Óðon wrote:DrGeoffStandish wrote:
for [fɔːɾ] prep. 'för' (fj. for)
Inte
fyr ?
Nej, jag borde ha skrivit prefix och inte preposition, f'låt. Det är
for- i t.ex.
formann 'förman' jag menar här.
Óðon wrote:Hur skulle du skriva rædd?
Det där har jag givetvis funderat på. Varför är det ett överhuvudtaget ett "
â"-ljud där? Eller är det ett vanligt kort
a-ljud? isåfall funkar väl
radd? Kan jämtska ha utgått från ett oomljudat
hrádd- snarare än ett omljudat
hrædd-? Då kan man tidigt ha fått vokalförkortning
hrádd- >
rádd- >
radd- på samma sätt som att
nátt har blivit
natt. (Verkar dock märkligt nog inte handla om i-omljud där, kanske analogt med
ména >
máni?)
Óðon wrote:Du ska inte skriva diftongen såsom ǫu nu när du infört ǫ i ortografin?
Nej,
ǫ gäller endast vid särskiljning av härjedalskt bevarat
u-omljud som ju inte bevaras i jämtska, "
u-omljudet" i diftongen gäller ju en annan mängd dialekter.
Óðon wrote:Jag har svårt att se hur de öppnaste uttalsvarianterna som förekommer i Jämtlan har utvecklats ur ou.
Varför inte? Det enda som fattas är steget [ɔ] > [ɑ] för första elementet, sen är det ju lika långt att gå. Och [ɔ] > [ɑ] har man ju i allmänt i hammerdalsmål. Jag har väldigt svårt att se att
au-diftongen skulle ha bevarats någonstans längre än till kanske 1300-talet i annat än i gutniska, i alla andra dialekter har det första elementet rundats p.g.a.
u:et. Jag tror alltså inte att
ou är särskilt unikt för jämtska, det gäller nog helt allmänt (det är ju en förutsättning för monoftongering, exempelvis; t.ex. uppsalaforskaren Staffan Fridell håller med mig i min analys (priv. komm.)).