Æsvenska

Diskutera konstgjorda/kunstige språk, kulturer, världar/verdener, nærstående vitenskaper og mykket/meget annat!
Post Reply
Prinsessa
runic
runic
Posts: 3226
Joined: 07 Nov 2011 14:42

Æsvenska

Post by Prinsessa » 14 Feb 2012 23:42

Høhøhø.

Aszev gör sitt. Jag vill prova att göra mitt. Här är jag så ledes. En ändring av nutida svensk stavning är det alltså detta gäller.
Första steget är att plocka ut några bokstäver och få oss med en rad som följer:

Code: Select all

Aa Bb Dd Ee Ff Gg Hh Ii Jj Kk Ll Mm Nn Oo Pp Rr Ss Tt Uu Vv Yy Ææ Øø Åå
Visst hade bokstaven ‹å› kunnat ligga som tredje staven från änden, som i dagsläget, men om man än då skall närma sig norrmännen, så tänker jag att man lika gärna kan flytta'n längst ut. I vart fall är detta benfast och lånord ändrar alltid stavningen för att hålla sig enhetlig, så som ‹oransj›.

Några grejer håller jag och Aszev båda med var annan om. Bland annat stavas ‹och› nu mera ‹og›. Gamla felstavningar som ‹tjusa› skall rättas till och vi får då ‹kjusa›. Jag vet ej vad Aszev gör åt ordet ‹jänta›, men för min del ändras del till ‹gjenta›, trots att norrmännen delar samma, gamla felstavning; man kan ju alltid hoppas att de följer efter och gör samma grej i så fall.

Andra ändringar som vi båda är ute efter är ett återinfört ‹hv›. Vet ej vad Aszev gör med ‹dt›, men det skall jag ha'. Ett annat ord vi delar ändring av är ‹hål› som ändras till ‹hol› (vi säger faktiskt «höl» här i söder, så ‹hål› är en felaktig stavning både i tid och mera vidspritt uttal).

Tveljud

Även om svenska vitt och brett i regel är kvitt dessa, så dyker de upp här och där. I synnerhet i Skåne, givetvis. Jag tycker att åt minstone tveljuden som är historiskt rättfärdigade skulle kunna vara tillåtna vid sidan av. Sedan kan man alltid få några av dem här och där även i rikssvenska, och då vill man ju veta vad man skall göra med stavningen av dem. Jo, vi gör oss av med ‹j› som i dag är vad svenska och danska kör med, och slänger in ‹i› eller ‹y› och möjligen mera än så, ut efter ordet som det rör sig om.

Till att börja med kan man ju kika upp å uppenbara ord som ‹hej› och ‹nej›. Dessa ändras självsagt till ‹hei› och ‹nei›. Lånord som ‹haj› följer med och ändras till ‹hai›. Sedan dyker andra ord med glid- eller tveljud mellan självljud upp. Ord som dessa är ‹böja› och ‹leja›. Här får vi både se till bakgrunden hos dem och till vad som i övrigt händer med stavningen i æsvenska. Vi får ‹bøygja› och ‹leigja›.

Mjuka ljud

‹gj› (lika väl som ‹kj› och ‹skj›) nyttjas alltid (bortsett från före ‹i› och ‹y›) för att särskilja dessa mjuka ljud från sina hårda motsvarigheter, och vi kan tryggt stava ‹skoj› som ‹skøy›. Säg vad ni vill där uppe, men jag hör inget. Det heter, och stavas, ‹kjeks›.

Så kan vi ju äntligen rätta till dumheten ‹människa›. Stavningen är här med ‹menneskja›. Som sagt följer vi norskt mönster och struntar i detta ‹j› före ‹i› och ‹y›, så ‹skygg› och ‹skit› stavas som förr, men ‹sked› och ‹skära› är nu ‹skjed› (med sidoformen ‹skjeid› [jag vet att nynorska struntar i ‹j› här]) och ‹skjera› (möjlighen med sidoformen ‹skjere›; får se vad som med detta bör göras).

Vissa ord kan få en större uppvåg av tillåtna stavningar. Dagens ‹ge'›/‹giva› tillåts vara ‹gjeva›, ‹giva›, ‹gje'› eller ‹gi'›. Uppmaningsformerna liksom dåtiden stavas alltid med ‹v›; ‹gjev›/‹giv› och ‹gav›. I och med att ‹i› plockas bort i supinum får vi ‹gjevet›, ‹givet›, ‹gje't› eller ‹gi't›.

Ææ

Namnet «æsvenska» var självklart bara en lek med Aszevs «åsvenska», men det visar en fin liten ironi; bokstaven ‹æ› vill vara tämligen sällsynt här. Här följer vi ganska blint norskan med ett öga mot Island. Jag vet än nu icke, vad jag vill göra med ord som ‹bär›, som i enlighet med äldre tider borde vara ‹ber›, men å andra sidan i norskan stavas ‹bær›. Jag väljer för stunden att följa med norskan, men vi får se. Dömen är bland andra att ‹lesa› och att ‹læra›.

Pronomen

Dessa kan skilja sig här och där. Medan större delen av landet lyckats bilda ‹ni›, kan äldre ‹i› gott höras bland annat i Västergötland. Jag väljer att stava denna tillåtna sidoform med stort ‹I›, i enlighet med danskan. Vad gäller ‹de› och ‹dem› tycker jag att denna stavning gör ett gott verk än i dag, och väljer att låta dem stå orörda. Samma gäller för ‹mig› och dess rim. Tillåtna ackusativformer av ‹han› är ‹han› och ‹'n›, och för ‹hon›, som håller kvar i sin stavning, tillåts ‹'na› och ‹'a›. Objekt och ägande av ‹ni›/‹I› är antingen ‹eder› eller ‹e'r›.

Namnord

Feminina böjningar och alternativa flertal av könlösa ord, liksom -'n för bestämd form av karlkönsord är alla tillåtna sidoformer. ‹dagen› kan även vara ‹dag'n›. ‹dagarna› kan även vara ‹dagarne›. ‹natten› kan även vara ‹natta›. ‹eple› kan i flertal vara ‹eplen› eller ‹eple› med bestämda ‹eplena› eller ‹epla›. ‹gatan› kan även vara ‹gata›.

En liten text

En möjlighet:
Kald var dagen som mannen fikk uppliva denna vinter. Bjørn havde klivet ut i kjøld og snøfall i knakande, hvita skorna, som honom gavs av dotteren hans dagen føre. Systeren var med honom ut, og saman toks stigen mot vennen, som de skulle møta. Karl hette han, og honom havde Bjørn kjennt i manga år.

Traskade de så fram i gjenom snøn medan den og føll, og hvisslade då Bjørn en liten sang, som han havde lært nær han yngre var. Systeren stemmde inn, og gangturen var der en frøgd at skåda, for at ikke tala om at høra. Gladt let det, og glada så de ut, nær de tok sig fram.


En annan möjlighet:
Kalder var dag'n som mann'n fekk uppliva denna vinter. Bjørn havde klivet ut i kjøld og snøfall i knakande, hvite skorne, som honom gavs av dottra hans dag'n føre. Systra var med honom ut, og saman toks stigen mot venn'n, som de sku' møta. Karl het han, og han havde Bjørn kjennt i mang år.

Traska' de så fram i gjenom snøn medan han og føll, og hvissla' då Bjørn en liten sang, som han havde lært nær han yngre var. Systra stemmde inn, og gangtur'n var der e frygd at skåda, for at ikke tala om at høra. Gladt let det, og glad så de ut, nær de tok sig fram.

User avatar
Thaeri
hieroglyphic
hieroglyphic
Posts: 31
Joined: 10 Feb 2012 15:49
Location: Lidköping

Re: Æsvenska

Post by Thaeri » 15 Feb 2012 00:24

Vänta nu... det finns väl ingen som säger "höl", alltså med /øː/?
Mórsmåł :vgtl:, dess standardvariant :swe:, fluent :eng:, snakker :nor:, læser :dan:, dugi eitt sindur :fao:

User avatar
Ceresz
shadowlight
shadowlight
Posts: 2680
Joined: 16 Oct 2010 01:14
Location: North
Contact:

Re: Æsvenska

Post by Ceresz » 15 Feb 2012 00:30

Skógvur wrote: ‹gj› (lika väl som ‹kj› och ‹skj›) nyttjas alltid (bortsett från före ‹i› och ‹y›) för att särskilja dessa mjuka ljud från sina hårda motsvarigheter,
Varför endast framför <i> och <y>? Varför inte alla frontala vokaler? Jag tycker det ser lite onödigt ut, faktiskt [:S].
Skógvur wrote:‹skära› är nu ‹skjera›
Som sagt, om du tillåter <sk> framför alla frontala vokaler istället för bara <i> och <y> skulle du kunna skriva detta som skera istället.

Orkar inte kommentera resten just nu, och jag vet inte heller om jag har något att säga utöver att det ser jävligt norskt. Jag antar att det är en designprincip du utgår ifrån? Jag gillar iaf att du låter tre-genussystemet vara valfritt [;)].

User avatar
Aszev
admin
admin
Posts: 1513
Joined: 11 May 2010 04:46
Location: Upp.
Contact:

Re: Æsvenska

Post by Aszev » 15 Feb 2012 15:30

Så som jag ser det är det här mer eller mindre en modifikation av modern svenska för att den ska dels stavas mer norskt, och dels passa dina personliga preferenser bättre. Helt andra förutsättningar än vad jag har med min rättstavning.

Den ser estetiskt helt okej ut, men känns inte konsekvent ur ett historiskt eller dialektalt perspektiv.
Sound change works in mysterious ways.

Image CE

Prinsessa
runic
runic
Posts: 3226
Joined: 07 Nov 2011 14:42

Re: Æsvenska

Post by Prinsessa » 15 Feb 2012 15:50

Thaeri wrote:Vänta nu... det finns väl ingen som säger "höl", alltså med /øː/?
Snapsvisan om att «böra» ett «höl i vägga» är en gammal, västgötsk goding!
Sedan uttalas det ej /ø:/, nej, men det sade jag väl aldrig?
Ceresz wrote:
Skógvur wrote: ‹gj› (lika väl som ‹kj› och ‹skj›) nyttjas alltid (bortsett från före ‹i› och ‹y›) för att särskilja dessa mjuka ljud från sina hårda motsvarigheter,
Varför endast framför <i> och <y>? Varför inte alla frontala vokaler? Jag tycker det ser lite onödigt ut, faktiskt [:S].
Norska. Om de ändrar sig, kan jag haka på. Det är förmodligen bara utseende. Det är fult med ji före dessa.
Ceresz wrote:
Skógvur wrote:‹skära› är nu ‹skjera›
Som sagt, om du tillåter <sk> framför alla frontala vokaler istället för bara <i> och <y> skulle du kunna skriva detta som skera istället.

Orkar inte kommentera resten just nu, och jag vet inte heller om jag har något att säga utöver att det ser jävligt norskt. Jag antar att det är en designprincip du utgår ifrån? Jag gillar iaf att du låter tre-genussystemet vara valfritt [;)].
Icke är jag helt blind och döv!
Aszev wrote:Så som jag ser det är det här mer eller mindre en modifikation av modern svenska för att den ska dels stavas mer norskt, och dels passa dina personliga preferenser bättre. Helt andra förutsättningar än vad jag har med min rättstavning.

Den ser estetiskt helt okej ut, men känns inte konsekvent ur ett historiskt eller dialektalt perspektiv.
Icke bara mina, men i och med att jag skrev så litet och fick med så få dömen nu, så lyckades jag ej klämma in allt för många uppvisningar av de talrikare valmöjligheter än vad som i dagens rikssvenska givs, men jag tycker än då att jag satte den tonen, att friheten är större.

User avatar
Thaeri
hieroglyphic
hieroglyphic
Posts: 31
Joined: 10 Feb 2012 15:49
Location: Lidköping

Re: Æsvenska

Post by Thaeri » 15 Feb 2012 21:27

Det är "bôra ett hôl i vägga", <ö> blir helt fel att använda då det representerar ett helt annat fonem, och dessutom totalt onödigt då <ô> är etablerat sedan urminnes tider. Försöka pressa ner saker i rikssvenskans mall när man pratar om saker som inte förekommer i den, men väl i dialekter och regionalt tal, är ingen bra idé, och särskilt inte när det handlar om fonem.
Mórsmåł :vgtl:, dess standardvariant :swe:, fluent :eng:, snakker :nor:, læser :dan:, dugi eitt sindur :fao:

Prinsessa
runic
runic
Posts: 3226
Joined: 07 Nov 2011 14:42

Re: Æsvenska

Post by Prinsessa » 16 Feb 2012 01:09

Thaeri wrote:Det är "bôra ett hôl i vägga", <ö> blir helt fel att använda då det representerar ett helt annat fonem, och dessutom totalt onödigt då <ô> är etablerat sedan urminnes tider. Försöka pressa ner saker i rikssvenskans mall när man pratar om saker som inte förekommer i den, men väl i dialekter och regionalt tal, är ingen bra idé, och särskilt inte när det handlar om fonem.
‹ö› står givetvis för vad för ljud det än uttalas som för talaren som läser. Att det långt uttalas /2:/ i Stockholm innebär ej att stavningen skall ändras så fort, säg, en göteborgare talar, bara för att det uttalas /9:/, eller vad det nu är, i dessa krokar. Att sedan det korta /O/ som uttalas öliknande må vara ett annat ljud spelar mig verkligen ingen roll. Skulle man sätta in en bokstav för var enda ljudskillnad skulle man vara tvungen till olika bokstäver för mängder av par mellan korta och långa vokaler och dess utom mista mängder av alltäckning, då dessa skillnader kommer att vara annorlunda mellan olika delar av landet i alla fall. Stavningen ‹bora et hol i vegga/-en› täcker fint större delen av landet, och stavningen ‹godt› täcker utmärkt både Stockholm och Göteborg.

User avatar
Thaeri
hieroglyphic
hieroglyphic
Posts: 31
Joined: 10 Feb 2012 15:49
Location: Lidköping

Re: Æsvenska

Post by Thaeri » 16 Feb 2012 01:58

För det första måste man skilja på fonem och foner, att fonemet /øː/ kanske uttalas [øː] av vissa och [œː] av andra är som du säger absolut ingen anledning till att börja skriva det med olika bokstäver, men när du börjar diskutera ett helt annat fonem så blir läget ett annat.

Att bortse från fonemet helt och hållet och skriva <o> genomgående är inga problem, det är ju trots allt så att det i rikssvenska motsvaras av /oː/ och /ɔ/, och då nästan alltid när de skrivs med just <o>, så där är jag absolut med dig.

Men när du pratar om det blir det konstigt att inte skilja det från /øː/ och /œ/, dvs <ö>, det kan vara en fördel att veta om du menar sova (sôva på västgötska) eller söva, loss (lôss på västgötska) eller löss osv. om du råkar ta upp ett ord som hör till ett av alla de minimala par som finns. Eller om nu till exempel kyrka skulle diskuteras, beror den gamla alternativa stavningen med <ö> på att det faktiskt hade ett ö, eller var det ett ô som man bara råkade skriva med bokstaven för det ljud som lät närmast?

Så ja, det är viktigt att göra den skillnaden om du ska använda det som argument för varför saker ska stavas på ett sätt eller ett annat.
Mórsmåł :vgtl:, dess standardvariant :swe:, fluent :eng:, snakker :nor:, læser :dan:, dugi eitt sindur :fao:

Prinsessa
runic
runic
Posts: 3226
Joined: 07 Nov 2011 14:42

Re: Æsvenska

Post by Prinsessa » 16 Feb 2012 08:28

Thaeri wrote:För det första måste man skilja på fonem och foner, att fonemet /øː/ kanske uttalas [øː] av vissa och [œː] av andra är som du säger absolut ingen anledning till att börja skriva det med olika bokstäver, men när du börjar diskutera ett helt annat fonem så blir läget ett annat.

Att bortse från fonemet helt och hållet och skriva <o> genomgående är inga problem, det är ju trots allt så att det i rikssvenska motsvaras av /oː/ och /ɔ/, och då nästan alltid när de skrivs med just <o>, så där är jag absolut med dig.

Men när du pratar om det blir det konstigt att inte skilja det från /øː/ och /œ/, dvs <ö>, det kan vara en fördel att veta om du menar sova (sôva på västgötska) eller söva, loss (lôss på västgötska) eller löss osv. om du råkar ta upp ett ord som hör till ett av alla de minimala par som finns. Eller om nu till exempel kyrka skulle diskuteras, beror den gamla alternativa stavningen med <ö> på att det faktiskt hade ett ö, eller var det ett ô som man bara råkade skriva med bokstaven för det ljud som lät närmast?

Så ja, det är viktigt att göra den skillnaden om du ska använda det som argument för varför saker ska stavas på ett sätt eller ett annat.
Jo, jo. Jag är helt med. Om det ej framgick, så var min tanke i alla fall, som du visserligen verkade snappa upp, att hålla det så enhetligt som möjligt (i alla ord du än så länge tagit upp så är det ju alltäckande stavning med ‹o› som jag skulle nyttja, och vad gäller ‹kyrka› så håller det kvar sin gamla stavning; folk som uttalar kort y snarast ö gör ju detta vanligen enhetligt).

User avatar
Aszev
admin
admin
Posts: 1513
Joined: 11 May 2010 04:46
Location: Upp.
Contact:

Re: Æsvenska

Post by Aszev » 16 Feb 2012 14:42

Ljudförändringen y → ø / _rK skedde på hela det fornsvenska området och finns i mer eller mindre alla dialekter. Det är inte samma förändring som det sydliga y → ø / _K: i t.ex. nyckel.
Sound change works in mysterious ways.

Image CE

Post Reply