

Post by DrGeoffStandish » 25 Nov 2012 01:51

Äntligen är det dags att ta itu med vokalfonemen.
  • Vokalfonem               Lång vokal                   Kort vokal

    /ɑ/                      [ɑː] błað 'blad'
                             [aː] maga 'mage'               [a] vamb 'våm'
    /ɑʊ/                     [ɑʊː] ljá 'lie'                   [ɑ] gáng 'gång'
    /ɐ/                      ―                           [ɐ] innę 'innanför'
    /e/                      [eː] séð 'säd'                  [e] tjétt 'tät'
                             [eː] tin 'tenn'                  [e] vit 'vett'
    /eɪ/                     [eɪː] stein 'sten'                [e] breidd 'bredd'
    /ɛ/                      [ɛː] nev 'näbb'                 [ɛ] brekk 'brink'
    /i/                       [iː] rím 'rimfrost'              [.i] fínt 'fint' (neut. fín 'fin')
    /ɪ/                       [ɪː] vili 'vilja'                  [ɪ] sigd 'skära'
    /o/                      [oː] lot 'andel'                 [ɔ] fołk 'folk'
    /ɔ/                      [ɔː] sovo 'sova'                ―
    /ɞ/                      [ɞː] gur 'tarminnehåll'           [ɞ] munn 'mun'
    /ɞʉ/                     [ɞʉː] souð 'får'                 [ɞ] houst 'höst'
    /u/                      [uː] bół 'näste'                 [ʊ] sókn 'socken'
    /ʉ/                      [ʉː] brúðr 'brud'                [ʉ] húld 'hull'
    /y/                      [yː] skrýp 'odryg'                [y] nýtt 'nytt' (neut. ný 'ny')
    /ʏ/                      [ʏː] symi 'simma'               [ʏ] drykk 'dryck'
    /æ/                      [æː] kvæðn 'kvarn'              [æ] stæłk 'stjälk'
    /ø/                      [øː] tjøðr 'tjuder'               [ø] høgd 'höjd'
                             [øː] skyrð 'skörd'               [ø] lyn 'lönn'
    /øʏ/                     [øʏː] røyk 'rök''                 [ø] bøygd 'böjd'
N.B.: Det kan förstås diskuteras exakt vilka de självständiga fonemen är, men det skulle krävas en ordentlig vetenskaplig analys. Vi får tills vidare nöja oss med framställningen ovan.

Kommentarer? Nästa gång blir det konsonantgrafem.

User avatar
DrGeoffStandish
banned
Posts: 672
Joined: 19 Feb 2012 00:53

Re: Jämtska

Post by DrGeoffStandish » 04 Dec 2012 20:17

Innan jag går in på konsonanterna så skulle jag vilja säga några ord om två saker; dels bokstaven é och dels pronomenet jeg.


Bokstaven é. Som ni kanske ser ovan så har jämtska (j.) bokstaven é. Etymologiskt kommer j. é [e(ː)] från fornjämtska (fj.) é [eː] och ǽ [ɛː]; t.ex. j. ljétt [jeʰtː] a. 'lätt' och légd [leɣd] s. 'lågt liggande åker' kommer från fj. léttʀ resp. lǽgð. Som synes gäller att om j. é kommer från fj. é så skjuts det in ett j, léttʀ > ljétt. Detta är ett helt allmänt fenomen men j:et har försvunnit (eller aldrig uppstått?) i många ord där ett j av fonologiska skäl inte överlever. T.ex. gäller att fj. réttʀ a. 'rät, rak' har blivit j. rétt [ɾeʰtː] snarare än "rjétt" eftersom begynnelseklustret rj- inte finns i jämtska (inte uttalsmässigt, i alla fall) till skillnad från lj- (även om det uttalas förenklat som [j]). När det gäller j. é ur fj. ǽ så observerar vi att något j aldrig har skjutits in.

N.B.: Samma fenomen med j-inskott vid é finns isländska även om detta idag inte skrivs ut. Men för inte så länge sedan (1900-tal) så stavade man je: ljettur, rjettur etc. istf. dagens léttur, réttur etc. Ett ord där isländska har é där inte fornnordiska hade det är dock ég 'jag'; fornnordiska hade ek vilket borde ha gett "eg" som i färöiska (förutom sydliga dialekter som har jeg) och västnorska. Enligt min mening borde detta ord egentligen stavas jeg i isländska (ja, jag anser mig ha mandat att kommentera isländskan stavning i termer av 'rätt' och 'fel'), d.v.s. så som det gjordes fram till 1900-talet. Mer om detta nedan.


Pronomenet jeg. Det påstås av dialektologer att jämtskans första person-pronomen [jɛːɣ] (vanligaste icke-normaliserade uttalet är dock [jeː]) kommer ur ett äldre jak, d.v.s. med brytning precis som i svenska (urnordiska eka). Även Aszevs sida om de traditionella skandinaviska dialektgrupperna, se här, har tyvärr detta påstående. Där påstås både isländska och färöiska sakna brytning trots att isländska och sydfäröiska har jeg (äldre stavning i isländskan) men angående trönderska så gäller för brytningen att den tydligen finns "I öster (Jämtland, Härjedalen)". Jag skulle vilja påstå att isländska, jämtska, härjedalska och möjligen också sydfäröiska jeg (jag låter detta vara stavningen i jämtska) kommer ur ett äldre ek (eller eg beroende på när k > g) genom samma process som jag snart ska beskriva. Så, varför kan inte jämtskans (och härjedalskans) jeg komma ur en gammal bruten form jak? Jo, som bekant så är jämtskan konservativ när det gäller fornnordiskans ja-, denna har i jämtska inte blivit je-. T.ex. gäller att fj. jafn a. 'jämn' har blivit j. jamn med bevarat, icke progressivt i-omljudat a. I svenska har man jag istf. "jäg" (som väsentligen i danska) trots att ja- > - i övrigt gäller helt konsekvent (fsv. jafn > sv. jämn). I jämtska borde a:et ha ännu större chanser att överleva och om jämtska en gång hade jak så borde vi idag - liksom i svenska där a-bevarandet har ännu sämre förutsättningar - ha "jag".

Här är min alternativa förklaring till jämtska jeg. Fornjämtska måste ha haft ek liksom alla andra västliga mål. I samband med svaga verb - som nästan alla slutar på vokal -i eller -a i presens indikativ - så fick man i fornjämtska ett uttalsmässigt "obehagligt" vokalmöte: vaki ek 'jag vakar' (med en alternativ ordföljd). Analogt med hur man lagt till m- och þ- i mit 'vi' resp. þit 'ni' (äldre vit resp. it) p.g.a. möte med verbet - vakum vit > vakum mit, vakið it > vakið þit - så har man lagt till ett j- i jeg: vaki ek > vaki jek. Detta initiala j- har även underlättat vida andra vokalmöten, t.ex. kasta ek 'jag kastar' får ett lättare uttal i kasta jek. Formen jek har sedan blivit allenarådande, möjligen med hjälp av att man i öster också j-, men i brytningsformen jak (kanske upptäckte man nyttan med j-inskott då man talade med svenskar och danskar?). Jag antar att andra östnorska dialekter samt isländska och troligen också sydfäröiska har fått jeg av samma orsak. T.ex. innebär detta i sin tur att den isländska stavningen ég borde bytas ut mot det etymologiskt mer korrekta jeg. Och - vilket bär mig emot - Aszev bör ta denna förklaring i beaktande och rätta till denna sida.


Kommentarer rörande é och jeg?
Last edited by DrGeoffStandish on 04 Dec 2012 22:20, edited 1 time in total.

Prinsessa
runic
runic
Posts: 3226
Joined: 07 Nov 2011 14:42

Re: Jämtska

Post by Prinsessa » 04 Dec 2012 22:08

Spännande. Himla spännande att jämtskans «lätt» så väl motsvarar isländskans, både med palatalisering och föraspiration (även om detaljerna sedan skiljer sig åt i båda dessa fall). Är ju dess utom litet av en vrängd färöiska här, då färöiska å sin sida gick från norröna é > æ, och i dag äger ordet «lætt», bland annat.

I och med att du stavar ut ett ‹j› även i «lätt» och att detta krävs för att skilja ord som verkligen hade é från ord som hade ǽ, så är det ju klart att «jag», oavsett vad, i denna jämtska bör stavas med ‹j›. I isländskans fall tycker jag det dock helt OK att göra ett enda undantag för detta av godtagbara skäl oregelbundna, och i synnerhet mycket vanliga (då håller man det helst kort) ord; isländskan ha'r ju i lik utsträckning varit tvungen att ändra många gamla norröna á över i ‹o› i de ord här och där som av en mig okänd grund kom att uttalas annorlunda än i enlighet med långa aets annars vanliga tveljudsutveckling, och så ock långt ö som nu stavas ‹æ› i enlighet med ändrat uttal.

Jag är dock lika principfast som du är med ditt ‹j›, om att skillnaden mellan ‹y›/‹i› skall bli', och äger alls inget gott försvar för detta. Jag tycker bara att ‹jeg› mitt bland alla dessa andra ord med /jE/ som stavas med ‹é› vore en ohygglig oenhetlighet. Skillnaden i stavning mellan ‹y›/‹i› är för mig lika värdefull som kvar liggande stavningar som ‹dj› i rikessvenska; nog för att en huvudsaklig del av landet (hur' stor, egentligen?) icke längre uttalar deet, men det får isländskans ‹dýr› att kännas så mycket mindre främmande än vad det skulle göra om svenska stavningen var ‹jur› (och isländska å sin sida dragen till ‹dír›, för den delen; ‹djur› / ‹dýr› är en så himla trevlig överensstämmelse, och ‹jur› / ‹dír› så ledsam).

Vad gäller jämtska skall du dock hålla i detta ji, så länge som du skjuter in det även i stavningen av dessa andra ord!

User avatar
DrGeoffStandish
banned
Posts: 672
Joined: 19 Feb 2012 00:53

Re: Jämtska

Post by DrGeoffStandish » 04 Dec 2012 22:54

Skógvur wrote:Spännande. Himla spännande att jämtskans «lätt» så väl motsvarar isländskans, både med palatalisering och föraspiration (även om detaljerna sedan skiljer sig åt i båda dessa fall).
Det är en aspiration där, men om den är pre eller post låter jag vara osagt (även om min IPA antyder pre). När det gäller j-inskottet vid fornnordiska é så är detta något som gäller i hela det tröndska språkområdet. I tröndska säger man t.ex. sjett 'sett' (av sjå 'se'; fno. sjá); fno. sét.
Skógvur wrote:Är ju dess utom litet av en vrängd färöiska här, då färöiska å sin sida gick från norröna é > æ, och i dag äger ordet «lætt», bland annat.
Ja, jämtska har ju fått en gemensam, trängre vokal i motsats till färöiska (även om sydfäröiska delar jämtskans utveckling bortsett j-inskottet).
Skógvur wrote:I och med att du stavar ut ett ‹j› även i «lätt» och att detta krävs för att skilja ord som verkligen hade é från ord som hade ǽ, så är det ju klart att «jag», oavsett vad, i denna jämtska bör stavas med ‹j›.
Ja, just stavningen jeg råder det ingen tvekan om när det gäller jämtska. Poängen för jämtskans del var att korrigera en i min mening felaktig etymologi. Notera att jag inte stavar "jég" med é. Jag antog förr att jämtskans uttal med j kom ur ett förlängt e - eg > ég - som sedan i likhet med andra é-ord har fått j-inskott. jag insåg dock igår natt att detta är en felaktig etymologi och att det därför också måste vara fallet i isländska. Man bör skriva ut j:et, därmed basta!
Skógvur wrote:I isländskans fall tycker jag det dock helt OK att göra ett enda undantag för detta av godtagbara skäl oregelbundna, och i synnerhet mycket vanliga (då håller man det helst kort)
Det går dock snabbare att skriva jeg än ég, och ett j tar inte upp mycket plats.
Skógvur wrote:ord; isländskan ha'r ju i lik utsträckning varit tvungen att ändra många gamla norröna á över i ‹o› i de ord här och där som av en mig okänd grund kom att uttalas annorlunda än i enlighet med långa aets annars vanliga tveljudsutveckling,
Det beror på att v:et i t.ex. vár 'vår' har slutit till á:et till ett o. (I jämtska har vi i stort sett samma fenomen efter konsonant: fornnordiska kváða s. 'kåda' har blivit j. kóðe [2kʰuː]; notera v-förlusten. I isländska heter det mycket riktigt kvoða.) Jag ser inga problem med att stava med o, i exemplet vor. Det blir ju korrekt etymologi ändå, några andra ord på vo- finns inte. Framförallt så finns det inget mer korrekt alternativ, o-ljudet stavas med just o.
Skógvur wrote:och så ock långt ö som nu stavas ‹æ› i enlighet med ändrat uttal.
Ja, men där finns inget alternativ. Endast æ ger ai-diftongen.
Skógvur wrote:Jag är dock lika principfast som du är med ditt ‹j›, om att skillnaden mellan ‹y›/‹i› skall bli', och äger alls inget gott försvar för detta.
Men där är det ändå en korrekt etymologi.
Skógvur wrote:Jag tycker bara att ‹jeg› mitt bland alla dessa andra ord med /jE/ som stavas med ‹é› vore en ohygglig oenhetlighet.
Men stavningen ég saknar - till skillnad från exemplen ovan - motivering framför jeg. (1) Det finns ett alternativ jeg med samma uttal som ég. (2) Det är etymologiskt mer korrekt att skriva jeg. Om é i isländska hade uttalats t.ex. [ʑyː] så skulle ég vara en rimlig stavning eftersom det skulle vara det enda sättet att stava ordet [ʑyːɣ] 'jag'. Kanske du förstår min poäng nu, eller så är du fortfarande förblindad av isländska ortografins bländande förträfflighet och ofelbarhet.
Skógvur wrote:Skillnaden i stavning mellan ‹y›/‹i› är för mig lika värdefull som kvar liggande stavningar som ‹dj› i rikessvenska; nog för att en huvudsaklig del av landet (hur' stor, egentligen?) icke längre uttalar deet, men det får isländskans ‹dýr› att kännas så mycket mindre främmande än vad det skulle göra om svenska stavningen var ‹jur› (och isländska å sin sida dragen till ‹dír›, för den delen; ‹djur› / ‹dýr› är en så himla trevlig överensstämmelse, och ‹jur› / ‹dír› så ledsam).
Jag har inget emot y och ý i isländska annat än att det är en smula überetymologiskt. Men ég istf. jeg är direkt felaktigt enligt vad jag anfört. Det är skillnad på tycke och smak å ena sidan (isl. dýr/dír) och rätt och fel å den andra (isl. jeg resp. ég).
Skógvur wrote:Vad gäller jämtska skall du dock hålla i detta ji, så länge som du skjuter in det även i stavningen av dessa andra ord!
Nu visade jag att j:et i jeg inte har något med é att göra (då hade jag stavat "jég"; jag skrive ju ljétt och inte "ljett"), det var själva poängen att göra det avståndstagandet.
Last edited by DrGeoffStandish on 05 Dec 2012 19:41, edited 1 time in total.

Allekanger
cuneiform
cuneiform
Posts: 143
Joined: 01 Feb 2012 00:27
Location: Suecia

Re: Jämtska

Post by Allekanger » 05 Dec 2012 12:58

Ah, intressant! Så för att sammanfatta och se om jag förstått rätt, så finns det (1) dialekter med eg > eg/ig, (2) dialekter med brytning eg > jeg/jag och (3) dialekter med j-förskott(?) från förekommande verb eg > jeg? Den tredje, till vilken bl.a. isländska och jämtska hör?

Med ditt anförande, så bör ju isländska stava nuvarande <ég> som <jeg>, ja - helt klart.

Ser frammimot konsonanterna! [:)]

User avatar
DrGeoffStandish
banned
Posts: 672
Joined: 19 Feb 2012 00:53

Re: Jämtska

Post by DrGeoffStandish » 05 Dec 2012 19:48

Allekanger wrote:Ah, intressant!
Tack! Folk är så involverade i sina uddlösa konspråk att de inte inser att det finns verkliga problem att lösa med samma metoder. Gräv där du står! (D.v.s. gör en insats för den dialekt som tala(de)s där du bor eller växte upp.)
Allekanger wrote:Så för att sammanfatta och se om jag förstått rätt, så finns det (1) dialekter med eg > eg/ig, (2) dialekter med brytning eg > jeg/jag och (3) dialekter med j-förskott(?) från förekommande verb eg > jeg? Den tredje, till vilken bl.a. isländska och jämtska hör?
Nja, man måste gå ända tillbaka till urnordisk tid för att hitta den allra tidigaste splittringen. Så här skulle jag vilja klassificera:
    • Image
      Utvecklingen av urnordiska eka i olika skandinaviska mål.
Jag skulle vilja ha en karta över hur de dialektala formerna för jag är, jag har tyvärr aldrig sett någon sådan. Det finns ju en uppsjö varianter som utvecklats ur de former i sista steget som jag skrivit ovan.
Allekanger wrote:Med ditt anförande, så bör ju isländska stava nuvarande <ég> som <jeg>, ja - helt klart.
Jag tror faktiskt att det var tänkt så från början då Rasmus Rask - som säkert hade koll på det här - valde stavningen je både för fornnordiska é och e med tillagt j. Under 1900-talets stavningsreform så antog man den enhetliga stavningen é oavsett etymologi. Tyvärr. Rask vrider sig i sin grav över den okunniga klåfingrigheten.
Allekanger wrote:Ser frammimot konsonanterna! [:)]
De kommer så fort jag får tid över.

Prinsessa
runic
runic
Posts: 3226
Joined: 07 Nov 2011 14:42

Re: Jämtska

Post by Prinsessa » 05 Dec 2012 21:11

Morpheus wrote:Kanske du förstår min poäng nu, eller så är du fortfarande förblindad av isländska ortografins bländande förträfflighet och ofelbarhet.
Bländande förträfflig och ofelbar är hon då icke. Vissa ting stör mig, så som att ‹d› är borttaget ur -lendska, men återstår i -land och -lendingur. Färingarna eller fastlandsborna uttalar inget de där heller, men stavningen håller vi kvar i av underliggande och enhetliga skäl. Så ‹íslendska› hade jag hellre sett än vare sig ‹íslenska› eller ‹íslenzka› (där ‹z› än då är litet bättre då det åt minstone talar om att de eller te där en gång låg).

Vad gäller smärre mål, så vill jag mig minnas att många ur Dunderklumpen säger ‹jeg›. Vad är det som de snackar (och förmodar att alla dessa röster hör samme skådespelare till)?

User avatar
DrGeoffStandish
banned
Posts: 672
Joined: 19 Feb 2012 00:53

Re: Jämtska

Post by DrGeoffStandish » 05 Dec 2012 22:30

Skógvur wrote:Bländande förträfflig och ofelbar är hon då icke. Vissa ting stör mig, så som att ‹d› är borttaget ur -lendska, men återstår i -land och -lendingur. Färingarna eller fastlandsborna uttalar inget de där heller, men stavningen håller vi kvar i av underliggande och enhetliga skäl. Så ‹íslendska› hade jag hellre sett än vare sig ‹íslenska› eller ‹íslenzka› (där ‹z› än då är litet bättre då det åt minstone talar om att de eller te där en gång låg).
Ja, 1973 bytte man ut det gamla z (< ts, ds, ðs) mot s. Att införa z till att börja med var väl egentligen det största misstaget, man (d.v.s. Rasmus Rask) skulle ha stavat ts, ds eller ðs. Det ser faktiskt ut som ett stavfel i "íslenska" - namnet på själva språket.
Skógvur wrote:Vad gäller smärre mål, så vill jag mig minnas att många ur Dunderklumpen säger ‹jeg›. Vad är det som de snackar (och förmodar att alla dessa röster hör samme skådespelare till)?
Dundeklumpen utspelas i norra Jämtland och han som spelar själva Dunderklumpen - och jätten Jorm - är jämte även om hans dialekt - som i vis mån framträder i filmen i kraftigt utjämnad form - som talas i en socken som gränsar till Ångermanland är halvt ångermanländsk, t.ex. avsaknad av diftonger; i området i norra Jämtland som det hela utspelas i är dock traditionellt tröndsktalande, s.k. lidmål. Jag tror inte några andra jämtar är med i filmen, inte med röst i alla fall. (Mannen i hatt, mustasch och röd snusnäsduk i detta klipp snackar lidmål vad jag kan höra; de övriga snackar det angränsande liernemål från Norge. Ungefär så skulle väl vi i Jämtland ha talat - regiolektalt, alltså - om vi fortfarande var en del av Norge, skulle jag tro.)

Ungefär så här låter jämtska idag i sin i praktiken mest genuina form:
  • Klövsjömål (talas söder om Storsjön); notera att -e (t.ex. kaste 'kasta') uttalas i detta mål.
    Kaxåsmål (talas norr om Storsjön); notera att -e (t.ex. kaste 'kasta') ej uttalas i detta mål.
Alltså en bit ifrån både det nordliga lidmålet (nordtröndska med jämtska inslag) och det nordöstliga "Dunderklumpsmålet" (jämtska med ångermanländska inslag; så här låter (västlig) ångermanländska som referens).

User avatar
DrGeoffStandish
banned
Posts: 672
Joined: 19 Feb 2012 00:53

Re: Jämtska

Post by DrGeoffStandish » 15 Dec 2012 15:42

Stjæła

Apropå östlig brytning i jämtska, det är inte bara i pronominet jeg (< fvn. ek, inte fön. jak!) som det påstås ha skett en sådan. Ta t.ex. verbet stjæła [2ʃæː.ɽa] 'stjäla' som dialektologerna brukar ta som exempel på östlig brytning; fvn. stela vs fön. stjala (e > ja via a-brytning p.g.a. den urnordiska ändelsen -an; *stelan).

I fall där östnordiska har brytning men där stammen är lång eller att inte finns en ändelse så saknar jämtska brytning: jmf. rikssvenska ljung mot jämtska lyng; rsv. stjälk mot j. stæłk; rsv. sjunga mot j. syngje (enbart i äldre nedteckningar, i modern dialekt "sjunge") etc.

Så, hur ska man då förklara den skenbara brytningen i stjæła? Till skillnad från t.ex. moderna jämtska "sjunge" (äldre syngje) så är det inte ett sentida lån. Istället ska "brytningen" förklarars således. Det är två samverkande fenomen i samspel och som inte har ett dyft med den östnordiska brytningen att göra:
  • (1) För det första så gäller det ju att jämtska vid kortstavighet har utjämning; t.ex. har fornnordiska bera 'bära' blivit j. bæra [2bæː.ra] där alltså stamvokalen har närmat sig ändelsevokalen.
    (2) För det andra så gäller det att fno. kombinationerna te och ti kan få ett j-inskott (palatalisering), t.ex. så uttalas jämtska stirð 'stel' (fno. stirðʀ) som [ʃeːɽ] snarare än "[steːɽ]".
Kombineras (1) och (2) så kan man enkelt förklara stjæła: Först så har det skjutits in ett j så att fno. stela har blivit stjeła, sedan har man fått utjämning med resultatet stjæła som sedan fått det moderna uttalet med [ʃ] för stj-.

Forngutniska jau

I samband med att jag konsulterade Aszevs sida om förnvästnordiska vs fornöstnordiska så läste jag litet om gutniska där. Där påstås det att gutniska jau kommer från fornnordiska trots att ú i övrigt blivit en "eu"-diftong snarare än "au"-diftong. Är detta sant? Det verkar mer troligt att det går tillbaka ända till urgermanska eu som kommer från (< iu < eu), d.v.s. att man i gutniska brutit e > ja och behållit u intakt utan förlängning. (Mer detaljerat så kanske äldre forngutniska hade mellansteget éu, d.v.s. med en förlängning av första vokalen i diftongen till skillnad mot vad som skedde i alla övriga dialekter; é > är väldigt vanligt i gutniska, t.ex. hér > hjár 'här' etc.; äldre e verkar snarare ha brutits till je, t.ex. er > jer 'är'. Byrtningen av e oavsett längd är i vilket fall som helst väletablerad.)

Aszev, är din etymologi för g. jau verkligen rätt, d.v.s. är du säker på att gutniska har haft mellansteget ?

(Och sedan så tycker jag att man ska skriva méla, dýma, lít eftersom vokallängden knappast tappade sin betydelse - de lever ju än idag i de sekundära diftongerna. Notera att det troligen är p.g.a. sänkningen av ø till y som fno. øy blivit oy; alternativet att varit "yy", så istället för säkning av vokalen så fick man avfrontning.)

User avatar
DrGeoffStandish
banned
Posts: 672
Joined: 19 Feb 2012 00:53

Re: Jämtska

Post by DrGeoffStandish » 19 Dec 2012 01:42

Jag får skjuta konsonanterna på framtiden ett tag, nu tänkte jag diskutera grundtalen 1, 2, 3 och 4 och hur de bör se ut i jämtska. I moderna jämtmål är det bara talet 1 som kan böjas efter genus och kasus (dock endast femininum som har en särskild dativform) men jag tänkte här presentera ett förslag på en mer arkaisk uppställning som tar hänsyn till både genus och kasus för alla fyra första räkneorden. Det baseras på hur det ser ut i modern jämtska (M) och fornjämtska (F) samt - med inspiration från - setesdalsmål (S) och älvdalska (Ä); låt mig därför skriva ned hur 1-4 böjs efter genus och kasus (genitiv struntar vi i - inte ens färöiska har det; ortografin för setesdalsmålet tagen härifrån där accent står för sekundär diftong):
    • 1 mask. nom./ack.
      M ein
      F einn
      S ein
      Ä ienn

      1 mask. dat.
      M ein
      F einum
      S ein
      Ä ienum

      1 fem. nom.
      M ei
      F ein
      S ei
      Ä įe

      1 fem. ack.
      M ei
      F eina
      S ei
      Ä iena

      1 fem. dat.
      M ein
      F einni
      S ei
      Ä ienner (< gen. einnaʀ)

      1 neut. nom./ack.
      M eitt
      F eitt
      S eitt
      Ä iett

      1 neut. dat.
      M eitt
      F einu
      S eitt
      Ä ienu

      2 mask. nom.
      M tvó
      F tveiʀ
      S tvei
      Ä twer

      2 mask. ack.
      M tvó
      F tvá
      S tvei
      Ä tųo (~ tvó)

      2 fem. nom./ack.
      M tvó
      F tvǽʀ
      S tvæ
      Ä twär

      2 neut. nom./ack.
      M tvó
      F tvau
      S tvau
      Ä tau (~ )

      2 mask./fem./neut. dat.
      M tvó
      F tveim
      S tvei/tvæ/tvau
      Ä twemm

      3 mask. nom.
      M trí
      F þríʀ
      S trí
      Ä trair (~ trír)

      3 mask. ack.
      M trí
      F þrjá
      S trí
      Ä trįuo (~ trjó)

      3 fem. nom./ack.
      M trí
      F þrjáʀ
      S trjå
      Ä trjär

      3 neut. nom./ack.
      M trí
      F þrjú
      S trjú
      Ä tråy (~ trý)

      3 mask./fem./neut. dat.
      M trí
      F þrim
      S trí/trjå/trjú
      Ä trimm

      4 mask. nom.
      M fýre
      F fjóriʀ
      S fire (äldre: fjóre)
      Ä fiuorer (~ fjórer)

      4 mask. ack.
      M fýre
      F fjóra
      S fire (äldre: fjóre)
      Ä fiuora (~ fjóra)

      4 fem. nom./ack.
      M fýre
      F fjóraʀ
      S fire (äldre: fjóra)
      Ä fiuorer (~ fjórer)

      4 neut. nom./ack.
      M fýre
      F fjagur
      S fire (äldre: fjògó)
      Ä fiuorę (~ fjóre)

      4 mask./fem./neut. dat.
      M fýre
      F fjórum
      S fire (äldre: fjóre/fjóra/fjògó)
      Ä fiuorum (~ fjórum)
För uppräkning 1, 2, 3, 4, ... gäller dock:
    • M ein, tvó, trí, fýre, ...
      F einn, tveiʀ, þríʀ, fjóriʀ, ...
      S ein, tvó, trí, fíre, ...
      Ä ienn, twå, tri, fyra, ...
Notera att det för jämtska och fornjämtska inte är någon skillnad mellan de böjningsbara grundtalen och uppräkningstalen men att det för setesdalsmål och älvdalska gäller att det skiljer.

Med ledning av informationen ovan och principen att jämtska har tre genus och flera kasus (nominativ/ackusativ å ena sidan och dativ å andra) så blir jämtskans system:
    • 1
                     Mask.       Fem.     Neut
      Nom./Ack.      ein         ei        eitt
      Dat.           einum       ein       eine

      2
                     Mask.       Fem.     Neut
      Nom./Ack.      tvei         tvé       tvou
      Dat.           tvum        tvum      tvum

      3
                     Mask.       Fem.     Neut
      Nom./Ack.      trí          tré       trý
      Dat.           trem        trem      trem

      4
                     Mask.       Fem.     Neut
      Nom./Ack.      fjøre        fjøre     fjugu
      Dat.           fjørum       fjørum   fjørum

      Notera: (1) Formen tvum dat. 'två' istf. "tveim" kommer av pron. dum 'dem' istf. "deim" (nom. och ack. dei resp. dum i alla genus).
             (2) Formen trem 'dat. 'tre' istf. trim kommer av talet fem 'fem' istf. "fim(m)".
De fyra första jämtska räknetalen 1, 2, 3, 4 är precis som i konventionell modern jämtska, d.v.s.
    • ein, tvó, trí, fýre
Notera att i jämtska finns dessutom substantivistiska former (d.v.s. med samma böjning substantiv) som används vid självständig form; man böjer på detta sätta alla grundtal från och med 2 och upp till och med 12 och man utgår från räknetalen. T.ex. gäller det att man säger:
    • Jeg sá dekk trí·ęn staðne heime. 'Jag såg er tre stanna hemma.'
Jämför detta med
    • Jeg sá dekk tré storkje staðne heime. 'Jag såg er tre tjejer stanna hemma.'
där man inkluderar vad för tre ting man ser.

User avatar
DrGeoffStandish
banned
Posts: 672
Joined: 19 Feb 2012 00:53

Re: Jämtska

Post by DrGeoffStandish » 20 Dec 2012 00:04

Vokativ

Jämtska har en särskild vokativ, åtminstone i pluralis: Streikeð! 'Hörni pojkar!' Denna har bildats utifrån det fornjämtska pronominet 'ni' (jämtska dæð, ur ett fornjämtskt þið som var en parallellform till ). Man har alltså utvecklingen:
    • Ið streikaʀ! 'Ni pojkar!' ~ Streikaʀ ið! > Streikað! > Streikeð! > [2streɪː.kə]
Här är en faksimil från Reinhammars Hammerdalsmålet s. 36 där vokativ nämns:
    • Image
Notera att starka neutrala Boðneð! (ba`ne i faksimilen) 'Ni barn!' är analogt bildat utifrån de starka maskulina och feminina substantiven, här borde man egentligen ha väntat sig akut accent (och därmed sammanfall med vanliga bestämda formen i singularis nominativ/ackusativ).

User avatar
DrGeoffStandish
banned
Posts: 672
Joined: 19 Feb 2012 00:53

Re: Jämtska

Post by DrGeoffStandish » 23 Dec 2012 14:43

Tack för alla intressanta kommentarer och synpunkter. :roll:

Allekanger
cuneiform
cuneiform
Posts: 143
Joined: 01 Feb 2012 00:27
Location: Suecia

Re: Jämtska

Post by Allekanger » 23 Dec 2012 18:09

Morpheus wrote:Tack för alla intressanta kommentarer och synpunkter. :roll:
Varsågod. :roll: Skrev du något i de sista tre inläggen som jag inte hann läsa? [:S] Jag har läst dina inlägg tidigare i veckorna, men har inte haft tid att svara. Jag är upptagen av mig periodvis, men jag ska försöka bättra mig. Det är ju roligare om man får respons på det man gör.

Jeg
Jag visste inte det om jylländska, intressant! Vet du vilken form div. dalmåls ig kommer från? Är det en vokalhöjning av [e]eg[/i]?

Engelska wikirtikeln om fornvästnordiska säger att isländska ég är ett resultat av förlängning av E:et för att det står i uddljud (och därmed fått sitt nuvarande uttal?). Det verkar tydligen hänt en del andra ord också (t.ex at > át, enligt källan, om jag fattat det rätt). Vad tror du om det?

Stjæła
Brytning är intressant (även om jm. stjæła inte hör hit). Vissa ord i den dialekt jag försöker lite smått anamma har inte brytning i vissa fsv. ste-ord, [ste:ɽa] 'stjäla' och [sta:ɳa] 'stjärna' (ungefärlig IPA...). Det är i vilket fall kul med ännu ett ord som tagit en annan väg till ungefär samma resultat.

jau
Din beskrivning verkar genomtänkt, speciellt då gutniska har mycket brytning. Skulle annars I:et i iu påverka U:et att "diftongeras" annorlunda? I dunno...

Vokativ
Vet du om detta finns i fler dialekter också? Det är första gången jag läser något om vokativ i dialektsammanhang, men ser man på hur det utvecklats fram, så är det väl inte omöjligt om det dyker upp på fler platser. Används det i jämtska idag? Och kan man bygga liknande form med andra ord eller kanske personnamn?

och Vokalfonem, som jag tror jag glömde sist.
18~19 stycken, det är många! Är det en översiktlig ljudlära eller har du utgått från en exempel dialekt? Jag antar att det skiljer sig i olika delar av landskapet. Jag får det till kanske 11 vokaler i målet här hemma, inte riktigt lika många. Jag gillar skillnaden jm. /[y] vs. [ɪ]/[ʏ] och ovanligt fin symmetri i diftongerna, må jag säga! De brukar kunna se ut på väldigt många sätt i olika dialekter. Finns det ord med något [aɪ]-liknande också, i t.ex. lånord eller egennamn?

Du kanske har nämnt det förut, men jag har glömt: räknar du in dialekterna i Härjedalen i din ortografi också?

Hursomhelst, fortsätt gärna! [:)]

User avatar
DrGeoffStandish
banned
Posts: 672
Joined: 19 Feb 2012 00:53

Re: Jämtska

Post by DrGeoffStandish » 23 Dec 2012 21:00

Allekanger wrote:Varsågod. :roll: Skrev du något i de sista tre inläggen som jag inte hann läsa? [:S]
Nej, jag tänkte jag skulle bumpa lite. Tydligen så gick det. Jag lär väl fylla dem med nåt vettigt senare, bara att redigera.
Allekanger wrote:Jag har läst dina inlägg tidigare i veckorna, men har inte haft tid att svara. Jag är upptagen av mig periodvis, men jag ska försöka bättra mig. Det är ju roligare om man får respons på det man gör.
Precis, men det skulle räcka med en bekräftelse på att det läses. Jag brukar invänta en reaktion innan jag lägger ner x antal timmar på nästa ämne, och vilken reaktion som helst duger - jag förväntar mig inte att ni också lägger ner tre timmar på att svara.
Allekanger wrote:Jeg
Jag visste inte det om jylländska, intressant!
Jylländska har tydligen en hel del västnordiska drag.
Allekanger wrote:Vet du vilken form div. dalmåls ig kommer från? Är det en vokalhöjning av [e.] i eg?
Med tanke på att fno. jamn 'jämn' är iemn (via progr. i-omljud) i älvdalska så verkar det rimligt att ig kommer ur ett äldre ieg. Det är alltså en gammal brytningsform. I t.ex. kustnorrländska har man jeg (äldre ieg, antar jag) i betonad form men i i obetonad form; jag tror att älvdalska ig på motsvarande sätt kommer ur en syntes mellan ett äldre betonat ieg och ett äldre obetonat i. Denna förklaringsmodell fungerar ej på jämtska eftersom jämtska saknar progressivt i-omljud i den ställningen (enligt t.ex. dialektologen Arnold Dalen så saknar jämtska helt progr. i-omljud; t.ex. fjell 'fjäll' skulle då ha inlånat e, den riktiga jämtska formen skulle vara fjall).
Allekanger wrote:Engelska wikirtikeln om fornvästnordiska säger att isländska ég är ett resultat av förlängning av E:et för att det står i uddljud (och därmed fått sitt nuvarande uttal?). Det verkar tydligen hänt en del andra ord också (t.ex at > át, enligt källan, om jag fattat det rätt). Vad tror du om det?
Det är också en teori, men just ek tror jag var immunt mot en sådan förändring, det är för vanligt förekommande för att påverkas. I vilket fall som helst så tror jag på min teori för jämtska.
Allekanger wrote:Stjæła
Brytning är intressant (även om jm. stjæła inte hör hit). Vissa ord i den dialekt jag försöker lite smått anamma har inte brytning i vissa fsv. ste-ord, [ste:ɽa] 'stjäla' och [sta:ɳa] 'stjärna' (ungefärlig IPA...). Det är i vilket fall kul med ännu ett ord som tagit en annan väg till ungefär samma resultat.
Där kan det handla om brytning men att j:et har tappats sekundärt. Vad är det för dialekt vi pratar om?
Allekanger wrote:jau
Din beskrivning verkar genomtänkt, speciellt då gutniska har mycket brytning. Skulle annars I:et i iu påverka U:et att "diftongeras" annorlunda? I dunno...
Precis min tanke, varför skulle ú i diftongeras som au istf. det vanliga eu? Nej, då verkar det troligare att urgerm. eu > gutn. jau genom att e > ja (eller möjligen att é > ).
Allekanger wrote:Vokativ
Vet du om detta finns i fler dialekter också? Det är första gången jag läser något om vokativ i dialektsammanhang, men ser man på hur det utvecklats fram, så är det väl inte omöjligt om det dyker upp på fler platser. Används det i jämtska idag? Och kan man bygga liknande form med andra ord eller kanske personnamn?
Det finns i älvdalska men då för personnamn med förlust av ändelse; t.ex. Lasse blir Lass! Jag har bara hittat belägg för vokativ i hammerdalsmålet men då har jag knappast letat, råkade hitta det i skrivande stund. Det finns säkert i andra jämtmål också. Vokativ borde fungera för alla ord som kan substantiveras och då i pluralis, t.ex. Tríe! 'Ni tre!' i singularis lägger man rimligen till -du vid personer: Jóndu! 'Du Jon!'. Generaliserat kan man då säga Streikdu! 'Du pojk!'.
Allekanger wrote:och Vokalfonem, som jag tror jag glömde sist.
18~19 stycken, det är många! Är det en översiktlig ljudlära eller har du utgått från en exempel dialekt? Jag antar att det skiljer sig i olika delar av landskapet. Jag får det till kanske 11 vokaler i målet här hemma, inte riktigt lika många. Jag gillar skillnaden jm. [i.]/[y] vs. [ɪ]/[ʏ] och ovanligt fin symmetri i diftongerna, må jag säga! De brukar kunna se ut på väldigt många sätt i olika dialekter. Finns det ord med något [aɪ]-liknande också, i t.ex. lånord eller egennamn?
Jag har utgått från en standardiserad uttalsnorm. I dialekterna är antalet fonem färre, t.ex. så finns det få dialekter som skiljer mellan alla av á, a, o och u (bara i sydvästjämtska där de uttalas "ao", "a", "ô~ö" resp. "å"; i centraljämtska har á, u och o alla sammanfallit till ett å-ljud).
Allekanger wrote:Du kanske har nämnt det förut, men jag har glömt: räknar du in dialekterna i Härjedalen i din ortografi också?
Nej, men det skulle dock i princip bara handla om att ta hand om u-omljutt a; de härjedalska ld (kveld), nd (land), mb (lamb) och - trivialt - ng (tung) har jag redan i ortografin med uttal [l:], [n:], [m:] resp. [ŋ:]. Kanske jag borde skriva ǫ? Då har man t.ex. hǫnd 'hand', tǫnn 'tand' etc. Problem (1): Ogonek står redan för gammal nasalitet i ę. Problem (2): Bokstaven ǫskulle sammanfalla med antingen o eller a i uttalet beroende på uttalsnorm och/eller dialekt; jag vill undvika vokalsammanfall i ortografin.

N.B.: Frågan är hur det jämt-härjedalska ordet för 'vi' skulle stavas. I jämtska är det "" och i härjedalska "", båda kommer ur ett äldre m + vit (kastum vit = 'vi kastar'). Antagligen kommer det härjedalska ordet ur den förenade formen myt (mvit > myt) och det jämtska ur mit (v helt tappat utan spår: mvit > mit). Ska man diafonemiskt skriva "mveð"? [>_<]
Allekanger wrote:Hursomhelst, fortsätt gärna! [:)]
Det är tanken!

Allekanger
cuneiform
cuneiform
Posts: 143
Joined: 01 Feb 2012 00:27
Location: Suecia

Re: Jämtska

Post by Allekanger » 23 Dec 2012 23:27

Då ska jag definitivt säga till när jag läst i fortsättningen, helt klart! Jag får redigera efteråt, om jag kommer på lite mer att säga om samma grej.

Tack för svaren!

Författarens avhandling behandlar ljudläran i målet i och delvis runt Skuttunge*, en by belägen några mil norr om Uppsala. Det är från den trakten som min mor och hennes släkt kommer. Ingen pratar ju dialekt här längre, mer än ett fåtal ord och böjningar. Men han beskriver ljudutvecklingen från fornsvenska väldigt väl, så det är om inte annat intressant läsning. Han nämner ang. brytning ste/stæ-orden [ste:ɽa] 'stjäla', [sta:ɳa] 'stjärna', [staɽpa] 'stjälpa' (i analogi av nån annan form av verbet nämnde han, minns ej helt...) och [ɧaʈ:] 'stjärt'. Vet inte hur ordet för 'stjälk' ser ut... Åter igen ungefärlig IPA, då jag "översätter" från landsmålsalfabetet.

* Alltså inte samma dialekt som jag beskrev i mål- och dialekttråden förut. Roslagmålet jag pratade om där kommer från min fars sida.

Men nu är det ju jämtska det handlar om, så jag ska hålla mig till det i fortsättningen! Jag ivrar så lätt iväg.

User avatar
Aszev
admin
admin
Posts: 1508
Joined: 11 May 2010 04:46
Location: Upp.
Contact:

Re: Jämtska

Post by Aszev » 24 Dec 2012 05:06

Jag har läst igenom allt du skrivit, och har tänkt svara vid ett flertal tillfällen, men inte gjort det eftersom jag upplevde din ton som antagonistisk rörande mina sidor (vilket jag erkänner var en smärre överreaktion från min sida såhär i efterhand).

Jag kan evt. ge lite mer uttömmande svar vid ett senare tillfälle, och jag ska försöka gräva fram böckerna jag använt som källor och se vad där står mer exakt. Men jag får fråga dig, har du några andra källor än dina egna teorier för det du påstår är fel?

Att göra 3 tomma inlägg för att bumpa en tråd bryter hur som helst mot forumreglerna, och därför har jag tagit bort dem.
Sound change works in mysterious ways.

Image CE

User avatar
DrGeoffStandish
banned
Posts: 672
Joined: 19 Feb 2012 00:53

Re: Jämtska

Post by DrGeoffStandish » 25 Dec 2012 15:29

Aszev wrote:Jag har läst igenom allt du skrivit, och har tänkt svara vid ett flertal tillfällen, men inte gjort det eftersom jag upplevde din ton som antagonistisk rörande mina sidor (vilket jag erkänner var en smärre överreaktion från min sida såhär i efterhand).
Jag påpekade bara felen hos dina källor. I övrigt så är det en utmärkt genomgång du gör.
Aszev wrote:Jag kan evt. ge lite mer uttömmande svar vid ett senare tillfälle, och jag ska försöka gräva fram böckerna jag använt som källor och se vad där står mer exakt. Men jag får fråga dig, har du några andra källor än dina egna teorier för det du påstår är fel?
Jag har upptäckt att det egentligen inte har forskats speciellt mycket på slika frågor, då är mina teorier (som inte är gripna ur luften utan blott extrapoleringar av vedertagna förklaringar) lika goda som några. Eller, bättre. [B)]

Visst, det handlar till stor del om politik, som jämte vill jag kunna tala för min sak och inte låta någon anti-jämtsk ångermanlänning tala för "min" sak och utan vidare förklaring påstå att jämtska t.ex. har brytning i bl.a. jeg. Först när en insatt pro-jämtsk jämte slutligen håller med om att jämtska har ett östligt språkdrag så bör frågan hållas för avgjord tills något nytt dyker upp. Tills vidare så anser jag att det inte är avgjort att jämtska jeg är en östlig brytningsform, jag kräver mer än ett slentrianmässigt avfärdande konstaterande från en anti-jämtsk auktoritet från nordöstra Ångermanland.

Ang. forngutniska "jú"
Jag skulle väldigt gärna vilja se hur gutniska jau kan komma ur ett äldre snarare än direkt ur eu/éu. Då vill jag se en förklaringsmodell och inte bara ett påstående att så är det. Redan i Gutasagan från 1300-talet var det jau (stavat iau) som gällde (þiauþ = fsv. þjúð, fiauratigi marca = fsv. fjúratigi marka etc.); när exakt fick man en sekundär diftongering ú > au århundraden före de övriga sekundära diftongeringarna? Eller, finns det ett enda belägg för i forngutniska som inte kan förklaras som ett enstaka stavfel? (Runstenar finns ju i mängder så bara att leta bland dem.)
Aszev wrote:Att göra 3 tomma inlägg för att bumpa en tråd bryter hur som helst mot forumreglerna, och därför har jag tagit bort dem.
Forumreglerna? [:P] Skämt åt sidor ...

Personligen tror jag på en enda forumregel, nämligen maximal yttrandefrihet inom lagens råmärken, d.v.s. bryt ej mot gällande lagar i det land där servrarna ligger eller där man själv befinner sig som skribent. Varför skulle man behöva några särskilda forumregler? (Däremot så är det rimligt med "regler" av praktisk art, t.ex. automatisk begränsning av antalet inlägg per dag p.g.a. utrymmesskäl, t.ex. högst fem inlägg per medlem och dag. Om då de fem inläggen blott och bart består av ett så skenbart innehållslöst "..." så är det upp till skribenten att själv avgöra det lämpliga i det.)

User avatar
DrGeoffStandish
banned
Posts: 672
Joined: 19 Feb 2012 00:53

Re: Jämtska

Post by DrGeoffStandish » 25 Dec 2012 22:55

Efter litet eftertanke så har jag modifierat enligt:
    • 1
                     Mask.       Fem.     Neut
      Nom./Ack.      ein         ei        eitt
      Dat.           einum       einne     eine

      2
                     Mask.       Fem.     Neut
      Nom./Ack.      tvó         tví       tvou
      Dat.           tvum        tvum     tvum

      3
                     Mask.       Fem.     Neut
      Nom./Ack.      trí          tré       trý
      Dat.           trem        trem      trem

      4
                     Mask.       Fem.     Neut
      Nom./Ack.      fýre        fýre      fjugu
      Dat.           fýrum       fýrum    fýrum
För substantiviserade tal (vid självständigställning utan substantiv) så inser jag att de är de ovanstående formerna som ska användas. Därför gäller det t.ex. att man har
    • Jeg spyr dekk tví storkje um dæð      'Jag frågar er två tjejer om det'
      |
      Jeg spyr dekk tví·ęn um dæð          'Jag frågar er två [tjejer] om det'
Dessutom gäller det att personligt pronomen i tredje person pluralis är:
    •                Mask.       Fem.      Neut
      Nom./Ack.      dei                  dou
      Dat.            dum         dum      dum
      Gen.           deire         deire     deire
Notera att om man hade utgått från fno. mask. ack. þá istf. fno. mask. nom. þeiʀ för j. mask. nom./ack. då hade det förstås varit istf. dei vilket hade gett ett med talet 2 harmonierande system.

Post Reply