Skånsk grammatik / Scanian grammar

Diskutera konstgjorda/kunstige språk, kulturer, världar/verdener, nærstående vitenskaper og mykket/meget annat!
User avatar
sestir
hieroglyphic
hieroglyphic
Posts: 61
Joined: Sun 22 Mar 2015, 16:05
Location: Markaryd
Contact:

Re: Skånsk grammatik / Scanian grammar

Post by sestir » Thu 31 Mar 2016, 17:38

HinGambleGoth wrote:Hur förhåller sig den standarddanska stavningen till skånska dialekter?
En grej är att vissa ord som stavas med dubbla konsonanter i svenska har enkel i danska. T ex:

:swe: till :dan: til
:swe: vill :dan: vil
:swe: fick :dan: fik

:swe: fik :se-sk2: *feik

Eftersom skånskan i nästan alla accenter fungerar så att lång vokal = diftong, monoftong = kort vokal, så passar det danska stavningsalternativet bra. Det har nog använts rätt mycket i Skåne också. Det är kanske det som hände här: Artikel i Hallandsposten

Häraden har troligen fått namn efter en person som hetat "Wil(l)" med ett eller två l.
Lantmäteriet wrote:Lantmäteriet anser att den önskade namnformen Vilshärad är att betrakta som en gammalstavning av det korrekta Villshärad. För detta talar en undersökning av den lilla grupp av sex namn som innehåller förleden Vils- i Rosenbergs lexikon från 1883.
[...]
Fyra av dessa namn kommer efter språkgranskning under 1900-talet att stavningsändras enligt följande:
Vilsberg > Villsberg
Vilsbäcken > Vissbäcken
Vilstad > Villstad
Vilsåker > Villsåker

Ändringarna grundar sig på namnens uttal med [ll], i ett fall dock med [ss], medan namnet Vilseberga inte ändras genom associationen till ordet vilse som stavas -ls-.
User avatar
sestir
hieroglyphic
hieroglyphic
Posts: 61
Joined: Sun 22 Mar 2015, 16:05
Location: Markaryd
Contact:

Re: Skånsk grammatik / Scanian grammar

Post by sestir » Sun 22 May 2016, 17:44

Om man ställer frågan "Hur går det?" på det förlorande lagets läktare vid en skånsk fotbollsplan kan man få svaret:
[ˋa di e ʁaint ˊæɔː de]

Jag funderar på hur det borde stavas.
æɔ motsvarar nog ungefär svenska "av". Några alternativ: av, af, au, å, á, aw, eu.

Det hänger lite ihop med att när man spårar ord bakåt kommer man ofta till semitiska språk och bokstaven ו (vav/waw). Om jag förstår det rätt är det många bokstäver som via olika språk kommit från feniciska waw: F — via grekiska digamma och med siffervärde 6, Y — har samma ljud och form, U — ser ut som waw i estrangela-script fast spegelvänt eftersom vi skriver LTR. Det hade vat gött at slå tehupa dem! [:)]
User avatar
sestir
hieroglyphic
hieroglyphic
Posts: 61
Joined: Sun 22 Mar 2015, 16:05
Location: Markaryd
Contact:

Re: Skånsk grammatik / Scanian grammar

Post by sestir » Fri 22 Jul 2016, 19:58

Funderar lite på infinitivmärket nu...

Engelska har to + infinitiv -Ø
Svenska har att + infinitiv -a med en äldre form āþ som i sydsverige blivit [ɔ]
Danska har til + infinitiv -e eller at + infinitiv -e
Norska har tydligen å + infinitiv -e/-a
Holländska kör ibland med te + infinitiv -en
Litauiska har infinitiv -ti dvs ett suffix som uttalas ungefär [te]

I Skånska har jag ofta hört [te ɔ]. T ex: Det bler te å le cykelen him før annars skádas fälgen.

Så, kanske kan man beskriva det som:
Fullständig form: te å + infinitiv -a
Förkortad form: å + infinitiv -a

Det påminner om Engelska såtillvida att [te ɔ] liknar ett skånskt uttal av tō.
Det stämmer med Svenska o Danska såtillvida att te kan vara en manglad form av til och å kommer av āþ.
Korta formen är samma som norska.
Halva uttrycker är samma som Holländska.
Halva uttrycket låter som Litauiskans suffix.

Har jag glömt något språk? :mrgreen:
Last edited by sestir on Thu 03 Nov 2016, 10:50, edited 1 time in total.
User avatar
Aszev
admin
admin
Posts: 1476
Joined: Tue 11 May 2010, 04:46
Location: Upp.
Contact:

Re: Skånsk grammatik / Scanian grammar

Post by Aszev » Mon 25 Jul 2016, 08:13

Tror att mer eller mindre samtliga skandinaviska dialekter har antingen ti/te, å eller ti/te å, stavningar till trots. Rikssvenskan är den enda varianten där man önskar ett läsuttal av att, riksdanska har <at> /ʌ/ för infinitivmärket (Jag känner inte till att danska skulle ha någon infinitiv med til).

Det finns en avhandling om ämnet av Kristina Hagren från 2008, som heter Hur märks infinitiven?.

Angående å så är det, som du säjer, den gängse uppfattningen att det kommer från ett reducerat . Jag har också läst någonstans att det finns teorier om att det skulle vara genom påverkan från ok, precis som när att/och blandas samman idag, men mig veterligen har man inte gjort några närmare studier på det..
Sound change works in mysterious ways.

Image CE
User avatar
sestir
hieroglyphic
hieroglyphic
Posts: 61
Joined: Sun 22 Mar 2015, 16:05
Location: Markaryd
Contact:

Re: Skånsk grammatik / Scanian grammar

Post by sestir » Sat 30 Jul 2016, 06:46

Aha, det visste jag inte — att man säger tɪ ʌ eller liknande även i skandinaviska dialekter som inte är direkt daniska. Funkar det även när man använder hjälpverb + infinitiv? T ex som i danska:
framgooglat exempel från jobindex.dk wrote:Vil du være med til at hjælpe flygtninge ud på arbejdsmarkedet? Har du lyst til at samarbejde med det lokale erhvervsliv og skabe jobåbninger for vores nye flygtninge borgere i Helsingør Kommune?
---
V.g. suffixet -ti i Litauiska bör jag inse att det finns i nästan alla baltoslaviska språk.
User avatar
CMunk
metal
metal
Posts: 866
Joined: Thu 12 Aug 2010, 14:47
Location: Denmark
Contact:

Re: Skånsk grammatik / Scanian grammar

Post by CMunk » Sat 30 Jul 2016, 14:31

Aszev wrote:Tror att mer eller mindre samtliga skandinaviska dialekter har antingen ti/te, å eller ti/te å, stavningar till trots. Rikssvenskan är den enda varianten där man önskar ett läsuttal av att, riksdanska har <at> /ʌ/ för infinitivmärket (Jag känner inte till att danska skulle ha någon infinitiv med til).
Det er rigtigt, at rigsdansk udelukkende bruger <at> /ʌ/ som infinitivmærke. <til> /te/ kan ikke bruges som infinitivmærke, men i visse jyske dialekter kan det bruges som konjunktion.

Et par eksempler:

Vestjysk
Steen Steensen Blicher 'E Bindstouw' (1842) wrote:De ku jow da ett slaa fejl, te dæ wa baade Jen aa Enaahn, dæ bejled te hin.
Link
Med rigsdansk ortografi: :dan: "Det kunne jo da ikke slå fejl, til der var både den ene og den anden, der bejlede til hende."

Image Sønderjysk
Æ Synnejysk Forening wrote:Te det vå hin, der vår for krass,
det tænt hun slett it å.
Vi’ ve’e åll te Jeppe dråk,
men Nille brugt jo osse Stok.
Link
Med rigsdansk ortografi: :dan: "Til det var hende, der var for kras, det tænkte hun slet ikke på. Vi ved(/vidste?) alle til Jeppe drak, men Niller brugte jo også stok."

Jeg har fået at vide fra min sønderjyske kæreste, at det ikke kan bruges som infinitivmærke.

Image Æ elske å lau ma.
Image *Æ elske te lau ma.
:dan: Jeg elsker at lave mad.
sestir wrote:Aha, det visste jag inte — att man säger tɪ ʌ eller liknande även i skandinaviska dialekter som inte är direkt daniska. Funkar det även när man använder hjälpverb + infinitiv? T ex som i danska:
framgooglat exempel från jobindex.dk wrote:Vil du være med til at hjælpe flygtninge ud på arbejdsmarkedet? Har du lyst til at samarbejde med det lokale erhvervsliv og skabe jobåbninger for vores nye flygtninge borgere i Helsingør Kommune?
Dette "til at" er en bivirkning af konstruktionerne "være med til" og "have lyst til" plus infinitivt objekt. "Til" er altså en præposition i dette tilfælde, og infinitiven kan kommutere med en nominalfrase.

:dan: Jeg vil være med til at hjælpe.
:dan: Jeg vil være med til festen.

:dan: Jeg har lyst til at samarbejde.
:dan: Jeg har lyst til et æble.

I andre hjælpeverbum-konstruktioner, vil kombinationen "til at" ikke opstå.

:dan: Jeg gider ikke at hjælpe.
:dan: Jeg bryder mig ikke om at hjælpe.

Jeg håber, det var en hjælp [:D]
Native: :dan: | Fluent: :uk: | Less than fluent: :deu:, :jpn:, :epo: | Beginner: Image, :fao:, :non:
Creating: :con:Jwar Nong, :con:Mhmmz
User avatar
sestir
hieroglyphic
hieroglyphic
Posts: 61
Joined: Sun 22 Mar 2015, 16:05
Location: Markaryd
Contact:

Re: Skånsk grammatik / Scanian grammar

Post by sestir » Mon 01 Aug 2016, 17:33

CMunk wrote:Jeg håber, det var en hjælp [:D]
Det var det absolut! Uppskattas! [:)]
User avatar
HinGambleGoth
greek
greek
Posts: 459
Joined: Tue 01 Jul 2014, 04:29
Location: gøtalandum

Re: Skånsk grammatik / Scanian grammar

Post by HinGambleGoth » Fri 26 Aug 2016, 10:49

Angående diftonger i ord med Fornspråkets /ei/ så är de sekundära i skånskan, ett bra exempel på detta är att äldre långt e ur den fornnordiska diftongen vanligtvis förkortas bakom konsonantkluster och m, liksom i svenskan, skånskan har även en ganska typisk skånsk ljudförändring där fortkortat e sammanfaller med kort i.

hæim - hem - him

fæitt - fett - fidd

hvæim - hvem - vim

æitt - ett - itt

Skånskans vokalutveckling, alltså då menar jag genuina dialekters, är intressant och värd en undersökning, skånska mål saknar ju det korta svenska u-ljudet utan har kontinentalt /u/ i ord som hund och buss. Och sen har jag aldrig stött på ô i beskrivningar av skånska heller.

Skånskan genomgick skiftet a - å men annars har nog vokalerna utvecklats annorlunda, ingen direkt motsvarighet till vokaldansen alltså, snarare en utveckling direkt från ett ganska "danskt" vokalsystem till ett liknande engelskans med många sekundära diftonger från gamla långa, förlängda korta och vokal + gh.

Skånskans kvantitetsystem skiljer sig även från svenskans, inga långa konsonanter t.ex, på denna punkten liknar återigen skånskan danska och engelska, exakt hur gamla kortstaviga ord har utvecklats bör undersökas är det förlängnin och sänkning som i svenskan eller mera som danska/engelska?
[:D] :se-og: :fi-al2: :swe:
[:)] :nor: :usa: :uk:
:wat: :dan: :se-sk2: :eng:
[B)] Image Image :deu:
User avatar
sestir
hieroglyphic
hieroglyphic
Posts: 61
Joined: Sun 22 Mar 2015, 16:05
Location: Markaryd
Contact:

Re: Skånsk grammatik / Scanian grammar

Post by sestir » Sun 28 Aug 2016, 01:11

HinGambleGoth wrote:hæim - hem - him
...
æitt - ett - itt
him & it är de malmöitiska formerna. Bornholmska har något i stil med "Hjemm" för hem, och så vitt jag minns uttalades hem som på svenska när jag växte upp i Göinge. Det får mig att tro att orden för åtminstone hem och ett försvunnit och sedan lånats in från svenska på svenskt territorium och från danska på danskt territorium.

Om jag ska föreslå tre exempel så kanske: Got. faihu - Sv. fä - Scy ??. Det lånades som felagi till engelska från "Old Norse" med e i första stavelsen på ca 1300-tal. Det uttalas nu vanligen inte med [ai] men uttalet följer oftast stavningen. Hade det stavats med e hade det uttalats [ai] i nordväst.

Got. seins - Sv. sin - Scy. [sḙin]

Got. dails - Sv. del - Scy. [dail]

Det kanske inte går att dra så långtgående slutsatser men ofta stämmer PG /iː/ med Scy. [ḙi] och PG /ai/ med Scy. [ai]. Frågan är kanske om den överensstämmelsen gått via svenskt och danskt /iː/ och /eː/ eller om skåningarna tillåtits bevara sina fonem själva? Och vilka inflytanden man ska räkna med från kontinenten.

---

Jag fick just hem mitt ex av Kalle Linds Skånsk-Svensk Ordbok — Från Abekatt till Övanpo. Kort recension: Ca 600 ord och uttryck definierade med exempel; vissa med dikter, musiktexter och bakgrundshistorier. Den bygger till viss del på andra skånska ordböcker, bl a Ohlmarks 1978. Den influensen är en svaghet, är jag rädd. Boken är ändå mestadels sund och läsaren kommer att vara bättre på skånska efter att ha läst den än före. [:)]
User avatar
メタ情報
hieroglyphic
hieroglyphic
Posts: 43
Joined: Sat 03 Jan 2015, 03:43

Re: Skånsk grammatik / Scanian grammar

Post by メタ情報 » Wed 07 Sep 2016, 14:24

Hvad jag førstår har skånskan palatalt l, som også uttalas /jl/. Jær det så at fylla, fylgi, fylgja, velja , og selja har samanfallit i den delen? Kalla og balja også?
User avatar
sestir
hieroglyphic
hieroglyphic
Posts: 61
Joined: Sun 22 Mar 2015, 16:05
Location: Markaryd
Contact:

Re: Skånsk grammatik / Scanian grammar

Post by sestir » Thu 08 Sep 2016, 22:19

Bornholmskan och skånska vid sydkusten har palataliserat lite alla möjliga konsonanter, ja. Tonny Borrinjaland som läste från sin bibelöversättning i det länkade youtube-klippet uttalar t ex kalla [`kajla]. Många bornholmska ord stavas också med j före l, men i vissa fall finns det andra förklaringar än palatalisering:
enj knajl [knajl] — backe / förhöjning, kanske det som med svensk standard stavas "knaggel", troligen från *knaggul (SAOB) (-jl är alltså en sammandragning av -gel)

Jag får intrycket att det nu bara är vanligt när l föregås av en främre sluten vokal — /i, e, ɪ/ eller /y/.
allarafujller — klok/allvarlig (har hört både med och utan j)
[ˋɛjlɛˌtunæ] — öltunna var tydligt palataliserat; kanske från engelska ale [eɪl]

I övriga Skåne tror jag inte l palataliseras mer än i t ex Centralsverige. Ordet fylla — sv. mättnad, stavas fyjlla i Espersens ordbok. Vad bornholmarna använder för ord för fylgja/följa/follow/laistjan, får jag ta som läxa att ta reda på, om inte någon råkar veta. [:)]

Edit: blå text och röd överstrykning
Last edited by sestir on Sat 10 Sep 2016, 10:41, edited 1 time in total.
User avatar
メタ情報
hieroglyphic
hieroglyphic
Posts: 43
Joined: Sat 03 Jan 2015, 03:43

Re: Skånsk grammatik / Scanian grammar

Post by メタ情報 » Fri 09 Sep 2016, 18:58

Hur vet man at knajl int jær ordet knall(e)? Tydelsen jær ju densama. Sen vet jag int mykjet om skånsk fonologi, men borde int ett *knaggul hava grav aksent, og således int førsvagas så lett? Førvardningen ggj kjænns lita øverdriven vid grav aksent, men det kanskje finns adra liknande fall. Skulle då byggelse og bøjelse samanfalla?
User avatar
sestir
hieroglyphic
hieroglyphic
Posts: 61
Joined: Sun 22 Mar 2015, 16:05
Location: Markaryd
Contact:

Re: Skånsk grammatik / Scanian grammar

Post by sestir » Sat 10 Sep 2016, 10:58

Det vet man inte, jag slarvade när jag gjorde förra inlägget och kan ha varit helt ute och cyklade. Espersens ordbok nämner t o m knalle i artikeln om knajl, och knalle finns med i Peter von Möllers ordbok och visar att det förekom på 1800-talet i Halland. Tack för att du är observant!! [:D]

Jag ser dessutom nu att knaggel listas som neutrum nästan överallt utom i Finland. Men jag säger "en knaggel" med akut accent och har över huvud taget inte knalle (utom i betydelsen kringresande torghandlare) i mitt aktiva ordförråd, så jag är nog mest förvirrad av alla.
User avatar
sestir
hieroglyphic
hieroglyphic
Posts: 61
Joined: Sun 22 Mar 2015, 16:05
Location: Markaryd
Contact:

Re: Skånsk grammatik / Scanian grammar

Post by sestir » Mon 19 Sep 2016, 21:16

Nu har jag i alla fall hittat ett tonande s på fastlandet, om än i litteraturen.
I Sven-Bertil Vides Sydsvenska Växtnamn uttalas lingon med tonande s i Sankt Olofs socken, Albo härad, d v s nära Kivik på Österlen.

/ˋkʁʉːzen/ krösen
User avatar
sestir
hieroglyphic
hieroglyphic
Posts: 61
Joined: Sun 22 Mar 2015, 16:05
Location: Markaryd
Contact:

Re: Skånsk grammatik / Scanian grammar

Post by sestir » Sun 25 Sep 2016, 07:18

På Linneas Språkblog verkar de ha kommit fram till att "far" och "mor", för att tilltala sina fäder, är vanligare i Skåne än på de flesta andra ställen.
Från andra källor kan man utläsa att Skånskan dessutom har genitiv på -sa : "hansa skiftnyckel", "Persa gård". Det ger:

Jag lånar farsa beil for den har dragkrok. [:D]
* Nær di andra barnen hutade borrar på honom børjade Holger böla o skalade te morsa. (kanske även platsgenitiv som i till skogs)
övers.: När de andra barnen kastade kottar på honom började Holger gråta och sprang till moders.

Det är kanske en förklaring till var farsa, morsa, brorsa, kossa m fl kommer ifrån. Kanske. ^^
Last edited by sestir on Thu 03 Nov 2016, 10:52, edited 1 time in total.
imperialismus
hieroglyphic
hieroglyphic
Posts: 33
Joined: Tue 20 Sep 2016, 16:30

Re: Skånsk grammatik / Scanian grammar

Post by imperialismus » Sun 02 Oct 2016, 00:09

CMunk wrote:
Aszev wrote:Tror att mer eller mindre samtliga skandinaviska dialekter har antingen ti/te, å eller ti/te å, stavningar till trots. Rikssvenskan är den enda varianten där man önskar ett läsuttal av att, riksdanska har <at> /ʌ/ för infinitivmärket (Jag känner inte till att danska skulle ha någon infinitiv med til).
Det er rigtigt, at rigsdansk udelukkende bruger <at> /ʌ/ som infinitivmærke. <til> /te/ kan ikke bruges som infinitivmærke, men i visse jyske dialekter kan det bruges som konjunktion.

Et par eksempler:

Vestjysk
Steen Steensen Blicher 'E Bindstouw' (1842) wrote:De ku jow da ett slaa fejl, te dæ wa baade Jen aa Enaahn, dæ bejled te hin.
Link
Med rigsdansk ortografi: :dan: "Det kunne jo da ikke slå fejl, til der var både den ene og den anden, der bejlede til hende."

Image Sønderjysk
Æ Synnejysk Forening wrote:Te det vå hin, der vår for krass,
det tænt hun slett it å.
Vi’ ve’e åll te Jeppe dråk,
men Nille brugt jo osse Stok.
Link
Med rigsdansk ortografi: :dan: "Til det var hende, der var for kras, det tænkte hun slet ikke på. Vi ved(/vidste?) alle til Jeppe drak, men Niller brugte jo også stok."
Dette er vel en lokal variant av konjunksjonen/subjunksjonen "thi", som betyr "fordi."
User avatar
sestir
hieroglyphic
hieroglyphic
Posts: 61
Joined: Sun 22 Mar 2015, 16:05
Location: Markaryd
Contact:

Re: Skånsk grammatik / Scanian grammar

Post by sestir » Sun 09 Oct 2016, 20:22

Nu har jag hittat min anteckning från Stig Örjan Ohlssons bok. Det kan vara av intresse att ha tillgång till språkprovet från 1600-talet, so here goes:
... För att dessa fem påståenden genom exempel ska framstå klarare låter jag här en talare framföra detta latinska yttrande på svenskt, skånskt och danskt språk:

Qvis misero illi monstravit, qvá ratione per avia ista evaderet?
B. Ego.

Sv.
Hwem
Hókken wijste dhen Stákkarn huru han skulle kåmma gónom dhen ónna wāgen?
B. Dhä giōre iā.

Sk.
Hímm
Hukken wijste dhen Stákkalen/huru han skulle komma gönom den ónna wāgen
B. Dajd eller deed giōre iā.

Da.
Hwíkken wíjste den Stákkel/ hórledz han kunn' kómme gɛ́m̄el den slɛ́mme weij?
B. dä giårre jej.
Från kommentarerna framgår att danska motsvarigheten till hwem/hímm uttalas hwäm. Skånska wāgen stavas där plötsligt med j. Det anmärks att svenska och danska dhä/dä är mer lika varann än de skånska formerna. Och v g skulle/kunne och ónna/slɛ́mme kan samtliga språk använda båda orden.
User avatar
HinGambleGoth
greek
greek
Posts: 459
Joined: Tue 01 Jul 2014, 04:29
Location: gøtalandum

Re: Skånsk grammatik / Scanian grammar

Post by HinGambleGoth » Mon 12 Dec 2016, 10:19

sestir wrote: Det kanske inte går att dra så långtgående slutsatser men ofta stämmer PG /iː/ med Scy. [ḙi] och PG /ai/ med Scy. [ai]. Frågan är kanske om den överensstämmelsen gått via svenskt och danskt /iː/ och /eː/ eller om skåningarna tillåtits bevara sina fonem själva? Och vilka inflytanden man ska räkna med från kontinenten.
Det är väldigt långsökt att germanskt /ai/ bevaras oförändrat i södra Skandinavien ändå fram till modern tid när både vikingatida runstenar och landskapslagar från tidig medeltid visar fullständig övergång till /e:/, att Skåne, ett av nordens mest tätbefolkade och inflytelserika områden skulle ha bevarat /ai/ känns bara befängt. Att fonemet /ai/ även dyker upp i sekundärt förlängda stavelser från äldre kort /i/ och /ɛ/ och att /e:/ ofta förkortas i skånemålen till enkla vokaler visar ännu mer på att detta inte håller vatten. Denna besatthet till just diftongen /ai/ inom dialektstudier är irriterande, som om det vore det enda som bestämmer om en dialekt är "gammal" eller inte när danska vikingar redan på 900-talet hade /e:/.

Det här "dialektmystik" fenomenet verkar inte vara unikt för norrländsk bondska verkar det som. Det finns andra, äkta arkaismer i skånemålen som t.ex verbformer böjda i numerus och halvvokalen /w/ som snarare bör framhävas som skånska drag och inte sekundära diftonger som knappast är särskilt unika i ett allmängermanskt sammanhang.

Skånskans problem är i dagsläget att det i praktiken är ett slags substrat för en lokal rikssvensk uttalsvariant. Man kan likna situationen till skotsk engelska och scots, de blandas ofta samman liksom genuina skånemål och sydsvenskt uttal.
[:D] :se-og: :fi-al2: :swe:
[:)] :nor: :usa: :uk:
:wat: :dan: :se-sk2: :eng:
[B)] Image Image :deu:
Allekanger
cuneiform
cuneiform
Posts: 143
Joined: Wed 01 Feb 2012, 00:27
Location: Suecia

Re: Skånsk grammatik / Scanian grammar

Post by Allekanger » Fri 13 Jan 2017, 17:06

HinGambleGoth wrote:Denna besatthet till just diftongen /ai/ inom dialektstudier är irriterande, som om det vore det enda som bestämmer om en dialekt är "gammal" eller inte när danska vikingar redan på 900-talet hade /e:/.
Jag tycker ai-diftongen är lite kul för att dess utveckling fått så olika resultat i olika dialekter, allt från [aɪ eɪ ɔʏ ʊɪ] till [eː ie eːɛ] och korta [ɪ e jɛ jæ jɔ]. Men egentligen kanske det inte är mer än något annat fornnordiskt fonem..?

Men au-diftongen som bl.a. blivit [jo] är också ganska kul - auga > joga!
User avatar
メタ情報
hieroglyphic
hieroglyphic
Posts: 43
Joined: Sat 03 Jan 2015, 03:43

Re: Skånsk grammatik / Scanian grammar

Post by メタ情報 » Mon 16 Jan 2017, 07:22

Allekanger wrote:Men au-diftongen som bl.a. blivit [jo] är också ganska kul - auga > joga!
Hvad för språk snackar du nu om? Visst heter det ýva på skånska?
Post Reply